http://www.di.se/artiklar/2015/9/15/damberg-kritisk-till-sd-kontakter/

Idag står det att läsa att Näringsminister Mikael Damberg vill att Svenskt Näringsliv ska redovisa sina möten med Sverigedemokraterna. Mötesfriheten finns mig veterligen både reglerad i Regeringsformen men också i ordningslagen. Hur som helst, detta tåls det att reflektera över. Är detta verkligen ett problem? Personligen kan jag tycka det är mer anmärkningsvärt att minister Damberg snudd på ifrågasätter mötesfriheten.

I valet 2014 fick Sverigedemokraterna 12,86 % och blev då Sveriges tredje största parti. Med detta inflytande i riksdagen innebär det att de ofta är tungan på vågen i de fallen man inte gör upp över blockgränsen. Till skillnad från Allianspartierna som lägger sig platt för vänsterbudgetar så värnar Svenskt Näringsliv sina egna medlemmars egna intressen. Detta har man gjort genom att informera landets tredje största parti, (som kanske inte är mest kända för sina naturliga kontakter med näringslivet) om vad som är viktigt från Sveriges arbetsgivares och företagares intresse-organisation Tillskillnad från övriga partier, är inte Svenskt näringsliv sannolikt varma av idén att de andra partierna lägger fram sina förslag och sen får SD avgöra vilket förslag som skall vinna. Istället har dom velat upplysa detta parti kring vad som är viktigt för arbetsgivare, jag tycker inte det är anmärkningsvärt alls. Det märkvärdiga i sammanhanget är snarare att Mikael Damberg indirekt ifrågasätter mötesfriheten befäst i Sveriges grundlag.

Det är många som anser att Sverigedemokraterna bedriver en hemsk politik, jag tillhör dem som inte anser de vara rasister men tycker några företrädare har en ganska otrevlig retorik. Sedan finns det andra företrädare jag tycker är mer konkreta, och de har jag inga problem med även om jag inte är sympatisör.  Att vara för en begränsad invandring gör inte någon till rasist (och den linjen uppfattar jag att de med konkret retorik håller), om det är rätt eller fel är en annan fråga. Den får vi debattera om.  Personligen tycker jag dagens linje där ingen aktör vill prata med Sverigedemokraterna är ganska huvudlös när de är landets tredje största parti och går som en raket i opinionen. En sak är att man inte bjuder in dem i frågor kring migration, då övriga partier mer eller mindre vill ha öppna gränser. I den kontexten förstår nog de flesta att Sverigedemokraterna och övriga partier står väldigt långt ifrån varandra och knappast kan tillföra något konstruktivt, i det läget är det bättre att vara tidseffektiva och fokusera på de som kan nå en överenskommelse. Men övriga frågor, har jag mycket svårt att se varför man inte kan göra upp om. Låt säga att Sverigedemokraterna lägger ett riktigt bra förslag på ett annat område där alla mer eller mindre tycker likadant, ska det förslaget då röstas ner för att budbäraren är en Sverigedemokrat? Den svage personen i det sammanhanget är inte Sverigedemokraten som skriver sin motion, det är den politiska motståndaren som trycker på nej-knappen för ett bra förslag för landet. Hade jag varit Thomas Enroth (gruppledare S) eller Jessica Polfjärd (gruppledare M) hade jag börjat tala med Sverigedemokraterna i frågor som inte rör migration. Detta pga. två orsaker, 1. meningsmotståndare kan lägga bra förslag (en princip alla vettiga människor borde inse) och 2. SD:s issolering från debatten tror jag är skadlig för vår parlametariska stabilitet.
Foto: Socialdemokraternas Pressbild av Mikael Damberg.