Fornuft_ingress1Förstår våra politiker vad de är på väg att rösta igenom? Uppenbarligen är man helt förblindad av idén om ett frihandelsavtal med Kanada (kallat CETA) att man inte reflekterat kring det finstilta. Idag finns det tyvärr många politiker som lever med uppfattningen att man inte kan handla med andra länder om man inte har dessa frihandelsavtal, detta är helt fel. Det går alldeles utmärkt att handla, det räcker med att skicka en order via e-post till det företag man vill handla med. Globaliseringens problem återfinns både i Nordamerika och i Europa, således blir det märkligt när man uppenbarligen tror att mer konkurrens om t.ex. offentlig upphandling (när staten köper något) i deras länder av svenska företag skulle öka välfärden. Visserligen kanske de kan spara pengar genom att upphandla billigare, men vad händer då kanadensiska jobb som missar möjligheter att få producera (och vice versa)?

Varning för skiljedomstolar
Vad Sveriges politiker inte berättar är de demokratiska inskränkningar som ett frihandelsavtal hade inneburit. Hamnar vi exempelvis i ett läge där ett kanadensiskt företag köper mark för att borra mineraler, och vi med demokratiska medel begränsar denna möjlighet; kan de stämma svenska staten på enorma belopp. De kanadensiska företagen kan alltså stämma oss om vi påverkar deras resultat och investeringar negativt. Detta är något som Kanada själva fått erfara i stor skala sedan de skrev under NAFTA (frihandelsavtal inom Nordamerika som Bill Clinton skrev under för USA:s räkning) där många många många miljarder i skattepengar lämnat Kanada. Svenska politiker tycks helt bortse från denna mycket farliga klausul, istället stirrar man sig blind på möjligheten att öka produktionen i svenska företag. De som kritiserat avtalet har ofta inte blivit tagna på allvar av dagens politiker, tyvärr förstår man inte heller att detta banar väg för privatisering av offentlig sektor eftersom risken att bli stämd blir stor.

Politisk elitism…
Belgien är ett delat land, där delstatsparlamenten måste rösta för viktiga beslut (dvs. folket på lokal nivå kan påverka i en högre grad än i andra länder). Uppenbarligen är politikerna i Vallonien införstådda i dessa risker, och har därför röstat nej. Tittar man på hur detta återberättas i pressen blir man riktigt oroad, EU beskrivs som “handlingsförlamat” pga. av att några utnyttjat sin demokratiska rättighet och ställt sig kritiska? Under gårdagen gick detta så pass långt att Vallonien nu ställt sig för, och således ska man votera i både Valloniens delstatsparlament och parlament i det franskspråkiga samfundet (kallat Bryssel-Vallonien). Som vanligt i dessa sammanhang diskuterar politiker inte själva sakfrågan, istället får vi höra om katastrofer som står för dörren. Cecilia Malmström, EU:s handelskommissionär har istället gett uttryck över att 900.000 arbeten inom den kanadensiska exportsektorn är oroade om avtalet inte går igenom.

Vem står för ansvarsutkrävande?
När vi (folken) inte ges möjlighet att rösta om dessa viktiga frågor, vem tar ansvar för dessa stämningar och andra negativa konsekvenser? Ska vi bara betala och se glada ut? Cecilia Wikström får säkerligen en hygglig fallskärm den dagen hon slutar som kommissionär, men vilket personligt ansvar har hon i detta avtal? Vad finns det för garantier att möta “globaliseringens offer” (t.ex. f.d. arbetare på en fabrik som flyttat från Sverige) med “sociala skyddsnät” och “robusta försäkringssystem”? Möjligheterna som arbetslös är kanske inte helt enkla om fabriken försvinner? Följdeffekterna kan vara betydligt större än vinsterna om en liten ort drabbas och många blir arbetslösa samtidigt. På vilket sätt tar Wikström ansvar om vi ser miljarder av skattepengar försvinna iväg i stämningar till utländska företag (som nu sker i Kanada), fler fabriker läggas ner och dessa trygghetssystem lysa med sin frånvaro? Vilka möjligheter har Sverige att ensidigt lämna detta avtal om det skulle resultera i en negativ utveckling?

Vem betalar priset för den demokratiska inskränkningen att utländska företag får mer att säga till om än invånaren som drabbas negativt eftersom ingen vill stämd?

Se gärna Frihandelns pris som sändes i SVT eller surfa in på http://www.stoppattip.se/ceta.html för att läsa mer. 

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook