Foto: Staff Sgt. Westin Warburton, U.S. Air Force - / Wikimedia Commons

I USA har man precis som i Sverige använt migrationspolitiken för att förändra demografin hos folket genom att importera vänsterväljare. Det säger sig självt att någon som är låst i bidrag, det amerikanerna kallar “wellfare” knappast röstar på Republikanerna eller “The Grand Old Party” (GOP) som det också kallas. Därför har Trumps mur blivit en stridsfråga, man vill förändra södra USA:s väljarbas och särskilt det folkrika Texas för att svinga den till demokraternas favör. Taktiken har varit mycket framgångsrik i Kalifornien där man fyllt på med så många migranter att om delstaten inte deltagit i presidentvalet hade Trump också vunnit i antalet röster (popular vote). På detta har Demokraterna nu gått ut och kallat vissa städer “Sanctuary Cities” dvs. “Fristäder” där alla migranter ska vara välkomna, vilket fått Trump att utmana den godhet dessa utställt på deras egen hederlighet. Vill de verkligen ta emot migranter eller vad handlar det hela om?

Hur mycket fristad är man egentligen?

När människor korsar gränsen olagligt in till USA kan federala myndigheter endast hålla dessa i 20 dagar, vilket har fått till följd att Trump nu säger att han låter fristäderna få som dom vill; och skickar därför dit alla som kommer. När kritiken då kommer kan man konstatera att dessa städer inte alls varit fristäder utan syftet har hela tiden handlat om att flippa andra delstater till Demokraternas favör runt om i USA. Demokraterna vill helt enkelt locka fler människor till USA för att ta makten, istället för att på klassiskt demokratiskt vis argumentera för sin sak och bilda opinion för sina uppfattningar.

Att samla alla ägg i samma korg

När Trump samlar alla ägg (olagliga migranter) i en och samma korg (Kalifornien) innebär det att migrationen inte förändrar USA:s demografi sett till antalet elektorsröster; och då är det plötsligt inte lika roligt. Därför kallas nu Trumps idé som endast bygger på att man erbjuder fristäderna de som de ber om för omänsklig. Hyckleriet är tydligt, men när Demokraterna radikaliserats och t.om. spinner ett Rysslandspår som helt saknar grund; borde ingen längre vara förvånad. Den som ger sig in i leken får också leken tåla.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook