Vi lever i en tid när politiska vänstern marknadsför rena lögner istället för att ta argumenten, vilket endast polariserar klimatet och försvårar att föra ett demokratiskt samtal. När M och KD röstade igenom sin budget skred politiska spinndoktorer till verket, en kategori människor som uppenbart inte drar sig för något. För där står politiska kampen idag, dvs. frågan vad den stora allmänheten uppfattar som sanning; en kamp om vem som skriker högst. Är det dessa politiker vi vill ha? Människor som ljuger utan att blinka, och som gång på gång ertappas med det ena bedrägliga beteendet efter det andra?
Vi har en överenskommelse som de inte respekterar…
I riksdagen kunde vi nyligen höra Nooshi Dadgostar från Vänsterpartiet stå och argumentera som att M, KD och SD snudd på hotade demokratin eftersom de inte respekterade att (endast) vänsterpartierna kommit överens om att lägga en övergångsbudget; som enligt alla som stött den påståtts vara “helt opolitisk”. Som vi tidigare skrivit är socialismen lögnens ideologi, hennes logik landar därför i hur man kan ha problem med en opolitisk budget; istället för att ifrågasätta huruvida övergångsbudgeten är politisk eller inte?
En budget som håller tidigare vänsterreformer intakta, som om dessa är ”avskalade” vilket man desinformerat allmänheten; är det en ”helt opolitisk budget”? Som vi skrivit många gånger tidigare är valfriheten alltid ett problem för socialister, vegetariskt alternativ innebär inte att människor kan välja mellan kött och grönt utan det är grönt som substitut istället för komplement. Det är därför lätt att få uppfattningen när man lyssnar på dessa individer att man ”skapar kaos” eller rent av ”utmanar demokratin” om man röstar för sin egen politik, eller tycker något annat än vänster; eftersom även den ”demokratiska socialismen” har blivit väldigt auktoritär. Därför är en röst på högern i Dadgostars verklighet sjukvårdspengar som hamnar på miljardärers bankkonton eller på skattesänkningar; ty dessa är oförmögna att ta in att skattesänkningar skapar köpkraft genom marknadskrafter istället för bidrag. Tyvärr är det så illa att de flesta av dagens socialister har tappat sitt kritiska tänkande, därför tycker man på fullt allvar att dessa partier inte respekterat deras överenskommelse; det är inte något man bara säger utan känsloregistret är på riktig… det här är vad man faktiskt tror. Det faktum att den avsatta regeringen med samarbetsparti V inte har demokratiskt stöd för sin politik är något man helt bortser ifrån, och istället argumenterar man i lögner; för hur ska man annars försöka legitimera sina maktanspråk (övergångsbudgeten är ett maktanspråk tro inget annat)?
Miljöpartiets argumentation kring ”miljöslakt”
Isabella Lövin påstod nyligen att högerbudgeten slaktat miljön, vilket är djupt ohederlig retorik om man ser till vad vi spenderat på miljön i de senaste regeringsbudgetarna. Enligt Nyhetsbyrån spenderade Regeringen Persson 4 miljarder 2005, varav Alliansen gick från 4,6 efter makttillträdet till att höja till 5,3 när Miljöpartiet understödde Reinfeldt II (2010-2014). 2016 kryddade regeringen Löfven med 7,7 för att året därpå höja det till 8,4. När det var dags för valår valde regeringen att spendera hela 10,8 miljarder vilket är svenskt rekord. I den ”hemska” högerbudgeten lade man sig strax under 10 miljarder dvs. 9,7 något som den avsatta ministern Lövin kallat en ”chockvåg”. Hur kan man som miljöpartist låta en sådan person sitta kvar, en person som förövrigt dömer andra samtidigt som familjen brummar runt i dieselbovar? Högerbudgeten är alltså det näst högsta vi någonsin lagt på miljön, och ändå tillåter man den här retoriken valsa runt i de andra partierna eller i tidningen ETC. Kanske borde vi mer fråga vad vi fått för dessa miljarder, istället för att tävla i grenen vem som kan köra ner mest pengar i vad som ser ut att vara ett stort svart hål?
Vikten av oberoende akademiker
Det faktum att den här typen av mycket hänsynslös retorik glider igenom beror på att de intellektuella abdikerat, och att vi fått rådande “sanningar” eftersom alla (de som får plats i media) säger samma sak. Därför måste utrikesministeriet förolämpa Jordan B Peterson när han kommer till Sverige, eftersom han levererar sakliga argument och det enda Annie Lööf kan säga hos Skavlan är att ”hon inte håller med”; de saknar nämligen sakkunskap över vad de pratar om. Vi behöver ersätta alla experter med akademiker som på ett vetenskapligt sätt kan diskutera svåra frågor på ett neutralt sätt, istället för vänsteraktivister som infiltrerat våra högskolor och morgonsoffor. Varför vågar ingen ”expert” och klimatalarmist som Pär Holmgren (som påstår att det här är sista valet till EU vi kan rädda planeten) ta en offentlig debatt med exempelvis Lars Bern från kungliga vetenskapsakademien som har en helt annan uppfattning? Kan det vara så att dessa experter inte vågar för att risken för exponering som kvacksalvare är mycket stor?
Sverige behöver politiker och sakkunniga som vet vad de talar om, inte aktivister som stått på socialismens barrikader som ungdomar och nu i kostym talar om ”hållbarhet” och förvrider allt i vänsterpolitik. Desto mer människor lär sig och förstår resonemang, desto fler kan förstå hur mycket lögner som primärt kommer från dagens ”liberaler” och socialister. När politiska aktivister idag finns hos våra myndigheter (samme Holmström går från SMHI till Miljöpartiet), intresseorganisationer och media behöver vi fler kloka människor som i sak diskuterar svåra frågor; för att på så vis exponera de politiker som använder lögnen som en del av vardagen. Kunskap anses tungt att bära, men det är också bästa vapnet att försvara friheten.