De allra flesta svenskar sympatiserar nog inte med Nordiska motståndsrörelsen eller liknande grupperingar, tvärt om. Däremot är vi nog många som blivit allt mer oroade över de politiker som inte står upp för våra grundlagar i trängda lägen, utan istället negligerar dem för att framstå som politisk korrekta; gärna för att vinna några likes i sociala medier av en ännu mer korkad skara följare. Inte sällan inger sig en känsla av att höga potentater inte reflekterat något djupare om vare sig svensk historia eller vilka friheter vi vunnit genom historien. Inte heller sällan tycks en grandios självbild infinna sig om att man själv har svaren på allt, och människor som levde förr i tiden var gamla och tråkiga. Vet exempelvis Annie Lööf varför fyra lagar fått upphöjd status som grundlag? Uppenbart tåls det att ställa frågan när man läser vad hon skriver på Twitter.
Grundlagarna – Demokratins fundament
Hela poängen med grundlagarna handlar om att säkra demokratin i Sverige, regeringsformen avhandlar hur landet ska regeras. Regeringsformen beskriver även demonstrationsfriheten, “frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats” varav ordningslagen reglerar tillstånd om det finns risk för störande av ordning, bråk etc. Polisen kan dock inte avbryta en pågående demonstration pga. tillstånd inte söks om den inte stör ordningen. Yttrande- och tryckfriheten avhandlar rätten att var man ska kunna yttra sin åsikt oavsett om vi gillar den eller inte. Den sista grundlagen, successionsordningen, fastställer hur kronan ärvs och monarkins roll i vår demokrati. I dagens moderna tid finns det därför många som på olika sätt tagit demokratin för given, man har helt enkelt inte upplevt ett auktoritärt land och funderat vilket mervärde dessa grundlagar har. Kanske borde fler svenskar pröva att turista en vecka i auktoritära länder och fundera över vad yttrandefriheten egentligen är värd, uppenbart är det något att slåss för? Tyvärr har vi idag även fått en diskussion om att människor upplever en begränsning pga. att man inte får sprida hat på nätet, vilket är en felaktig tes. Grundlagsskyddet med att fritt kunna yttra sin åsikt har istället historiskt handlat om att föra samhället framåt, inte att i sociala medier och under anonymitetens dunkel kunna skriva vem man vill hänga i närmsta träd. Yttrandefriheten garanterar istället friheten att föra fram en åsikt som går stick i stäv mot vad sittande regering tycker, utan att för den skull bli inlåst; vilket är fallet med många länder idag.
Auktoritära samhällen – bristen på demokrati
Vad många tycks missa är att demokrati är ett betydligt bättre argument än diktatur, eftersom de allra flesta människor tilltalas av sin egen frihet; väldigt få vill låsas in frivilligt. Auktoritära stater är oftast stängda och det är svårt att resa utomlands eftersom att det alltid kommer finnas intellektuella som efterfrågar frihet. Berlinmuren är kanske det tydligaste exemplet, den restes för att många intellektuella östtyskar åkte till Öst-Berlin och passerade gränsen när den var öppen; flykten dränerade Östtyskland på duktiga människor. Omnämnd som “anti-fascistisk skyddsvall” fyllde alltså muren sitt syfte, och det är ytterst troligt att Östtyskland klappat ihop totalt om denna inte kommit på plats. Det demokratiska och frihetliga priset fick invånarna i den Tyska “Demokratiska” Republiken (Östtyskland) själva betala, men det “räddade” samtidigt regimen och landet fram till 90-talet.
Extrema rörelser bör motarbetas med demokratiska principer
Det faktum att få människor finner fängelser (slutna länder) som tilltalande gör att demokrati är ett mycket mer tilltalande synsätt, därför är det av större vikt att vi slår vakt om våra grundlagar. Det är fullständigt vansinne att som i fallet med Annie Lööf tro att demokratisk inskränkning (dvs. att tysta) är lösningen på extrema rörelser; tvärt om. De bör bemötas med att man förklarar innebörden av vad de faktiskt föreslår, och varför just rörelsefriheten kommer begränsas desto mer auktoritär regimen blir. Desto mer känsligt ämne desto mer faktamässigt korrekt behöver man vara i sin argumentation, vilket är än mer viktigt när det kommer till radikala rörelser; ingen gynnas av att de ska kunna kalla sig missförstådda för att vår argumentation inte är hederlig. Tvärt om ställer en sådan debatt högre krav på den som ger sig i i den, det är direkt kontraproduktivt att generalisera, utöva censur (Lex Lööf), klistra etiketter eller låta dem stå oemotsagda faktamässigt; klarar man inte av en sådan debatt bör man hellre avstå den till någon annan mer bevandrad individ. Extrema rörelser både höger och vänsterut innehåller även socialism, dvs. att någon annan än marknaden fördelar samhällets resurser mellan dess medborgare; vilket knappast är positivt för entreprenörsandan eller individer med någon form av egen ambition. Dessutom kan man ställa sig frågan hur många svenskar som egentligen lockas av raspolitik, eller andra former där man skuldbelägger olika grupper ur ett kollektivt perspektiv (kön, klass, etnicitet, religion etc.)? Både extremvänstern och extremhögern är idag marginaliserade grupper rent politiskt, det är således hål i huvudet att som Lööf kritisera grundlagen för att i bästa fall få likes; grundlagarna är viktigare än så.
Vi måste kunna kräva att våra politiker levererar genomtänkta analyser, det är under all kritik att twittra ut ogenomtänkta uttalanden på 140 tecken i så pass allvarliga ämnen som det fria ordet. Annie Lööf gör anspråk på att leda vårt land, och samtidigt ger hon uttryck för att inskränka demokratin för att begränsa grupper som vill avskaffa den helt? När polisens områdeschef sedermera ifrågasätter uttalandet med: “Annie, vem ska kunna den svenska lagstiftningen om inte ni som stiftar den?” så svarar Lööf: –“Jag kan den svenska grundlagen och starka demonstrationsfriheten”. Med facit i hand kan vi konstatera att så inte är fallet, och att Annie Lööf uppenbart antingen skriver i affekt eller inte förstår de lagar hon ansvarar för; eller för den delen hur man motarbetar radikala grupperingar. Jämför man med exempelvis Donald Trump är vi nog många som anser att även POTUS bör släcka sitt twitterkonto, eftersom många tveksamheter tweetats ut… men inte ens han skulle få för sig att kritisera “freedom of speech” eller konstitutionen eftersom dessa är att betrakta som närmast heliga för den amerikanska folksjälen. Rimligen borde inte vår syn vara speciellt avvikande, politiska ledare bör hålla sig från att twittra ut vad de tycker på Twitter; få ämnen är så okomplexa att de kan avhandlas på 140 tecken – än mindre i affekt!
Helt obegripligt att de tillåts demonstrera även utan tillstånd. Nu räcker det.
— Annie Lööf (@annieloof) 17 september 2017