Det kan knappast ha undgått någon att tidningen Nya Tider återigen ställer upp på bokmässan, nu har 150 författare bestämt sig att bojkotta mässan. Vid fjolårets mässa var temat yttrandefrihet, trots namnet var de först välkomna, sedan nekade, för att sedan slutligen välkomnas igen. I år tycks grunden handla om att youtubekanalen Megafonerna ville intervjua Expressens chefredaktör Mattsson och deras skribent Salihu i deras hem. I media har försöket beskrivits som “hot”, och “försök att tysta media”, och visserligen leker Megafonernas företrädare med tanken att fler skulle besöka journalisterna i deras hem; vilket är uttalanden som förtjänar kritik. I sak är det dock svårt att se någon skillnad mellan Expressens och Megafonernas metoder. Kopplingen mellan Megafonerna och Nya tider tycks handla om att fotografen bakom hembesöket heter Sanna Hill och arbetar till vardags för den kritiserade tidningen .
Case Fabian Fjälling
Bakgrunden till Megafonernas inslag var Expressens hembesök och avpixling av Gransknings Sveriges medarbetare Fabian Fjälling, som tidigare figurerat under pseudonymen “Erik Johansson”. Rimligen kan man fråga sig varför ingen av de 150 författarna framförde kritik mot detta hembesök, då man i någon mening också skulle kunna kalla Granskning Sveriges verksamhet för journalistik; i sak påminner deras metod om begreppet Walraffande. Principiellt kan man fråga sig om inte Expressens hembesök hos Herr Fjälling också är “ett försök att tysta media” om man nu betraktar Granskning Sverige som ett media? Läs gärna vår tidigare artikel kring varför man inte borde ägna sig åt hembesök.
Tryck och yttrandefriheten bör försvaras, inte bojkottas
Oavsett vad man tycker om Nya Tider (det är inte en tidskrift som vår redaktion prenumererar på) är det fel att försöka hindra tidningar på bokmässan pga. meningsskiljaktigheter genom att villkora deras närvaro med sin egen. Rimligen kan man fråga sig varför ingen debatterat varför andra tidningar med totalitära idéer som ex. Proletären är välkomna? Om man nu vill manifestera att det är fel med totalitarism kan man fråga sig varför dessa inte är konsekventa även vänsterut? Är det inte bättre att man i sak debatterar på exempelvis ledarsidor varför ex. Nya Tider har fel i sina publiceringar? Uppenbart kan man “avkoda” da Vinci-koden, varför inte avkoda, faktagranska och kritisera Nya tider med liknande metodik? Vem vill läsa en tidning som innehållsmässigt ifrågasätts på logiska och sakliga grunder? Det är sakfrågor och ställningstaganden som bör kritiseras, inte redaktioners möjlighet att föra fram sin åsikt på en mässa som i grunden baseras på både tryck- och yttrandefrihet.
Svenska Akademiens ledamöter
För några år sedan uppmanade dåvarande Akademiens ständige sekreterare Peter Englund, att Björn Ranelid skulle sluta skriva genom att skriva “Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas”. Oavsett om Ranelid skämtsamt uppmuntrat Akademiens ledamöter att börja dansa under sin medverkan i Let’s Dance, är det oerhört anmärkningsvärt att någon med Englunds ställning sänkte sig till den nivå att i någon mening kritisera en författarkollegas tryckfrihet. När ordkonstnären Ranelids språk dessutom håller en betydligt högre nivå av finess, elegans och ton för lyrik än Englunds blir uppmaningen än mer tragisk och sorglig för Englunds del. På samma sätt finns det ett sorgens skimmer över de fyra ledamöterna som signerat bojkotten av bokmässan (varav Englund återigen är aktuell), det är inte Nya Tiders närvaro utan deras innehåll ledamöterna borde kritisera. Ledamöterna borde snarare stå på första parkett och försvara Nya Tiders rätt att finnas på bokmässan, och samtidigt rent sakligt tagit avstånd från innehållet.
Istället är det paradoxalt nog Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som argumenterar för att Nya Tider bör släppas in, en åsikt han ska ha erkännande för. Mattssons skriver även att Bokmässans VD granskat Megafonernas video, och att dessa likt Matsson inte uppfattar videon som kriminell utan snarare stötande. Oavsett vad man tycker om politiska motståndare, borde vi alla bemöta dem med respekt eftersom ingen sida tjänar på att tonläget höjs; det är argumenten och inte personen som ska ifrågasättas (bristande argumentation ifrågasätter sedan personens trovärdighet). Därför är det fel att ställa Megafonernas Bechir Rabani ordinarie arbetsgivare Båstad kommun mot väggen, det är sannolikt det sista man ska göra om denne sköter sina arbetsuppgifter. Det ena har inte med det andra att göra, det finns dessutom inget som säger att Båstad kommuns värdegrund skulle omfatta deras medarbetares privata åsikter; eller yttrandefrihet så länge Megafonen Rabani inte skrivit under med sin ordinarie yrkestitel motsv. Snarare leder den typen av påhopp till sympatier, eftersom medierna gått över gränsen; det är principiellt fel att ge sig på någons försörjning eller familj för att denne har motsatta åsikter. Ta den sakliga debatten istället!