Det humorlösa landet går uppenbart hand i hand med politiskt korrekthet, nu förbjuder Kristianstadsbladets chefredaktör 1:a aprilskämt. Läser man tidningen Grönköpings Veckoblad (utkommer månadsvis sedan starten 1902) är allt fake news, ofta baserad på samhällssatir. Sker det stora händelser i världen eller i Sverige, återspeglas ofta dessa nyheter i Grönköpings stad; där just ofta briljans och humor är viktiga beståndsdelar. Idag har förnedring blivit substitut för humor, vi skrattar gärna åt andra människor. Första april bygger likt GV på komik och finess, således ställs det krav på författaren att den fejkade artikeln håller hög nivå och att det får mottagaren att skratta; samt att läsaren ifrågasätter artikelns sanningshalt.
Läs fler tidningar än Oberoende Förnuft
Skådespelaren Denzel Washington sa för en tid sedan att om man läser inte läser någon tidning är man oinformerad, läser man tidningarna är man felinformerad; kanske ligger det något i hans reflektion? Idag bör alla läsare vara kritiska till vad de läser, och därför söka fler källor från flera olika tidningar när man ser tveksamma eller osäkra uppgifter. Således bör man tänka sanningshalt i % där sanningshalten ökar när flera av varandra oberoende källor bekräftar nyheten.
Krönikörer utan substans
Tittar man exempelvis på krönikor i våra stora dagstidningar är det idag mycket svepande ordalag, orerande utsvängingar och tyckande i största allmänhet. Väldigt sällan finns det källhänvisningar, sakligt underbyggda argument utan istället används förnedring frekvent (dvs. ta heder av motståndarens person). Krönikorna innehåller inte sällan 1-2 meningar med substans, resten är alltså i litterär mening att betrakta som “luft”. Kanske borde man även där tänka om och skriva fakta och diskutera samhällsproblem sakligt för vad de är, istället för ren emotionell opinionsbildning (på bekostnad av fakta); människor kan tänka själva. Många politiska ungdomsförbund tenderar likt krönikörer att berätta vad och hur medlemmarna ska tycka, istället för att ge dem kunskap för att själva bilda sig en uppfattning i rätt riktning.
Första April är källkritikens dag
Läser man dagens krönikörer i ex. kvällspressen eller misstänkt osanna artiklar är alltså kritiskt tänkande det enda skyddet för läsarna, i kombination med ett ökat intag av riktiga nyheter med substans. Samma resonemang kan även föras kring första april skämt, vilket har den positiva säregenskap att det är enda dagen folk numera är källkritiska. I den bästa av världar skulle vi därför fira första april varje dag eller lite då och då, eftersom läsarna då skulle vara extra källkritiska året runt. Skämtnyheterna skulle publiceras återkommande, där syftet skulle vara att förbättra läsarnas källkritik och uppmuntra till skratt. Skulle någon trycka på dela-knappen till sociala medier skulle meta-rubriken bli “jag behöver förbättra min källkritik”; för att på viss få skampåle-effekt hos de mest naiva läsarna. Teknikmagasinets produktkatalog är sannolikt Sveriges mest faktagranskade katalog, eftersom tidningen årligen inkluderat en falsk produkt; vilket leder till att människor väljer att läsa mer om alla artiklar i jakten på den felaktiga produkten.
Kristianstadsbladets chefredaktörs inställning är därför uppenbart kontraproduktiv om man vill få människor att bli bättre på källkritik för att på sikt öka tilltron till nyhetsrapporteringen. Självklart behöver man också som publicist vara oerhört noggrann att inte publicera de minsta tveksamma uppgifter, eftersom förtroende snabbt raseras när artiklar vinklas bortom relevans. Därför är det också tragiskt att personer som reportern Margit Silberstein med lång erfarenhet och hög relevans får sluta, pga. interna regler inom SVT, kompetens bör till varje pris behållas inom landets redaktioner.
Artikeln är en filosofisk replik på följande artikel