Foto Annika Strandhäll: Kristian Pohl / Viktor Orbán : European People's Party // Wikimedia Commons /// Montage: Oberoende Förnuft

Vi hör ständigt vänsterindivider som påstår att lösningen på Sveriges åldrande befolkning är att ta in migranter från tredje världen, människor som många gånger har en otroligt svag ställning på den svenska arbetsmarknaden. Alla migranter som inte klarar av att få en anställning i ett privat företag är en kostnad för staten, kostnaden blir inte mindre för att man börjar arbeta för kommunen; även om man i den situationen får någon form av motprestation. När vi i Sverige har brister inom i stort sett all offentlig service som vård, lärare, poliser, omsorg; återfinns förklaringarna i att man inte byggt ut dessa välfärdstjänster i takt med den ökade befolkningen. Således har man landat i resonemang som att vi har en åldrande befolkning, som man tror sig kunna lösa med människor som inte efterfrågas; man förvärrar således problemet genom att fler människor kommer hit.

Lex Ungerns svar på den åldrande befolkingen

I normala fall om ett land får detta problem, är den sannolikt enklaste lösningen att man behöver fler barn. Förr i tiden var inte detta ett problem eftersom en vanlig familj kunde ha 10 barn, frågar man mor och far-föräldrar är det inte ovanligt. När en vanlig familj hade 1,5 barn i genomsnitt 1999 och 1,78 idag, säger det att vi har en krympande befolkning; där det dessutom finns fler äldre än yngre. I Ungern uppmuntrar man därför föräldrar ekonomiskt för att föda fler barn, vilket är helt normalt och naturligt om det föds för lite barn. När Sveriges mycket radikala migrationspolitik legitimeras genom att tala om åldrande befolkning är det minst sagt djupt ohederligt, eftersom dessa individer knappast är redo att anställas i cancerkirurgin. Det är därför mer naturligt att uppmuntra blommor och bin genom ekonomiska reformer, än att importera vuxna män från Afghanistan som vi inte vet vilka de är.

Ekonomin är ett hinder för barnafödande

För många familjer är ekonomi den kanske största orsaken till att man nöjer sig med strax under 2 barn i genomsnitt. När alla barn ska ha kläder, leksaker, utflyktspengar, mat och nya hästsaker eller hockeyskydd kommer man inte långt med barnbidraget. Det är således en fullt naturlig tanke att staten skapar ekonomiska incitament (morötter) att skaffa det tredje barnet, så som exempelvis skattesänkningar (istället för att på socialistiskt vis göra människor mer bidragsberoende och beroende av staten). När Annika Strandhäll (S) således försöker smäda den ungerska regeringen med Hitler blir det dessutom mer historielöst; eftersom Hitlers tanke var att han behövde soldater. Nazityskland tvångsförflyttade även polska barn in till tyska familjer, vilket är något helt annat än att göra det mer billigt för ungerska familjer att skaffa fler barn.

Det är Sverige som är extremt och inte Ungern

Att hjälpa den egna befolkningen att skaffa fler barn är inte extremt, det är däremot att öppna gränserna och släppa in 130 000 per år; vilket endast skapat segregation i landets alla kommuner. Det finns inte en enda lyckad kommun där denna utveckling fallit väl ut, det hade vi nämligen hört från exempelvis Strandhäll (kom till Södertälje här är det fantastiskt att bo här styr S… eller inte…). Liberalism handlar om att föra beslutsrätten närmare befolkningen, något som gjort att liberaler alltid vurmat för nationalstaten; dvs. arenan att kunna genomföra sina medborgerliga reformer. Därför blir det minst sagt märkligt när svenska liberala partier (L+C) är de som minst lyssnar på folket, sviker sina väljare utifrån statsministerkandidat och vill att EU ska bestämma mer och ungerska Fidesz (Orbans parti) vill att den ungerska befolkningen och inte Bryssel ska bestämma över Ungern. Faktum är att i klassisk mening är Orban på många sätt liberal, därför blir det minst sagt än mer bisarrt när han likställs med Hitler som har mycket mer gemensamt med Strandhäll som också är socialist (dock globalist istället för nationalist).

Det är således rätt att den ungerska regeringen kallar upp vår ambassadör, uttalandet från Strandhäll saknar fullständigt relevans med verkligheten. Det är betydligt mer extremt att importera människor som har små möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden, och kalla företagare och vanliga människor för rasister för att dessa inte efterfrågar dessa människors tjänster. Det är efterfrågan (företagare) som måste reglera utbudet (migranter), inte tvärtom. Det kan aldrig vara fel att sänka skatten och erbjuda en bättre ekonomisk politik (lägre räntor på lån) till människor som ökar sina kostnader genom att skaffa fler barn, eftersom dessa människor dessutom minskar sitt beroende till staten; det är direkt gräsligt att likställa det med Hitlers idéer. Den konservativa minoriteten bör rikta ett misstroende, det är inte rimligt att man skämmer ut vårt land genom historielösa tweets som dessutom bygger på felaktigheter. Vi behöver ministrar som gör sitt jobb i verkligheten istället för på sociala medier. Annika Strandhäll har varit en katastrof sedan dagen hon tillträdde.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook