Dags att ta de tuffa besluten

http://www.expressen.se/nyheter/odesmote-for-grekland-i-dag/
Någonstans måste världen lära sig att låna ut mer pengar till någon som står i skuld inte löser problemen, det enda man gör är att sätta dem djupare i skuld och skjuta upp stålbadet. Detta gäller särskilt i demokratier, där det “dumma” folket röstar på populister som inte gör landets bästa ur ekonomisk synvinkel. Inte så att jag är för diktatur, men det är nog sannolikt betydligt lättare att fatta rätt beslut för att styra landet i en riktning ur krisen i ett land med ett totalitärt styre. En EU-underställd teknokratregering som gör rätt saker och som inte behöver fundera över popularitetsstöd vid nästa val hade kunnat vara ett vinnande koncept.
Nu är dock problemet av en mer storpolitisk dignitet, och risken att Atén vänder sig mot Moskva i extrema lägen är nog stor. Precis som vid tidigare europeiska intriger så finns det numera en modern “dolkstötslegend”, men i detta fallet är det EU med Tysklands förbundskansler Merkel i spetsen som stuckit dolken i Grekland. Det faktum att man levt över sina egna tillgångar och lånat pengar för att höja sin välfärd (dvs. lyxkonsumerat för pengar man inte har) tycks ligga långt bort från den vardaglige grekens förklaring till problemen. Men who is to blame? När Grekerna matas med populistiska, kommunistiska och nationalistiska budskap via massmedia där planen är att upprätthålla den Grekliska tidiga pensionsåldern och övrig lyx så är det nog inte helt lätt att inte ryckas med.

Vad ska man då göra?
När det gått så långt att seriösa aktörer (det är alltså motsv. Vänsterpartiet i koalition med Sverigedemokraterna som styr i Grekland idag) inte längre är med i matchen, så bör man EU och IMF sätta stopp. Ett lån är pengar man får tillbaka, får man inte det så handlar det om gåvor. Hur många EU-länder är villiga att ge bort pengar för att rädda ett land som inte gör rätt saker för att hindra sina problem? Den enda lösningen som jag ser det är lånenedskrivning i kombination med att man inför ett undandagstillstånd där man tillsätter en teknokratisk regering som får fulla befogenheter under x antal år. Höjning av pensionsålder till övrig Europeisk standard och sänkning av offentliga löner är några saker som måste till. Dessutom får man omorganisera det grekiska skatteverket efter disneys “Sheriffen av Nottingham-standard”, dvs. varje befogad peng ska in; punkt slut! Någonstanns är det inte okej att slippa betala fastighetsskatten om man inte är klar med den övre våningen på sitt hus, vilket i praktiken gör att samtliga hus har synliga armeringsjärn högst upp. Dessutom tror jag inte att en Grexit skulle bli så farlig, visst man skulle få en devalvering av sin nya valuta. Samtidigt så hade det blivit väldigt billigt att åka till Grekland, vilket hade lett till att turismen hade blivit en boom. Många hade helt säkert valt Grekland framför Turkiet om det var halva priset, och även om dom tjänat mindre per kund kanske dom hade kunnat tjäna mer för att hotellen varit fullbokade. Exporten som blivit billig hade nog också stigit jämfört med idag. Övriga landet och landsbyggden skulle dock få betydligt mer problem. Sen tycker jag att de som väl lånat ut pengar till Europas skuldsatte broder också får stå sitt kast. Lånar man ut pengar med kunskapen om att individen man lånar till inte kan fullfölja sina obligations är det inte mer än rätt att man själv får riskera de pengar man lånat ut. Oavsett vad man säger så kan man konstatera att lånegivarna inte gjort sin hemläxa.  Snarare bör man likt fastighetsbubblan i USA lära sig att man bör säga nej till att låna pengar till de med lågt kapitalflöde vare sig det är ett land eller en privatperson. Detta gäller särskillt Goldman Sachs valuta-swap för att Grekland skulle kvala in att bli ett EU-land, denna typ av upplägg är inte moraliskt okej så att de riskerar sina utlånade pengar tycker jag är rimligt.

Det är dags att sätta ner foten, det är den enda möjligheten för det grekiska folket att resa sig.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook