Foto: Jim Mattis / Public Domain / Wikimedia Commons

Det är väldigt intressant hur vinklad den svenska nyhetsrapporteringen om Trump är, allt som Trump tycker likställs med extremism. De senaste dagarnas rapportering av DACA är inget undantag, dock förstår man inte att Trump har poänger i sitt agerande. Bakgrunden är att Barack Obama, Förenta Staternas 44:e president, saknade stöd för sin politik i kongressen och skrev därför en s.k. “executive order” vilket är ett direktiv hur myndigheterna ska agera med tanke på de barn som kommit till USA (kallade “Dreamers”). I USA kan exempelvis en guvernör göra samma sak på delstatsnivå eller en borgmästare göra det på kommunal nivå; fenomenet har förekommit enda sedan George Washingtons dagar.

En svensk liknelse för att förstå hur bedräglig rapporteringen är

I Sverige har vi just nu ett liknande “problem” där en massa personer från Afghanistan demonstrerar på Medborgarplatsen för att få stanna i Sverige. Statsministern Löfven som de facto saknar majoritet i riksdagen för sin politik bestämmer sig då för att skriva en “statsministerorder” (statsministern saknar dessa befogenheter i Sverige) för att kringgå riksdagens möjlighet att påverka beslutet. Moderatledaren (som besitter majoriteten) protesterar och bestämmer sig därför att gå till val där han b. la. anser att Löfven gått över sina befogenheter, och förespråkar istället vikten av att riksdagen fattar beslutet. Till skillnad från Löfven tillträder moderatledaren med en majoritet i parlamentet, och har således större möjlighet att få igenom sin politik. Den moderata koalitionens riksdagsledamöter (ex. som Lindsay Graham) är dock humana och anser att det kan finnas skäl att låta dessa stanna, men man vill ändå bereda frågan under sex månader för att fatta ett korrekt beslut. Löfvens beklagande väcker sympatier i amerikansk press  samtidigt som Moderatledaren utmålas som en ytterst främlingsfientlig kraft som dessutom vunnit valet tack vare Putin. Rimligen kan man ställa sig frågan om vi uppfattat rapporteringen som hederlig oberoende av vilken sida vi sympatiserat med?


Dreamers vs. Demonstrationerna på Medborgarplatsen

I Förenta Staterna har man till skillnad från Sverige inte varit “naiva”, utan gjort sin hemläxa. De som vill stanna i USA har inte gjort sig skyldiga till brott, de har dessutom varit uppriktiga om ålder och de har arbetat i landet i 2 års-perioder som förlängts. Det handlar alltså inte om att staten ska stå för en massa kostnader, utan dessa har kunnat hävda sig på den amerikanska arbetsmarknaden och arbetat i landet sedan ankomst. Barnen kommer dessutom från Förenta Staternas södra latinamerikanska grannländer som Mexiko, El Salvador, Honduras och Guatemala och många av dessa ungdomar arbetar inom jordbruk och serviceyrken. Den svenska situationen är således kapitalt annorlunda eftersom dessa kommer från länder långt bort från Sverige, med kapitalt avvikande kultur (språk, traditioner, religion osv.); samtidigt som gruppen står långt från arbetsmarknaden. I Sverige har man dessutom redan fått avvisningsbeslut eftersom att hemlandet bedöms som säkert, ändå tillåts man demonstrera mitt framför polisen.

Att vara hederlig i sin rapportering

Problemet med Obamas presidentorder var egentligen två, dels att han ignorerade kongressen men även att han inte formerade en hållbar lösning utan istället sköt den på framtiden. Hur förtroendeingivande hade Löfven varit om han gav dessa rätt att stanna två år i taget utan medborgarskap? Det hela kan liknas vid att skicka en het potatis till sin efterträdare, och själv stråla sig i rättfärdighetens glans; är det verkligen så vi vill att en ledare ska agera? Är det inte mer hederligt och ledarskapsmässigt att tvinga kongressen fatta ett permanent beslut, byggt på demokratisk ordning och dessutom ge kongressen sex månaders dispens för att verkligen utvärdera frågan? Är det verkligen hederligt att utmåla Donald Trump som främlingsfientlig när han således gör vad Barack Obama borde ha gjort? Läser man exempelvis SVT:s artikel som borde vara balanserad och oberoende är det ganska tydligt att artikeln framställer Trump som allt annat än ansvarsfull. Dessutom har man kokat ner justitieminister Sessions presskonferens till “– Vi kan inte tillåta alla som vill komma hit att göra det, det är bara så enkelt” vilket sett i artikelns sammanhang blir väldigt missvisande eftersom uttalandet inte handlar om de som redan befinner sig i landet (den aktuella diskussionen i SVT:s artikel) utan de som skulle kunna anlända i och med det undantagstillstånd som råder. Sessions uttalande handlar alltså om att det inte är rimligt att alla unga som vill komma till USA kan göra det utan att man måste följa konstitutionen. 

Newt Gingrich, USA:s tidigare talman är en av få personer som oftast trots sitt medlemskap i Republikanerna framstår som balanserad i sina analyser; således kan det vara en person som kan vara bra att följa i sociala medier för att få balans jämfört med den svenska rapporteringen.

I Sverige har vi sedan flera år tillbaka fått lära oss att Fox News är något som man ska akta sig för eftersom allt som sägs där är att betrakta som “Fake News”; inget kunde vara mer fel. För balanserad nyhetsrapportering måste man 2017 inhämta information från flera läger och bilda sig en egen uppfattning, vi som redaktion följer exempelvis Washington Post (Demokraternas perspektiv), Fox News (Republikanernas perspektiv), Al Jazeera (Gulfstaternas perspektiv), Russia Today (Rysslands perspektiv) och Sveriges Television samt en rad klarsynta analytiker. På så vis kan vi som idag påtala när den svenska rapporteringen skiljer sig markant mot hur utländsk media, eftersom skillnaderna är tydliga. Således tåls det att ställa frågan vilka aktörer det är som egentligen är att betrakta som “Fake News” 2017? 

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook