Det är en mycket bisarr medie- och politikerkår vi ser runt om i världen för vad som borde beskrivas som något positivt; sågas som ett svek. Varför vill inte dagens makthavare ha en fredlig relation mellan Ryssland och USA, om det kan leda till avspänning? Uppenbart finns det starka intressen inom EU som jobbar för en federation med en EU-armé, är det en helt orimlig slutsats att dessa äventyras om Ryssland får en bättre relation till USA? Hur kommer amerikansk vapenindustri att fungera om det inte längre finns varken ett nordkoreanskt eller ett ryskt hot att försvara sig från?
Varför reagerar inte fredsrörelsen och ställer sig bakom Donald Trumps kritik av kärnvapen?
I sitt inledande tal idag sa Donald Trump att det mesta av världens kärnvapen är samlade kring både honom och Putin, och att det var fel; rimligen kan ett sådant uttalande tolkas som att Trump gärna vill reducera antalet stridsspetsar tillsammans med Putin. Hade man reducerat antalet kärnvapen hade kostnaderna för bägge länder minskat och ytterligare avspänning hade kunnat nås, något som hade varit mycket positivt för världen. Istället är fredsrörelsen ute på gator och torg med en nedvärderande Trumpballong i blöja, när de borde lyssna på budskapet som är det första i rätt riktning på mycket länge. Hur är det möjligt att media duperat både freds- och arbetarrörelsen när Trump både satt Nordkorea i rätt riktning, och återstartat fabriker för arbetare; finns det någon president sedan efterkrigstiden som gjort mer för freden än Donald Trump? Jimmy Carter var exempelvis involverad i Iran, Reagan var involverad i kalla kriget (om än hjälpte till att upplösa det). Nu försöker han förhindra ett andra kalla krig, och dessutom har han fått Nordkorea att börja spränga sina anläggningar; vem kunde tro det när media pratade om tredje världskrig i valrörelsen?
Bryr sig dagens politiker egentligen om Krim eller varför hör vi hela tiden Krim?
Krim har kulturellt sedan länge varit ryskt, Ryssland har även haft sin svartahavsflotta där sedan Potemkins dagar. När Ryssland väl inledde sitt övertagande över Krim dödades inte någon, och ett val genomfördes där annekteringen vann. Tre månader efter övertagandet genomfördes oberoende Gallupundersökningar som frågade om befolkningen på Krim uppfattade valet som legitimt, 82,8% sa ja och ser man det till etnicitet tyckte 93,6 av ryssarna och 68,4% av ukrainarna det. När dom frågat befolkningen om livet blivit bättre sedan ryssarnas övertag svarade hela 73,9% ja och endast 5,5% nej. I Februari ett år efter övertagandet gjorde en tysk firma om studien då var ja i princip oförändrat på 82% tyckte absolut ja, 11% ansåg att ja för det mesta, och endast 2 % svarade nej och 2 % visste inte. Således måste vi kunna konstatera att det funnits demokratiskt stöd för kuppen, och att Ryssland dessutom fått människor att känna att livet blivit bättre; även om det ur ett moraliskt perspektiv varit fel att genomföra annekteringen. Dock bör det tilläggas att ryssarna på Krim upplevt att de blivit påtvingade ukrainska läroböcker, och dessutom har man ogillat att ryska företrädare blivit valda; vilket kan sättas i relation med samerna i Sverige som tvärtom har sin kultur skyddad. När ett sådant massivt stöd finns för kuppen på Krim, är det troligt att politikerna vill häva kuppen mot folkets vilja? Är det inte mer logiskt att det här handlar om att från EU:s sida legitimera sitt rustande för en EU-armé, hålla ryska varor borta från EU-länder samt måla in Ryssland i ett hörn?
Äventyrar Donald Trump globalismens “ädla” mål?
Tanken känns inte långt bort eftersom mycket av vad man arbetar med kring upprustningar och EU-armé faller på sin orimlighet om Kalla kriget II tar slut. I Sverige har media och politiker sedan länge försökt få opinionen för ett NATO-medlemskap att svänga, man har skrivit artiklar om hur ryska förband sannolikt besätter Gotland och att kärnvapen kommer riktas mot Sverige om vi går med i NATO; vilket är legitimt eftersom vi då är ett hot i deras försvarsbild. Är det någon som frågat sig om Ryssland har något intresse av att invadera Sverige eller Finland, fria länder som inte har någon rysk befolkning att tala om? Om USA och Ryssland får en god relation, vad händer då med den svenska NATO-opinionen som hela borgerligheten arbetat hårt för genom att måla upp olika hotbilder med bred pensel; eller EU-federationen och armén som socialdemokratin uppenbart inte protesterar mot?
När alla springer åt ett håll eller som i redaktör Hanssons fall menar att “Putin vunnit över Trump”, och vi ser att man arbetar mot en fred som i en neutral värld borde uppfattas som mycket positiv; måste vi fråga oss vad det är som pågår när man ologiskt underkänner dessa fredsambisioner? Varför vill så många politiska krafter att det här ska misslyckas, och varför lyfter man Krim-frågan då den måste ses som både passé och dessutom med folklig stöd på 93%; när det är troligt att endast 2% vill återgå till Ukraina? Uppenbart finns det många politiska krafter som har mycket att tjäna om relationen mellan USA och Ryssland förblir dålig. Kan det vara så enkelt som att väldigt mycket handlar om EU:s vara eller inte vara, där man vill demonisera Ryssland för att svinga opinionen till förmån för en EU-federation och NATO istället för fria nationalstater? Mönstret skiljer ju sig inte nämnvärt från de begränsningar “liberala” eurokrater försökt genomföra kring det fria ordet? Vilka medel är man egentligen villiga att ta till?
När journalister ställer frågor om Putin har sexfilmer på Trump, och Trump svarar att de borde nog ha läckt vid de här laget; och Putin helt avfärdar både det och inblandningen i valet 2016 som runt nonsens… är det helt otroligt att han talar sanning? Vad har vi om Putin talar sanning? Istället kan vi läsa i svenska medier att världsnyheten tycks handla om att Trump förnekar att Putin har sexfilmer, istället för att två ledare funnit vägen till en dialog om samarbete; vilket borde vara det enda som är intressant i sammanhanget?
När underrättelsetjänsterna avlyssnat Merkel, påstått att man har haft massförstörelsevapen i Irak, blivit kritiserade av Edward Snowden, drivit Rysslandsärendet åt personer som stått nära Hillary (något som Trump om han är oskyldig vet är rent nonsens) varför skulle han då lyssna på dem istället för själv bilda sig en uppfattning. Är det en helt orimlig tanke att Trump förstått att det finns krafter i både USA och EU som vill ha ett kallt krig, som tjänar på det; och som absolut inte vill att han träffar Putin på egen hand utan sina rådgivare? Vem eller vilka tjänar på en fortsatt frostig relation, det är den stora frågan när logiken och medierapporteringen inte längre går hand i hand?