Kvinnan på bilden har inte med artikeln att göra / Wikimedia Commons

Här i veckan uppmärksammade SVT att en 106-åring med familj skulle utvisas från Gullspång till Afghanistan. Nätet har sedan fyllts med människor som anser beslutet vara felaktigt, fenomenet tåls att synas i sömmarna. Alla som nu tycker den aktuella utvisningen är fel, är ni villiga att sänka er egen pension eller låta en svensk pensionär (och tidigare skattebetalare) få vänta på vårdplats (som är minst lika sjuk)? Är ni villiga att offra av er egen välfärd eller t.o.m. ta in vederbörande med anhöriga i ert hem? Det är rimligt och legitimt att vi ställer dessa frågor till de som kritiserar myndigheters beslut, sannolikt är det så att även för denna skara har den “personliga värdegrunden” gränser.

Vilka relevanta fakta har SVT utelämnats i sin artikel?

Som vanligt när det gäller artiklar som publicerats inom public service måste vi som läsare fundera vilka relevanta fakta som kan ha utelämnats. Det faktum att 17 personer kommit från Afghanistan från samma familj (en uppgift som utelämnats i artikeln med utvisningsbeslutet)  där uppenbart två generationer nått pensionsålder (något som också utelämnats) innebär att vi måste ställa oss frågan om det är rimligt att dessa som aldrig betalat skatt i teorin spär ut Gullspångs pensionärers (låga) pensioner? Dessutom kan man fråga sig hur relevant intervjun är med den svenska kvinnan som tycker det här är fel pga. att hon själv arbetar i äldrevården, varför har den hamnat där finns det röster som har en annan åsikt? När personen dessutom är aktiv för Feministiskt initiativ i kommunfullmäktige men intervjuas som opartisk i Public Service måste vi ställa oss frågan varför en så pass viktig uppfattning inte deklareras? Uttalar hon sig i egenskap av privatperson eller som företrädare för ett politiskt parti? För det första kan man fråga hur många personer som hade vågat ta ställning för utvisning av exempelvis ekonomiska skäl, och uttala detta i “prime time” public service? Kanske skulle SVT ställt följdfrågan; hur mycket är du villig att sänka din egen välfärd och pension för att inhysa de aktuella 17 personer från Afghanistan (varav en 106-åring) i din kommun?

Lex Gullspångs kommun (för mer statistik klicka här)

Vi är nog många som aldrig besökt Gullspångs sevärdheter, eller någon av de 5200 invånare som bor i kommunen. Kommunen styrs idag av en koalition mellan S (48,3%) och C (7,85%) och ligger på plats 11 av Sveriges kommuner med sämst medelinkomst. Antalet förtidspensionärer är bland de högsta i landet 8,7% (landets högsta siffra är 10,1%). 11,5 % har högre utbildning vilket är en av landets lägsta (9,5 är landets lägsta siffra). Företagsklimatet ligger på plats 253 av plats 290. Man kan konstatera att Gullspångs kommun sannolikt inte är den plats i landet där de ekonomiska förutsättningarna är de bästa.

Dags att göra upp med “Robin Hood-politiken”

Idag är det vanligt att många människor i hög grad sympatiserar med den romantiske stråtrövaren Robin Hood som tog från de rika och gav till de fattiga. Denna klick individer tycks tro att man i sann socialdemokratisk anda kan anse att “vi har råd med allt”, men är inte intresserad av att bidra själva; istället är det andra (staten/landstingen/kommunen) som ska stå för notan. De tycks vara helt oförstående för att om många människor kommer till Sverige så kommer vår välfärd att sjunka eftersom den måste delas på fler. Hade exempelvis damen i det aktuella inslaget varit beredd på att låta sina egna far- eller morföräldrar avstå sina vårdplatser för att de inte varit tillräckligt sjuka (även Gullspång har ett begränsat antal vårdplatser för äldre människor)? Hade hon varit intresserad av att få vänta längre på viktiga eller kanske till och med livsavgörande operationer eftersom fler i den här familjen behöver vården bättre? Frågorna är ställda till sin spets, och många tycker sannolikt att det är hemskt att ställa grupp mot grupp; men faktum är att det är så här en välfärdsstat fungerar. Vi delar på våra resurser. Därför behöver vi släppa vår romantiska syn och istället ställa de rationella frågor som är relevanta? Om du inte är beredd att offra av din egen välfärd, eller din familjs äldrevård; varför anser du då att människorna i Gullspång måste göra samma sak?

Rimligen behöver vi fundera kring generationsfördelningen av familjen som består av 17 personer (varav en matriarch på 106 år). Har hon varit ca 30 år när hon skaffat barn innebär det att barnen är runt 76 år gamla, enligt fjolårets artikel i SVT finns det minst en son på 67 år. Har dessa i sin tur barn så skulle dessa befinna sig kring 35 och 50. När ca 60 % av denna typ av invandrare får arbete efter 10 år betyder det att dessa inte kan försörja de 40 % som inte kommer hit (skatteintäkterna överstiger inte kostnaderna). Argumentet om att vi tjänar på denna typ av invandring är således rent bedrägligt, tragiskt nog har det fått spridning av personer som helt bortser (pga. oförmåga eller skygglappar) från verklighetens siffror och istället sätter sin “tro” till vad de kallar “antirasism”. Något som blir felaktigt i sammanhanget då det inte handlar om rasism utan snarare om att skydda välfärdsstaten från allt för häftiga utgifter. Hade dessa 17 personer varit ingenjörer, läkare, sjuksystrar, ekonomer, programmerare är det troligt att det funnits betydligt bättre möjligheter att integreras i det svenska samhället och få egen försörjning genom ett arbete. När dessa möjligheter ser sämre ut måste vi ställa oss frågan om Sveriges skattebetalare (eller till syvende och sist Gullspångs 5200 invånare) ska försörja alla pensionärer från den fattigare delen av världen om de lyckas korsa den svenska gränsen och hamna i kommunen?

En alternativ idé är att vi som samhälle borde titta på vad vi kan göra för att hemresan ska bli så bra som möjligt, kanske borde man även upprätta någon form av crowdfunding som kompensation för att damen med anhöriga ändå tagit sig hit i en så pass hög ålder; där personer som vill skicka med en slant kan göra det? En tjänst där man på enkelt sätt kan bidra till de uppmärksammade fall som man vill stödja utan figurer av tveksam karaktär skor sig genom administrationsavgifter? Utsikterna borde inte vara omöjliga med exempelvis Swish?

 

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook