Foto: Frankie Fouganthin / Wikimedia Commons

Efter bråket i Svenska akademien passade journalisten Alexandra Pascalidou på att bilda en ny “akademi” för att dela ut nobelpriset i litteratur ändå. Pascalidou har inte bara gjort sig känd som en mycket oseriös debattör som klistrat epitet på de som inte tyckt som henne, hon har även gjort sig känd för att kopiera andras lyrik och ge ut som sin egen; vilket resulterade i att hon fick sluta som skribent för tidningen Metro. Svenska akademien som är vår tyngsta kulturella institution grundades av Gustav III och har inte grundats för att ge ut Nobelpriset i litteratur vilket många tycks tro idag, utan syftet är att med snille och smak vårda det svenska språket. Sedan Nobels död i början av 1900-talet har man även fått ansvaret för Nobelpriset i litteratur, något som blev ifrågasatt sedan bråket om kulturprofilen; vilket gjorde att Pascalidou tog tillfället i akt att försöka ge ut ett eget litteraturpris i Nobels anda.

Vikten av att förtjäna sin plats i samhället
Anledningen till att Nobelpriset i litteratur anses som världens finaste har varit att traditionen är lång och att det varit många erkända författare bland tidigare pristagare, dessutom har prisutdelarna anor som sträcker sig lite mer än 200 år, vilket ökar prestigen i priset. Det är därför djupt ovärdigt av public service att likställa Pascalidou-priset med ett pris förknippat med författare som påverkat en hel värld, speciellt anmärkningsvärt är också att Pascalidou har ett sånt oerhört ifrågasatt renommé bland vanligt folk. Därför är det djupt omdömeslöst att skriva i termer som att Pascalidou skulle vara högst upp i att avgöra vem som är lämpad att få litteraturpriset; eller att det blir en diskussion vilket pris som är det riktiga. Det är dessutom fel mot den författare som får ett påhittat pris av någon som gör anspråk på det riktiga. En sak är säker, alla som sedan ett år tillbaka mår oerhört dåligt av kyrkklockor kommer betrakta Pascalidou-priset som Nobelpriset i litteratur; eftersom dessa med all tydlighet inte förstår värdet av kulturhistoria utan anser att könsorgan på olika byggnader är fantastisk “konst”. Det är därför fullständigt bisarrt att public service ger Pascalidou både plats och erkännande, och det skadar endast vårt lands anseende i världen (eftersom utländska medier hakat på) för att inte tala om integriteten kring Nobelpriset.

Svensk media har sänkt Nobelpriset i litteratur
Oavsett vad den här kulturprofilen gjort sig skyldig till eller inte har media förstorat upp det här till att dels polarisera akademiens ledamöter mot varandra, och dels döma någon till exil och vanära utan att vederbörandes fall prövats i domstol. På detta har man bedrivit häxjakt kring akademiens ledamöter och förstorat upp saker för att göra rubriker. Om det är sant att Danius försökt driva uteslutningsärende mot Frostenson (kulturprofilens fru) är det minst sagt dåligt ledarskap då det krävs kvalificerad majoritet om ⅔ vilket hon måste ha insett att hon inte haft. Således är det inte ansvarsfullt att ge sig på den typen av förfaranden, utan endast splittrande; när medierna således hyllar ett sådant beteende och politiker knyter knytblusar i sitt stöd tåls det att fråga vad man egentligen hyllar? Hade vi tyckt att Annie Lööf var en fantastisk ledare om hon ensam på knappa 10 % riktade missförtroendevotum mot Regeringen Löfven och misslyckades, men hyllades i media som den rättmätiga ledaren eller hade vi tyckt det varit onödigt då partiet inte samlat tillräckligt med mandat (om vi nu leker med tanken att Löfven varit lite mer populär än idag)?

Varumärkesintrång
Rimligen bör någon upprätta en polisanmälan och pröva huruvida det är lagligt att Pascalidou ger ut ett eget Nobelpris i litteratur eller inte, är det inte lagligt bör man rimligtvis åtala någon som försöker sno både heder och glans av andra. Det är dessutom viktigt att man behåller den kvarvarande prestige som finns kvar kring priset efter svensk mediekårs härjningar, och att pseudo-författare som stjäl utländska dikter och ger ut som sina egna hålls så långt bort från nobelpriset som möjligt. Vill man verkligen sänka det riktiga prisets värdighet, då ska man självklart bjuda in Pascalidou som en av de aderton; vilket vore den allra sämsta av kompromisser. Dessutom bör man avsätta den redaktionella ledningen på public service som ger henne ett erkännande hon absolut inte förtjänat.

Vatikanen prövade två påvar på 1300-talet där man utnämnde en s.k. motpåve i Avignon, eftersom de franska kardinalerna ogillade att den nya påven som utsätts berövade kardinalerna lyx genom att flytta tillbaka påvestolen från Avignon till Kyrkostaten och Rom; som ansågs förfallet. Båda utsåg varsitt kardinalskollegium och fick efterträdare, till slut tröttnade kardinalerna i båda läger på delningen och man utsåg tillsammans ytterligare en påve i Pisa som bannlyste de första två:s efterträdare. Den grenen fick sedan flytta tillbaka till Rom, hela förfarandet varade i ungefär 100 år med olika stormakter som ställde sig på olika sidor.

Att en av Sveriges genom tiderna sämsta journalister Alexandra Pascalidou får för sig att skapa ett “nobelpris” och en “akademi “är skrattretande, det enda hon gör är att ytterligare skapa förvirring och sänka prestigen över det riktiga nobelpriset i litteratur.

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook