Kamala Harris har de senaste dygnet valt den amerikanska guvernören Tim Walz av Minnesota till sin vicepresidentkandidat och running mate. En av de mest vänsterradikala politikerna i USA, något som inte rapporteras i svenska medier; där man snarare kokar ner de stora politiska frågorna till vilket kön man har. Utifrån en journalistisk synpunkt är det mycket anmärkningsvärt, eftersom allmänheten behöver relevant nyhetsrapportering även om man ogillar Donald Trump. Uppenbart hyllas de demokratiska kandidaterna utan att man skriver ett ord vad de faktiskt gjort för häpnadsväckande uttalanden, istället framhåller exempelvis SVT att Walz “Ledde Minnesota genom pandemi och protester”… jaså?
Tim Walz har precis som Kamala Harris gjort många radikala woke-uttalanden, där han gått längre än exempelvis Alexandria Ocasio-Cortez; uttalanden som idag sopas under mattan istället för att granskas ur ett kritiskt perspektiv. Under sommaren 2020 tillät guvernör Walz att Black live matter-rörelsen brände ner ett helt kvarter inklusive en polisstation i Minneapolis, han valde som sittande guvernör att alltså inte göra någonting, trots att borgmästaren i Minneapolis pressade för att guvernören skulle skicka in nationalgardet. Efter fem dagar när en rad butiker plundrats, byggnaderna brunnit ner till marken och flera amerikaner dödats valde han att återställa ordningen med nationalgardet. Är det ett politiskt ledarskap att hylla?
Tyvärr tog det inte slut där utan han lät sedan hälsa att statens medborgare ”förtjänade detta våld” för att ”dessa misslyckats med både jämställdhet och inkludering”, en minst sagt bisarr hållning; som guvernör borde man rimligen stå för allas trygghet – inte ställa sig på upprorsmakarnas sida eller anse att laglydiga förtjänar det som skedde.
Hans fru gjorde även ett uttalande om att hon ”öppnade fönsterrutorna för att känna doften av brända bildäck och på så vis ta in det historiska tillfället”. Hon menade även på att dessa var modiga som vågade vända sig mot ett system som straffar folk (rättsstaten alltså red. anm.), istället vill hon ha ett ”jämställt samhälle”; där kriminella ska få så många chanser som man behöver (dvs. inte sätta brottslingar i fängelse). USA skulle alltså kunna få en second lady som uppenbart attraheras av våldsromantik. Kamala Harris själv satte även upp en fond för att snabbt få ut de som nyligen bränt ner en del av Minneapolis, ett faktum svensk media inte skrivit ett ord om – eller vilka signaler det sänder? Normalt sett borde en presidentkandidat rimligen stå på samma sida som de som får sina hus nedbrända, istället för att engagera sig för att få ut brottslingarna.
Guvernör Walz valde senare ut människor från samma fond till sin straffkommission, där alltså tungt kriminella gjordes till rådgivare för hur man ska utforma straffen i Minnesota. Varför överlåter man inte det åt laglydiga kan man fråga sig?
Walz lät sig även inspireras av DDR och Stasi, där han satte upp angiverilinjer där grannar kunde ringa in och rapportera huruvida grannarna bar mask eller inte under pandemin. Han har också ändrat Minnesotas delstatsflagga eftersom den skulle varit rasistisk föreställande en nybyggare och en indian, återstår att se hur länge den amerikanska flaggan får vara orörd.
Tim Walz har också varit en förespråkare för att USA inte längre ska ha några gränser, där vem som helst ska kunna korsa vilken gräns som helst; en minst farlig tanke eftersom ansvarslös migration påverkar allt från brottslighet, välstånd och inte minst inhemska arbetsmarknader (med dumpade löner får vanlig arbetskraft svårt att konkurrera och blir arbetslösa). När fattiga länder idag tömmer sina fängelser och mentalsjukhus genom att de inskrivna skriver på ett papper att ta sig till USA och lova att aldrig återvända; borde det inte tigas ihjäl när Republikanska partiet faktiskt högljutt kritiserat vad som sker. Än mindre borde statlig media åtminstone rapportera båda sidor av myntet, istället för att okritiskt uppgradera det demokratiska politiska narrativet till sanning.