Nuförtiden lever vi i en tid där Ryssland utmålats som den största av skurkstater, där man i praktiskt taget alla val pekar på rysk inblandning. Man har till och med gått så långt att man numera associerar alla som ställer sig kritiska till EU som Putininister, något som är ett klart demokratiskt övergrepp. När Putin sitter i Kreml och företrädare för den ryska regeringen inte intervjuas i västerländska medier har man kunnat påstå praktiskt taget vad som helst, utan att bli bemött. I Sverige har man effektivt skrämt upp den svenska befolkningen med att Ryssland skulle invadera Gotland pga. Krim, Ukraina och Georgien; en analys som saknar verklighetsförankring.
Vladimir Putins utrikesdoktrin
Stones unika dokumentärserie ger oss istället förståelse hur den ryske ledaren resonerar och varför vi inte har skäl att vara rädda. Det är uppenbart att Sovjetunionens sönderfall var besvärande för Ryssland då fler än dubbelt så många medborgare än Sverige, förlorade sina ryska medborgarskap trots att dessa var ryssar. En händelse som uppenbart måste ha varit fruktansvärd för många människor, och ett faktum som dagens politiker helt saknar förståelse för. Rimligen måste vi kunna ställa oss frågan om det finns något man kan förbättra genom diplomati utan att springa Kremls ärenden. Som demokrater måste vi dessutom kunna tåla att höra hur Putin resonerar, även om uttalanden står i strid med uppfattningar som vi gjort till sanningar i det här landet; i slutändan måste det vara intellektuella argument som står segrande. Är det verkligen rätt att etikettera alla nyheter som kommer från Ryssland som “fake news”?
Lex Ukraina
Vad har Ukraina för vinning i att både politiskt och geografiskt vara ett delat land då östra delen har flera ryskspråkiga städer eftersom gränsdragningarna inte speglar de etniska gränserna? Kanske hade en fredlig delning kunnat innebära mycket positivt för båda sidor i konflikten? Kan man verkligen utseluta att begrava frågan är det bästa eftersom den europavänliga ledningen inte vill tappa delar av sitt territorium? Är det helt orimligt att ogiltigförklara valet på Krim rörande återanslutning, när 96,77% officiellt röstat för och amerikanska Gallup mätte 82% en månad senare?
Lex Rysslands “anti gay-lagar”
Något som också diskuterades var Rysslands syn på HBTQ-frågor, frågor som mött fördömande utan en balanserad inblick i hur ryska regeringen resonerar (t.o.m. i SVT som ska vara oberoende). Putins förklaring var att man som barn skulle ha en fredad uppväxt, utan påtryckningar i det ena eller andra hållet och att när man nått myndighetsålder var fri att välja partner helt efter tycke och smak. Kanske finns det poänger i att låta barn vara barn och hitta sin egen identitet, utan att olika organisationer gör intåg i skolan? Kanske kan det finnas poänger i att understryka vikten att alla människor får vara som de vill, utan att för den skull påverka dem i något håll? När små barn i mellanstadieåldern sitter i SVT och förnekar att de är flickor utan är hens, eller när unga transsexuella kvinnor ångrar att de gjort kirurgiska ingrepp tidigt i livet från att ha fötts som pojkar finns det kanske alla anledningar att åtminstone reflektera frågan om hur fredade svenska barn är?
Att vara oberoende innebär att man måste kunna höra argument från alla sidor, och faktiskt diskutera dem; detta borde sitta i ryggmärgen hos Sveriges television. Därför är det inte konstigt att en självutnämnd “kulturpersonlighet” likt herr Virtanen blir så upprörd att han orerar ut i en krönika om “homoerotik” utan att komma med ett enda intellektuellt argument om innehållet; eller för den delen ett balanserat resonemang kring vikten av att kunna förstå båda sidor av myntet. Skulle man bedriva domstolar som tidningar idag summariskt diskuterar Ryssland, Trump och andra aktuella ämnen där man inte ger utrymme för balanserade resonemang som talar mot givna teser får man vända sig till väldigt auktoritära länder. Oliver Stones unika inblick är således väldigt viktig eftersom det ger oss som tittare en möjlighet att själva bilda oss en egen uppfattning, något som är mycket främmande i Sverige där vi istället har en tradition av att media “förklarar” hur vi ska tycka (vilket normalt sett kallas propaganda). Rätten att själv bilda sig en uppfattning kring om Ryssland är ett hot mot Sverige och världsfreden, är en frihet som är viktig när även politikerna upphört att argumentera balanserat. Då får man en utveckling där reflekterande individer utmålas som Putin-vänner eller där personer av Virtanens tunna kaliber glorifieras och får spaltmeter utan den minsta briljans, begåvning, kunskap eller finess.
Apropå balanserad press
Varför har exempelvis svenska medier inte rapporterat att Trump faktiskt fördömt Ku Klux Klan och liknande grupper som “thugs och criminals”; dvs. teser som talar emot den bild man annars proklamerar?