I efterdyningarna till President Trumps uttalande har en debatt uppstått hur bra “den humanitära stormakten” Sverige egentligen är på migration. I O’Reilly Factor (leds av Bill O’Reilly en av USA:s mest kända journalister) medverkade nyligen den okände Nils Bildt under titeln “Försvars- och säkerhetsrådgivare” tillsammans med Expressens USA-korrespondent Ann-Sofie Näslund. Utrikes- och försvarsdepartementet valde snabbt att dementera att han var en expert hos dem, än mindre haft anställning; dock var det ingen som i sak kommenterade hans uttalanden.
Skadeskjut personen istället för att ta sakfrågan
Ett vanligt tillvägagångssätt att bemöta kritiker eller avhoppare till sekter eller totalitära stater handlar om att man skadeskjuter deras person, för att de inte ska framstå som trovärdiga. Detta fenomen har blivit vanligt även i Sverige, man väljer alltså att fokusera på personen Nils Bildt istället för hans argumentation. Därför har det blivit ett fokus på att han bytt efternamn från Tolling till Bildt 2003, dessutom upphöjer man honom till “expert” (något inte O’Reilly gjort) för att sedan ifrågasätta hans bakgrund. Media uppmärksammade också ett twitterinlägg från Johan Wiktorin (VD för Brqthrough) där han menar på att Tolling inte är säkerhetsexpert, något han Bildt/Tolling heller tycks ha påstått. Vi har även kunnat läsa att Nils Bildt blivit dömd till fängelse för brott i USA (våld mot tjänsteman och övergrepp i rättssak), vilket också framhålls i Expressens artikel. En given fråga är hur hans klammeri med den amerikanska rättvisan kan vara relevant kring hans uttalanden angående det svenska debattklimatet och migrationspolitiken? Man framhåller också att Nils Bildt kommenterat att Fox satt hans titel och att han betraktar sig själv som en oberoende analytiker bosatt i USA. SVT är exempelvis mer balanserade i sin artikel, även om de bara ägnar en mening åt själva uttalandet.
Det medierna borde refererat, Nils Bildts påståenden
Bildt belyser att vi har problem med kriminalitet, sociala skillnader, utsatta områden framförallt runt Malmö, Göteborg och Stockholm. Han påstod också att man inte kan ha en öppen diskussion i landet kring dessa ämnen. Bildt menade också att om man inte ställer upp på de liberala krafternas idéer så är man betraktad som en “outsider” och inte någon som uppfattas seriöst. När O’Reilly frågar om problemen är kopplade till välfärdstjänster, så svarade Bildt att det snarare handlar om att Sverige inte socialt kan integrera dessa personer. Han menar på att de kan gå i skola, men att problemet handlat om att politikerna inte haft någon plan hur människorna ska integreras; vilket resulterat i problem eftersom de inte blivit produktiva delar av samhället.
Vad medierna borde analyserat
I stora drag är hans synpunkter helt korrekta, man kan däremot idag diskutera migrationsfrågan även om det kostar socialt. Dock uppstår ett tydligt återkommande mönster, i Sverige debatteras ofta problem kopplat till migration och Mellanöstern i samband med höger- och vänsterextrema rörelser. Diskuteras ex. risken för terrorattentat kopplat till jihadism har den norske terroristen Breiviks namn ofta dykt upp, eftersom det statistiskt sett är större risk att dö i en högerextrem attack i norden. Vi har även kunnat se mönstret i den nationella samordnaren för våldsbejakande extremism som fått ett väldigt brett uppdrag, för att inte utmåla en viss grupp värre än den andra. Dessutom kan man även ha funderingar kring de liberala idéerna, Sverige har tidigare varit ett helt polariserat land; antingen öppna gränser eller mer eller mindre stängda gränser. När hörde man exempelvis någon politiker säga att ex. – “20 000 människor känns som rimligt om vi följer vår plan, dessa kan vi integrera i dessa företag; och de skulle kunna bo i dessa områden”? Istället fick ex. Tobias Billström stor kritik av Fredrik Reinfeldt för att ha använt sig av ordet “volymer“. Tittar man på klippet nedan ger det en ganska tydlig fingervisning om hur lågt i tak debattklimatet var 2013 och kanske fortfarande är under ytan?
När medier arbetar med vad folket ska tänka är det oerhört viktigt att varje individ får reflektera själv och bilda sig en egen uppfattning. Den demokratiska tanken börjar hos individen, inte i kollektivet. Därför bör balanserade tidningar referera korrekt, och sluta diskutera person. Vi medborgare behöver därför i en högre grad gå till källan och lyssna på vad kritiker säger, eftersom vi inte längre kan lita på att dessa refereras korrekt. Således bör man vara extra vaksam när man ser att tidningar ägnar sig åt att diskutera någons person, med något litet citat som snabbt avfärdas; eftersom risken är överhängande att viktiga poänger inte belyses. Ägna gärna 5 minuter nedan och fundera om du tycker Nils Bildt har rätt eller fel i sina påståenden.