I veckan gjorde Kristdemokraterna ett utspel där man ska utrusta de som fått avslag på sin asyl med fotboja, förslaget presenterades således som en konsekvens av den andra terroristattacken i Stockholm. När man lägger ett politiskt förslag där tanken är att nå publicitet och stöd är det viktigt att man tänkt igenom både innehåll och retorik, därför måste man börja med att sätta sig in i dessa människors situation; människor som har mycket lite att förlora när de fått ett avslag. I Sverige har vi idag 1000-tals människor som gått under jorden, dessa har avvikit från att bli utlämnande; det kan inte beskrivas på annat sätt som ett fatalt misslyckande. Uppenbart är det ingen som heller utkräver ansvar; vilket blir mycket bisarrt när vi avskedat ministrar för att de inte betalat tv-avgift, köpt svarta tjänster eller korsat en bro med 2 promille i blodet. Det enda rimliga är att utkräva ansvar av ministrar som satt oss i denna situation, som inte högljutt protesterat; dock är det ett ämne för en annan artikel.
Case Rakhmat Akilov
Terroristen Akilov kapade en lastbil, körde runt kvarteret och fortsatte sedan ner på Drottninggatan, där vederbörande försökte köra på så många som möjligt.
Är det rimligt att tro att en fotboja hade satt stopp för terroristattentatet? Om inte, varför ens lägga fram förslaget i närtid när landet befinner sig i sorg? Om man planerar att gå under jorden har man sannolikt en plan om boende, tillgång till mat, ev. försörjning etc. Hur svårt är det att klippa upp fotbojan, sätta sig i en väns bil och köra ut på närmaste motorväg? Hur kan man tro att en fotboja skulle stoppa en sådan plan, när personen kan vara ca 2 mil bort på tio minuter när larmet går? När det dessutom rapporteras om att många flyktingar har flera olika identiteter, borde fallet Akilov (med sina två) vara en ännu större väckarklocka. Rimligen borde det vara en synnerligen försvårande omständighet att få stanna i landet om man ägnat sig åt bedrägeri genom denna metod; man kan också fråga sig varför inte politikerna påtalat detta problem?
Lex REVA
För några år sedan blev kritiken högljudd eftersom man gjorde id-kontroller inom kollektivtrafiken, rimligen kan man fråga sig varför? Uppenbart fanns det politiska krafter som ansåg att det var ett problem att fokusera på just personer med uppenbart utländskt utseende, vilket blir märkligt eftersom det är i denna kategori som personer utan uppehållstillstånd sannolikt hittas. REVA är uppenbart ett mycket bra verktyg för att hitta personer som vistas i landet olagligt, därför bör polisen lägga extra mycket resurser när många tusen människor gått under jorden. Oavsett om man är helt för öppna gränser, eller har en restriktiv syn kan vi inte bortse från våra lagar, personer som fått avslag måste lämna landet om det inte finns extraordinära skäl att kritisera beslutet.
Lika dumt har det blivit vid Öresundsbron där “uppenbara” svenska medborgare fastnat när de glömt legitimation, kanske borde man vara lite flexibel om någon som talar språket kan rabbla regentlängden och vet namnet på Hallands floder.
Internera de som nekas asyl
Har man vistats i landet på ett arbetsvisum som löpt ut pga. förlorat jobb bör man få respit att lämna landet under ordnade former, dvs. med god framförhållning. Har man däremot kommit som flykting bör man bo på en anläggning under hela sin prövotid, när det är dags till ett avgörande kallas man till migrationsdomstolen och medför då sina lösören (ägodelar). Får man avslag tas man i förvar (under värdiga former då man inte är brottsling) i väntan på utvisning, rimligen borde man snabbt kunna få upp anläggningar som är bevakade. Saknar man rätt att vistas i landet är det rimligt att möjligheten att vandra runt på stan i väntan på utvisning begränsas, speciellt när så pass många redan gått under jorden.
Civiliserade personer måste återta initiativet i denna debatt, politik som presenteras måste vara både genomtänkt och problemlösande av de systemfel vi nu upplever. Partier som ägnar sig åt kontroversiella utspel, eller s.k. “signalpolitik”, eller försöker kanalisera på det som skett i Stockholm; för att kortsiktigt vinna väljare förtjänar kritik. Vi måste börja våga tala klarspråk att dagens öppna migrationspolitik inte fungerar, utan verksamheten måste bedrivas korrekt men under värdiga former; det är människor det handlar om. Rimligen bör man också uppföra biometriregister på EU-nivå (i och med att vi är medlemmar) där man säkrar att personer inte har flera olika identiteter i olika länder, kan man inte göra det på EU-nivå bör det göras nationellt; detta borde gjorts för länge sedan då 30-50 % har olika uppgifter registrerade hos olika myndigheter. Vi behöver ett seriöst ledarskap som tar dessa problem på allvar, som inte mörkar problem för att inte själva få kritik; landets problem måste placeras före den egna prestigen för sin egen politik. Politik som inte fungerar bör kasseras, förslag bör läggas som baseras på verkligheten. Det är verklighetsfrånvänt, inte längre en fråga om “humanism” att förespråka öppna gränser; när det rapporteras om upp till 50% kan ha dubbla identiteter.