Foto Elin Ersson: Skärmdump Facebook / Montage Obereonde Förnuft

Väktarna inom luftfarten bör lära sig från tunnelbanetrafiken hur man avvisar bråkstakar effektivt. Det var under gårdagen domen föll mot vänsteraktivisten Elin Ersson som hindrade en utvisning av en afghansk man som misshandlat sin familj; när hon vägrade sätta sig ner på ett flygplan. Åklagaren yrkade på fängelse i två veckor, vilket många uppfattade som lite väl tamt. Domstolen valde dock att stryka fängelsedomen och utdela 3000 kr i böter, vilket närmast är en uppmaning för fler individer att ta sig in på flygplan och förhindra utvisningar. Konsekvensen för att med egna händer förhindra en utvisning, där domstolar fastslagit i flera instanser att man sakar asylrätt; kan inte vara så pass tandlöst att det kostar i stil med ett Xbox i månaden för att sätta sig över rättvisan.

En flygstol till Kabul från Göteborg kan vara fint så här års

För att bilda oss en uppfattning vad Erssons böter innebär måste vi sätta det i relation till vad en enkel flygstol kostar till Kabul, en stad som en gång var både vacker och exotisk; men som idag ger en annan eftersmak. För den som kan resa flexibelt kan man komma ner till strax under 6000 kr per person från Landvetter via Arlanda och mellanlandning i New Dehli i Indien; är det då rimligt att bötesbeloppet ligger i stil med halva resan?

Åklagaren ville ha ett “kännbart bötesstraff”?

Vad kostar det att hålla ett flygplan kvar på marken, packa om bagaget, kontakta säkerhetsföretag att man har en situation som kan liknas vid en flygkapning? Måste man byta piloter pga. övertid? Vilka merkostnader uppstår för flygbolaget? Vem betalar för andra passagerare som missar sina connecting flights? Motsvarar 3000 kr ens i närheten av dessa kostnader? Ett kännbart straff bör väl rimligen motsvara de kostnader som uppkommit? Hur låter 2 års fängelse exkl. straffrabatter? Är det ett orimligt straff? Hur hade vi ställt oss om bötesbeloppet landat kring ca 300 000 kr? Vågar man fråga vad rättegångskostnaderna landade på för att driva detta ärende?

https://www.youtube.com/watch?v=9gYRA7c2xfY

Större chans att dö av bilolycka än terror i Afghanistan

För något år sedan ringde en mycket påläst person in till Ring P1 och tog en saklig diskussion kring hur siffrorna ser ut, eftersom det sprids så mycket felaktigheter. Lyssnar man på radikala vänsteraktivister som Ersson är dessa helt övertygade om att en utvisning är en dödsdom, trots att stora delar av Afghanistan bedöms som säkert. Orsaken handlar om att vänstern många gånger saknar allt vad kritiskt tänkande och källkritik heter, det spelar ingen roll att myndigheterna har exakta siffror; själv vet man givetvis bättre. Därför är följande samtal mycket intressant, för den vänsterradikala Ring P1 -medarbetaren kan inte hantera de påståenden som läggs fram. Uppenbart förstår man inte att dessa vuxna män plus Fatemeh Khavari nyanserar bilden för att få stanna, därför blir det bisarrt när Khavari senare menar på att de “dör psykiskt”.

Svensk lag måste gälla i Sverige, därför är det oerhört viktigt att domstolarna inte ger så svaga straff att man uppmuntrar människor att ta lagen i sina egna händer. Lika lite som vänstersympatisörer vill se skattesmitning, vilket både är en civil olydnad och ger betydligt högre straff än att stoppa (kriminella) människor som ska utvisas; lika lite vill högern se människor sätta sig över rättssystemet. Hade det varit rimligt att man ska kunna fritaga brottslingar som vill väl från fängelsen, bara för att det är vår? Vad är egentligen skillnaden att göra det med någon som ska lämna landet? Utdöm verkligen kännbara straff för att påvisa att den här sortens beteende är totalt oacceptabelt.

Flygplatsens väktare bör även ha befogenheter att omgående lyfta ut människor som stör ordningen, uppenbart fungerar det mycket effektivt och tryggt på andra transportmedel där man saknar biljett; kanske kan flygfarten lära sig något från tunnelbanan?

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook