Just nu pågår en massiv kampanj i västerländska länder där man försöker indoktrinera att Donald Trump håller på att starta ett handelskrig, något som är lätt att tro för den som inte läser utländska tidningar. Faktum är public service som borde vara oberoende ofta använder amerikanska vänstertidningar som Washington Post eller New York Times som källor, man t.o.m. köper in deras dokumentärfilmer om Trump; som helt utelämnar de konservativa tolkningarna utan istället sprider vinklad propaganda som inte kan anses oberoende. Här i veckan reste vår tidigare statsminister Reinfeldt till Almedalen och fick gott om tid i TV4:s morgonsoffa där han spädde på bilden om Trump som handelskrigare, en bild TV4 personalen helt instämde i; kanske skulle man haft en nationalekonom som utfrågare som kunnat ställa relevanta frågor istället för någon som saknar kunskap om dessa frågor? Frågor som hur sant är detta “handelskrig”? Är Trumps handelstullar omoraliska? Är det rätt att av EU att svara? Hur gör vi om vi tycker annorlunda?
“Om en lögn upprepas tillräckligt ofta blir den sanning”
Orden sägs vara myntade av Nazitysklands propagandaminister, men enligt professor Dick Harrison är det ytterst oklart om orden kommer från Joseph Goebbels; men tesen har i någon mening blivit väldigt aktuell kring den “liberala” doktrinen. Istället för att ta en diskussion kring skuldsättning, eller diskutera huruvida Donald Trumps politik påverkat den amerikanska ekonomin är det mycket lättare att gå ut och använda starka ord som handelskrig. Det är mycket effektivt och det är knappast en slump, utan det handlar om att försöka sänka en konservativ person som Trump. På samma sätt har man utmålat Vladimir Putin som en fiende för Sverige, medans konservativa människor (inkl. Donald Trump) ser honom som en möjlig handels- eller samtalspartner. Är man för en normalisering av den ryska relationen anses man närmast vara Putinist eller t.o.m. landsförrädare (dvs. endast en åsikt är socialt accepterad pga. demonisering), samtidigt som det inte finns någon som ställer en fråga om den liberala världsbilden är sann eller rimlig? Är vi i ett handelskrig för att Trump höjer importtullarna på stål, eller är vi där om andra länder hakar på och ska straffa USA?
Är Trumps skyddstullar omoraliska?
Uppenbart finns det väldigt starka intressen som en f.d. statsminister sprider som vill få oss att tro det. Tittar man på USA:s siffror är handelsunderskott 466 miljarder kronor, dvs. USA blöder ordentligt; dessutom har man under Obama haft en hög arbetslöshet som nu sjunkit till all time low under Trump. Stål är en homogen vara, dvs. inget stål är egentligen bättre än någon annans utan man handlar på pris. När Kina både dumpat sitt pris på stål och dessutom tack vare sin fasta växelkurs har en undervärderad Yen har man helt konkurrerat ut den amerikanska stålproduktionen då amerikanska företag importerat från Kina. Ett vanligt motargument som spridits är att importen på stål från Kina minskar, vad man dock inte nämner är att det kinesiska stålets väg till USA går genom andra länder; dvs. det handlar primärt inte om direkthandel. För en supermakt som USA är det ett problem att en basvara som stål inte är ekonomisk att producera i USA, det är dessutom en säkerhetsfråga då USA i en händelse av krig behöver vara självförsörjande; och det är inte minst en miljöfråga (något Miljöpartiet knappast lär berömma honom för) huruvida det är bra att transportera stål från Kina till USA. När handelsunderskottet är så stort som det är, samt att många arbetare blivit arbetslösa, miljöaspekten vägs in, samt rätten till självförsörjning är det oerhört tydligt att det är Trump som besitter moralen på sin sida att upprätta en skyddstull för det amerikanska stålet.
Är det rätt av EU att svara?
Boven i det här dramat är Kina som dumpat priset på stål, det är inte den amerikanska ekonomin som drabbats hårt. Stål och aluminium är dessutom basvaror som används i amerikanska varor som sedermera kan exporteras, syftet handlar således inte om att sätta åt EU; men eftersom kinesiskt stål säljs b.la. via EU och Sydamerika åker de med på tåget. EU:s svar att införa en tull på Harley Davidson, juice, jordnötter, frukostflingor, jeans och bourbon är alla heterogena icke-basvaror som är till för att straffa, inte skydda. Här finns en principiell stor skiljelinje, USA skyddar sitt stål dvs. sin livsviktiga basindustri; EU försöker inte skydda något utan endast straffa USA. Till skillnad från EU har Trump således ekonomiska och framförallt moraliska argument att göra som han gör, det saknar EU; samtidigt som eurokrater som Reinfeldt och Björklund svänger sig med ordet handelskrig. Hur hederligt är det på en skala?
Hur rättar vi till problemet kan man då fråga sig? Det enkla svaret är att det kan vi inte, EU är byggt på ett sådant sätt att vi som folk inte väljer kommissionärerna (regeringen) och de parlamentariker vi röstar in kan inte lägga egna förslag utan endast svara ja eller nej till kommissionen. Sveriges och EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström (L) representerar ett parti på ca 3-4%, eller en liberal borgerlighet på ca 30 %, och lever som eurokrat och politiker ett liv oberoende av vad vi som folk tycker. Vi som folk är helt oförmögna att kunna påverka henne att Sverige och EU borde stötta USA för att komma till rätta med sitt handelsunderskott, istället förtrycker man sunda ekonomiska handlingar samtidigt som man demoniserar med ord som “handelskrig”; effektivt men ytterst ohederligt. Är det så man behandlar sina vänner som har ekonomiska svårigheter, straffar dem som vill göra rätt samtidigt som man baktalar dem inför omvärlden? Tänk gärna på denna artikeln kära läsare när du står i valurnan, vill du ha ledare som beter sig så här?