Foto: Wikimeda commons / Edited by ObF

Nyligen kommenterade Stefan Löfven att Nordkoreas testskjutningar är ett hot mot den globala freden, ett uttalande som behöver diskuteras. För det första kan man fråga sig vilken global fred som statsministern syftar på, uppenbarligen finns det just nu krigshärdar i många länder. För det andra måste någon riskera att anfallas för att “freden” ska hotas, frågan är då vem? Betraktar man världen som ett schackspel befinner sig den nordkoreanska kungen i rockad bakom sina bönder, vars pjäser är så låsta av andra länder att ingen nation kan ta ett drag framåt. När Förenta Staterna då slår på stora trumman, måste vi som neutralt land fråga oss om deras analys är nykter; befinner sig vi eller någon annan nation under ett reellt hot? Låt oss ta en titt på olika alternativ.

Nordkorea vs. Japan

Japan är en av USA:s allierade och man har t.o.m. sin sjunde flotta placerad i Yokosuka. Även om unge herr Kim skickat ett flertal interkontinentala raketer i Japans bäring har det handlat om testskjutningar, om än mycket provocerande sådana. Är det troligt att unge herr Kim skulle våga anfalla Japan? Svaret är knappast, eftersom man blivit bombat till grus i vedergällning. 

Nordkorea vs. Sydkorea

Visserligen är halvön delad, och det är ingen hemlighet att nord även vill omfatta syd. Sydkorea har idag en av världens största väpnade styrkor, de kan mobilisera ca 3,5 miljoner man (639 000 i aktiv tjänst och 2,9 milj i reserven). Dessutom har de likt Japan ett mycket nära samarbete med amerikanarna, dvs. ett anfall på Sydkorea är ett löfte att själv bli bombad till grus. Med tre mycket avancerade amerikanska ABM-system för att skjuta ner missiler, är det troligt att deras missilkapacitet inte utgör en reell taktisk fördel beträffande Sydkorea. När man då vet att man kan få en bestyckad missil i retur, och man själv saknar Sydkoreas ABM-system; hur intresserad är man då att trycka på knappen?

Nordkorea vs. Kina

Finns det något som tyder på att Nordkorea skulle vilja invadera Kina? Tvärtom tycks kineserna se nyktert på situationen, de har för länge sedan insett att unge herr Kim med familj varit inmålade i ett litet hörn. Således har kineserna i en högre grad låtit dessa hållas, för de kommer ingen vart. Kineserna har för länge sedan insett att Nordkorea inte kommer starta något krig, därför framstår de som passiva när President Trump skriker högt om de ska göra något. Uppenbart gör Vladimir Putin en liknande bedömning, därför håller även ryssarna en låg profil i frågan.

Nordkorea vs. USA

Nuförtiden går man bortom begreppet “verkligheten” för att hitta stöd för sina argument (exempelvis i NATO-frågan), i Sverige har vi blivit matade med att Gotland riskeras att besättas av Ryssland pga. Krims anektering. På samma vis tycks amerikanarna tro att Nordkorea riskerar att anfalla, och att detta skulle vara en tidsfråga. Finns det någon seriös bedömare som tror att Nordkorea vill eller ens har kapaciteten att invadera det amerikanska fastlandet eller ö-gruppen Hawaii? Är det någon seriös bedömare som sedermera tror att Nordkorea skulle existera som stat en vecka efter ett sådant anfall? 

Risken för ett nordkoreanskt anfall på något annat land är så nära obefintlig man kan komma, därför behöver vi fråga oss vad som sker? Den analys Löfven och andra i hans ställning borde göra är att det handlar om makt, unge herr Kim är intresserad av att behålla sin regim; detta har han tydligt visat genom att ta död på en rad dignitärer – t.o.m. sin egen bror och farbror. Därför kan man landa i slutsatsen att ett nordkoreanskt anfall på ett grannland är mycket liten, vederbörande anfall hade med allra största sannolikhet inte bara inneburit slutet för både regimen, utan även familjen Kim. Hur ska man då behandla Nordkorea? Håll på sanktioner, informationssamhället kommer att infiltrera landet över tid. När folk förstår hur bra alla andra har det, kommer opinionen i landet svänga och den dagen folkarmén ställer sig bakom folket faller regimen. Om detta sker om 10, 20 eller 40 år återstår att se; det enda man med säkerhet kan säga är att ingen kan lura någon för evigt.

 

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook