Fredrik Reinfeldt skrev en artikel om att britterna skulle ta ansvar och rösta för att stanna kvar inom unionen. För det första är det en brittisk fråga internt, och för det andra är det fel att komma med tomma hot för att skrämma kvar britterna. Bland annat frågar sig Reinfeldt om vi ska byggas ihop kring politiskt beslutsfattande eller om olikheter ska accepteras? Funderar man över frågeställningen vår f.d. statsminister ställer är den ganska oroande, i en demokratisk församling är väl rätten till olikhet central? Han ställer även frågan om vi ska ha öppna samhällen eller strikt etniska och kulturellt uppdelade. Även här blir frågeställningen ohederlig, eftersom att Storbritannien knappast är någon etnisk homogen nation; dessutom har inte frågan om öppenhet något med Brexit att göra.
En otrevlig och ohederlig retorik från politiker och krönikörer
Vi har under den senaste tiden kunnat läsa en hel del artiklar om att detta sannolikt är slutet för Storbritannien, dessutom har tyckare kommit med indirekta hot. Man kan fråga sig hur publicisterna tänkt när dom publicerat artiklar från siande krönikörer som saknar verklighetsförankring. Det är tyvärr oerhört lätt att slå på stora trumman och dra slutsatser utan att behöva ta ansvar för sina ord. Det är också ytterst ohederligt att skriva samman fascism och rätten till självbestämmande, vilket är två helt olika saker. I en demokrati måste man kunna vara även EU-kritisk utan att för den skull kopplas samman med rasism eller fascism. Det är synnerligen oroande när dessa blir de främsta argumenten att stanna kvar inom EU.
Monsterbygget EU saknar demokratisk legitimitet
När vi gick med i EU röstade vi i Sverige om frihandel och att bli en del av den gemensamma marknaden. Sedan dess har vi fått nya fördrag, EU har utvidgats och det har varit tydligt att man velat gå mot Europas förenta stater. Den europeiska konstitutionen föll t.ex. då Frankrikes och Nederländernas befolkningar röstade nej till fördraget. Istället gjorde man om konstitutionen till det s.k. Lissabonfördraget som var en light-version där man tagit bort vissa saker. Uppenbarligen ville man inte att mönstret skulle upprepas med folk som säger nej, utan istället röstade alla länders parlament utom Irlands där folket fick tycka till, i två folkomröstningar (man röstade nej i den första omröstningen). Hur demokratiskt är det egentligen att avgöra så pass stora förändringar i parlament utan att medlemsländers folk får tycka till? Vilken möjlighet hade egentligen du och jag att påverka att det inte skulle ratificeras i Sverige om vi nu hade velat? Överhuvudtaget ingen, kanske skulle någon ha ställt sig upp och pratat om vikten av demokratisk förankring? Kanske är det just bristen av demokratisk förankring som gjort att Britterna nu röstat för en Brexit?
Kultur byggs underifrån och inte ovanifrån
För inte så länge sedan var det någon som ifrågasatt den svenska nationalsången för att den inte klubbats i lag. Uppenbarligen förstod denna kulturella person inte hur kultur egentligen skapas. Kultur som vuxit fram för att många håller med är den starkaste, det gör den alltså inte icke-legitim. Nationalsången är således än mer legitim eftersom att den bygger på fullständig folklig förankring. Problemet är att man idag på EU-nivå försökt införa kultur och politik uppifrån som alltså saknar folklig acceptans, dessutom har folket inte kunnat säga sitt utan fått finna sig i detta. Detta är egentligen det Nigel Farage (UKIP) byggt hela sin Brexit kampanj på, dvs. Vi är i första hand britter, det är vår kultur, vi är inte européer i första hand. Ska man införa kultur ovanifrån är det något som måste gå oerhört långsamt, det är enda sättet att vinna folklig förankring. Kanske är det just hur man infört ny europeisk kultur inom en rad områden som gjort att Britterna nu röstat för en Brexit?
Vikten av nationellt självbestämmande
Kanske borde EU:s roll handla om att gynna frihandel, genom det som brukar kallas den inre marknaden. Kanske bör frågor lösas genom konsensus om minsta gemensamma nämnare istället för tvång, även om resultatet är mindre vasst? Kanske är det inte demokrati att EU-lobbyister istället för de europeiska folken sitter på det största inflytandet? Kanske är värdena och kulturen att vara svensk, britt, norrman, cypriot, grek, tysk, fransman etc. högre än att vara från Europa? Kanske är det inget fel på nationalromantik, utan kanske är det just dessa faktorer som är lyckade i en välfungerande mångkultur? Kanske är det just kuvade nationella kulturer och tanken om att inte få kalla sig “stolt svensk”, “stolt britt” etc. som gjort att vi nu landat i situationen när britterna lämnar EU.
Många politiker ger idag uttryck över att det är “skrämmande”, men fundera egentligen över vad som är mest skrämmande; att ta tillbaka självbestämmandet eller att låta någon annan fortsätta att bestämma över ens huvud?