Här i veckan uppmärksammades att den fiktive tjejtjusaren Bert censureras för att innehållet kan uppmärksammas som stötande, vilket genererat en debatt med personer som är för eller emot. Således tåls att det att fråga sig om barnen (dvs. målgruppen) som tittar på programmet uppfattar “rasismen” och “homofobin”? I SVT opinion live tyckte en paneldeltagare att det var fruktansvärt att man kunde hitta kritiskt material som visats för 1-åringar, således tåls det att fråga sig om ett barn gör samma associationer som en vuxen? Vad händer egentligen med en 1-åring som utsätts för “rasistiska stereotyper”?
Lex Stan Laurel och Oliver Hardy (Helan och Halvan)
Som barn tittade undertecknad väldigt mycket på Helan och Halvan och en av favoritfilmerna var den när de rymmer från ett fängelse, “Pardon us” (1931). Under en scen målar både Helan och Halvan sig som s.k. “blackface” och gömmer sig som arbetare på bomullsfältet bland svarta arbetare, sedermera avslöjas dem då färgen rinner av. Som barn upplevde jag denna scen som oerhört kul, och hade någon beskrivit filmen som grovt rasistisk hade jag inte förstått vad man menat. Således uppstår en intressant fråga, har vi ett problem om barnet inte uppfattar rasismen pga. att denne inte alls gör samma associationer som en vuxen? I fallet med Helan och Halvan måste man alltså besitta kunskapen om hur förenta staternas svarta befolkning led under och efter slaveriet, för att förstå det som idag uppfattas som kontroversiellt. När så inte är fallet och man som barn istället uppfattar dessa vita figurer rationella (även om man inte förstår ordets innebörd), som målar sig svarta för att således smälta in på ett både kul och naturligt sätt; vem är det egentligen då man kränker?
Lex Pippi Långstrump
Här om året råkade Pippi ut för samma politiska censur, ordet “Negerkung” var uppenbart så stötande att SVT var tvungna att ingripa. På samma sätt som Helan och Halvan tåls det att fråga hur många 3-7 åringar som förstår att en negerkung är en vit man som förtrycker svarta? Som barn har jag svårt att se att jag ens reflekterade över ordet, utan betraktade istället sjökapten Efraim Långstrump som en kung på en söderhavsö och såg inget konstigt i det. Ur ett s.k. “kulturmarxistiskt” perspektiv skulle man kunna argumentera för att jag som barn varit så “exponerad för rasismen att jag helt normaliserat den”, ett påstående som tåls att reflekteras över. Om vi leker med tanken att det kulturmarxistiska argumentet haft bäring, borde jag således besitta dessa värderingar idag; det faktum att jag inte blivit rasist utan har nära vänner av alla kulörer, världsreligioner och etniciteter tåls därför att fundera på när jag dessutom favoriserat dessa produktioner? Varför blev jag inte rasist?
Upphovsmannens budskap och sammanhanget
Kanske är det så pass enkelt att Pippi vars symbol för godhet gör att vi inte uppfattar saker som kränkande? Vilket barn skulle få för sig att ifrågasätta henne som en hemsk människa? Hade Astrid Lindgren inte älskat alla barn, utan hetat Astrid Goebbels och haft en tvivelaktig uppväxt hade man kanske kunnat fundera över syftet? Är det troligt att Helan och Halvan som är helt förknippade med humor, skratt och glädje samtidigt kan uppfattas sprida rasism i det fördolda eller är det helt enkelt så att ett barnasinne inte ser de “strukturer” som vuxna gör gällande 2017? Kanske var mänskligheten mindre lättkränkt och att dessa scener kunde passera då ingen varken letade eller gjorde associationen med rasism? Samma resonemang kan föras med Bert på 90-talet, hur många barn reflekterade över vad “blackface” innebar; snarare betraktade man det som kostym nr 5 eftersom Bert i samma scen redan övervägt fyra olika förklädnader för att öka sina chanser som tjejtjusare? Är det troligt att ett barn normaliserar rasism om de inte ens uppfattar den, kanske är den avgörande faktorn föräldrars påverkan?
Backar man bandet till upplysningsmannen Jean Jacques Rousseau och dennes litterära verk “Emilé” (1762) utvecklar han John Lockes idéer om “tabula rasa” (tomt blad); dvs. att vuxna kan forma sina barn efter önskemål eftersom barn är beroende av sina föräldrar. Således är det mer troligt att en rasist som sprider rasistiska eller homofoba budskap kommer från en familj där man inte skräder med orden över de man ser ner på. Dessa har inte fått sina åsikter från vare sig Helan och Halvan, Pippi Långstrump eller Bert. Nyligen figurerade även två små flickor i Lilla aktuellt där de argumenterade för att de var “hen” och inte tjejer, vilket för tankarna till Rousseau när efternamnet hos bägge barnen är samma som en mycket känd vänsterdebattör. Kan det generellt vara så att barn direkt eller indirekt påverkas av de värderingar som finns i hemmet, snarare än att de skulle uppstått ur tomma intet?
“In the long run we are all dead” – John Maynard Keynes
Ser man det ur ett större perspektiv kan man fråga sig vad som händer med barn som skyddas mot minsta lilla kränkning, kanske finns det tillfällen där samhället vinner på att minsta lilla uttalande inte blir en storm i ytterligare ett vattenglas; utan att man istället försöker att sätta saker i sitt sammanhang? Kanske är ett lyckligare samhälle ett samhälle där människor filtrerar bort det man ogillar istället för att känna sig kränkta?