Det är alltid intressant att se olika händelser ur olika perspektiv, och reflektera vad det som egentligen händer. Tyvärr får vi sällan den möjligheten i dagens svenska medielandskap när det kommer till amerikansk politik, där svensk media rapporterar vidare vänsterperspektiven från CNN, Washington post m.fl. medier. När Republikanerna och Donald Trump således beskylls av Kamala Harris och Demokratpartiet för att hota den amerikanska demokratin, är det säkert många svenskar som ser det på det viset; det är nämligen så svensk media porträtterat Donald Trump sedan 2016. Men hur demokratiskt är det att någon som inte fått en enda röst i det amerikanska primärvalet blir huvudkandidat för ett av de två huvudpartierna? Hur hade vi resonerat om så skedde i Ryssland? Än mer intressant är det när det faktiskt fanns två demokratkandidater som fick runt en halv miljon röster vardera och ytterligare en som tom vann Amerikanska Samoaöarna över Joe Biden och säkrade några delegater.

Är det demokrati att springa förbi primärvalet till gå?

Att inte få några primärvalsröster och bli president är inte unikt, Gerald Ford blev president efter att först ha avancerat till vice presidentposten efter Spiro Agnews avgång, och sedan till presidentposten efter Richard Nixons avgång. Det har dessutom funnits åtta ytterligare vice presidenter som avancerat till presidentposten pga. presidentens död. Dessa har dock blivit valda i ett val, och stått på biljetten till Vita huset. Kamala Harris och Tim Walz biljett är således helt unik, där deras kandidatur till president och vice presidentposten inte fått en enda röst. Särskilt anmärkningsvärt är det dessutom när hon i primärvalet 2020 inte ens tog sig till Iowa i februari som är det första primärvalet, istället stängde hon ner sin kampanj redan i januari eftersom hon saknade stöd bland väljarna i demokratpartiet. Den demokratiska kandidaten (som i svensk / vänsteramerikansk mening anses vara den som ska ”rädda” demokratin) har således inte behövt ta en enda debatt eller konkurrerat med någon annan ”demokrat” om att bli demokraternas presidentkandidat. Sittande president Biden som fått 87,1 % eller 14,4 miljoner röster fick vackert stiga åt sidan när några ledande partister tvingade honom att avsluta sin omvalskampanj. Även om gubben är gammal tåls det att fråga hur demokratiskt det är?

Demokraterna vill förändra hur den amerikanska demokratin fungerar

Något som också är intressant och som förtigs i svenska medier är den debatt som pågår i USA om hur demokratpartiet vill förändra det politiska systemet. För det första är man väldigt kritisk till elektorssystemet, dvs. det system där presidentkandidaterna måste vinna 270 delegater och där delstaterna beroende på folkmängd är värda olika antal elektorer. Istället vill man se ett system där man bara räknar antalet röster, eftersom man förlorat flera val men ändå vunnit flest röster. Det har också lett till olika syn till om man som demokraterna drivit öppna gränser, och öppnat för att alla som vistas i delstaten ska kunna rösta i val jämfört med Trump (och nu sedan någon vecka också Kamala Harris efter massiv kriminalitet) som förespråkat en mur mot Mexiko. Demokraterna har dock inte förstått syftet med elektorssystemet, vilket handlar om att man ska vara president för hela USA; och inte bara för de allra folkrikaste storstäderna. De grundande fäderna (founding fathers) var dock kloka människor och ville tillgodose människorna i små delstater, samt skydda mot direktdemokrati som man menade kunde leda till populism. Det är egentligen inte konstigare än att vi svenskar hade varit djupt kritiska om det räckte med att vinna valet i Stockholm för att styra Sverige. Vårt valsystem med valkretsar är ett annat system för att uppnå samma skydd.

Demokraterna vill förändra den dömande makten

Sedan 1869 har antalet domare i den högsta domstolen varit nio, där siffran kan ändras genom att kongressen godkänner en ny lag som sedan ratificeras av presidenten. Demokraten Franklin D. Roosevelt försökte ändra antalet till 15 för att få stöd för sin New Deal-lagstiftning, men efter starkt motstånd blev det inte genomfört. Dagens nio domare utgörs av sex konservativa domare, där Bush d.ä. utsett en, d.y. utsett två och Donald Trump utsett tre. De vänsterliberala utgörs av tre domare, två utsedda av Obama och en av Biden. Kamala Harris som under 4 år slirat på frågan tyckte för fyra dagar sedan att 12 platser inte var orimligt, dvs. där hon om hon vinner således skulle kunna radera ut den konservativa majoriteten genom att utse ytterligare tre domare eller få majoritet genom att utse fyra.

Demokraterna vill ha nya delstater

Vid en första tanke låter det kanske intressant och spännande att Demokraterna vill utöka unionen med en femtioförsta och kanske t.om. femtioandra delstat, eftersom man kan porträttera sig som partiet som utvecklar unionen. Vad man kanske inte pratar om är att fler delstater ger ytterligare två senatorer i senaten, vilket är mycket tacksamt när det är små marginaler för majoriteten som utgörs av 51 senatorer som stödjer Demokraterna och 49 republikaner. Därför behöver man inte vara statistiker för att begripa varför Demokraterna vill göra om District of Columbia (där Washington D.C.) samt Puerto Rico till delstater, eftersom det i praktiken skulle ge Demokraterna fyra nya senatorer. Hyckleriet blir också tydligt när de är kritiska och blockerar de konservativa som lyft frågan att delar av Kalifornien och Oregon att bryta sig loss och skapa den nya delstaten Jefferson, för att dessa inte känner sig representerade av sina delstatsregeringar som styrs starkt av Demokraterna.

Oavsett om man gillar Donald Trump eller inte, tåls det på grunderna ovan att fråga vilket parti som hotar demokratin?

Är det Republikanerna som vill behålla valsystemet, inte ge rösträtt till människor som vistas illegalt i landet, ha tydliga gränser med migrationslagar mot andra länder, där presidentkandidaten faktiskt fått 76,4 % eller 17 miljoner primärvalsröster, som vill låta hela USA i praktiken påverka valets utgång, vill bibehålla den Högsta domstolens 9 domare, samt inte skapa nya delstater med enda syfte att stärka sig själva i senaten?

Eller är det Demokraterna som vill avskaffa elektorssystemet för att stärka sina egna chanser att vinna val, ge illegala flyktingar rösträtt för att få fler röster, där presidentkandidatens kampanj inte fått en enda primärvalsröst, där de vill fylla domstolen med fler domare så man själva får majoritet samt skapa nya delstater för att få fler egna senatorer och ta makten i senaten?

Frågor som är fullt rimliga att ställa, perspektiv som media inte diskuterar i Sverige; utan där vi istället får läsa om vem som ”är fascist”.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook