Apropå Metros insändare “Skippa skinkan – ät veganskt i jul” om köttätande…
Det är väldigt intressant att man varje år inte kan lyckas undvika att läsa en artikel där jag som karnivor (dvs. köttätare) ska bli kritiserad av en herbivor (dvs. vegetarian/vegan) som tror sig veta bäst vad som skall finnas på julbordet. Precis som med många vänster-idéer vill man ta beslut över andra människor, medans den mer högersinnade tror på att individen är tillräckligt mogen att bestämma själv över i detta fallet skinkans vara eller icke vara. Ofta marknadsförs vänstertanken som att ”samhället ska hjälpa till att förändra”, vilket egentligen är struntprat då hjälp är något positivt och inte bör sättas samman med minskad frihet för individen. Det säger sig själv att man inte kan hjälpa någon att minska sin frihet, tvärt om handlar dessa idéer om inskränkning.
Debatten förs bara åt ett håll
Jag har nog aldrig läst någon krönika av någon karnivor som tycker att herbivorerna ska skrota quorn-schnitzeln och istället äta julskinka. Hade någon fått för sig att göra det hade personen blivit fullständigt massakrerad på de svenska ledarsidorna som respektlös och hemsk. Hade författaren dessutom varit en ”vit man” hade detta säkerligen påtalats också i sann rasistisk anda, som motargument och förklaring till artikelns existens. En demokratisk utveckling som aldrig bör stå oemotsagd, vi diskuterar sak inte person. Uppenbarligen är det ingen som vågar ta debatten för vikten och rättigheten att faktiskt kunna äta kött. Däremot är det förvånande att ingen köttätare står upp och säger ”ät du din fantastiska quorn så äter jag min skinka”. Istället sitter vi tysta och finner oss i att bli ifrågasatta, vilket kanske säger mer om den konsensus sökande svensken än något annat?
Vad kan man istället göra för att faktiskt värna djurens rättigheter?
För några år sedan talade jag med en person som besökt grisuppfödare i dels Sverige men också ute på kontinenten i b la Eindoven i Holland. I Sverige hade grisarna det bra, de åt och levde ett någorlunda kul och sunt liv. I Holland var det dock inte samma gemytliga känsla, tydligen skrek grisarna högt och levde sitt liv väldigt packat i ständigt mörker. Det är nog ganska självklart att de grisarna mår sämre, äter mer mediciner och utvecklar mer sjukdomar. Hur bra det är för människan att äta den typen av kött låter jag vara osagt, men jag föredrar att äta kött utan kemikalier. Man bör också ställa sig frågan om man vill stödja den typen av ”verksamheter” där djur systematiskt far illa? I marknadsekonomin har konsumenten faktiskt större rättigheter än vad man kan tro, man kan som sagt välja att betala för den produkt man både politiskt och smakmässigt föredrar. Därför bör man uppmuntra politiker att ställa krav kring förbättring av djurens tillvaro, inte att man ska sluta äta kött för det löser inte själva grundproblemet. Dessutom bör man hosta upp de extra kronorna och köpa svenskt kött där man vet att de kommer från bönder som har högre krav på sig. Man bör också ställa krav att de svenska återförsäljarna har kontroll på ursprunget av köttet, varför inte en bild på t.ex. uppfödarna och djuret eller lite information om gården?
Ta således djurens parti och handla bara kött som kommer från gårdar där djuren har det bra.