Feltänkt att ge flyktingar företräde i bostadsköer

I veckan kunde man läsa i Kristianstadbladet att det kommunala bostadsbolaget ABK i samma stad vill att stadens flyktingar skall ha förtur i deras bostadskö. ABK har likt många andra bolag ett poängsystem där alla som står i kö får poäng, sedan får den med högst poäng tillträde som sökt den aktuella bostaden. Oberoende Förnuft är tidning som riktar sig till hela Sverige, när redaktionen ligger i Kristianstad försöker vi således undvika att skriva om vår fina stad om det inte är absolut nödvändigt. Dock blir det svårt att hålla fingrarna borta när undertecknad bott hos detta företag tre gånger och förövrigt aldrig trivts speciellt bra p.g.a. deras stela synsätt och service. Någonstans är fenomenet inte en lösning utan ett resultat av bristen på ledarskap från regeringen som undviker att redovisa sin migrationspolitik, regeringen har istället valt skjuta beslutet ner till kommunerna. Kommunernas ledning har tyvärr attraherat samma sorters personer och således skjuter de besluten på de kommunala bolagen, man kan jämföra det med spelet Svarte-Petter där man ska undvika att sitta med just Svarte-Petter på hand när ridån går ner. 

En ohederlig politisk debatt
Idag har vi problem med att man sprider felaktiga uppfattningar när man debatterar, b la talas det om vård och liknande sektorer skulle stanna om det inte vore för en generös flyktingpolitik. Visserligen har det kommit högutbildade personer i flyktingströmmen, dessa kommer eller har med största sannolikhet hittat jobb väldigt snabbt. Däremot måste vi vara uppriktiga, många av de som kommer saknar både utbildning och arbetslivserfarenhet för att kunna konkurrera med svenska villkor på en av de tuffaste arbetsmarknaderna i världen. Hur många länder kräver t.ex. högskoleutbildning för att arbeta på dagis? Tittar man på siffrorna idag har 40 % arbete efter 10 år, det säger sig självt att dessa 40 % inte kan försörja resterande 60 %. Således kan man inte dra någon annan slutsats än att vi importerar ett större utanförskap än vad vi klarar av att integrera (om man bedömer integration som Moderaterna, dvs. att man har ett arbete). Ställer man dessa siffror är det svårt att se någon annan lösning än att kommunens ombesörjande av bostadskostnader kommer att öka både på lång och kort sikt. Dessutom är det oroande när vi idag inte har råd och tvingas låna, om vi inte har råd kortsiktigt hur ser finanserna ut långsiktigt? 

Bristen på riktiga svar från regeringen
Något som saknats i den svenska debatten är att det varit fullständigt tyst hur man tänkt sig att detta ska fungera. Istället staplar man människor på hög i redan utsatta områden, som mer och mer påminner om getton på många håll i landet. Jag tror vi alla kan enas om att sant ledarskap handlar om att herden (i detta fallet statsminister Löfven) leder sin flock i en utstakad riktning. Riktningen betyder inte att alla fåren gillar den, men samtidigt litar dom på sin fåraherde och följer därför tryggt dennes riktning. Idag tycks många herdar (politiska ledare generellt) istället ägna sig åt att ”skicka signaler” vart fåren ska gå, vilket får som konsekvens att fåren (dvs. kommunerna) inte får några riktiga svar av herden. Resultatet är kaos både i Sverige, men också bland de oroliga fåren. Politiker som resonerar i termer om ”signalpolitik” kan man direkt diskvalificera som ledare, de förstår inte innebörden av begreppet oavsett hur många PR och ledarskapskurser de deltagit på (inte sällan för skattebetalarnas pengar). Inte sällan tycker dessa individer att det är lockande med “makt”, vilket man är oförmögen att få på traditionellt vis; således refererar man också i termer om “makt”. En sann ledare skulle aldrig referera i termer om makt, de refererar till vad de vill åstadkomma. Stefan Löfven är säkerligen en hygglig person, men det är skadligt för landet att inte lämna svar i essentiella frågor. Oavsett vilken politik man tänkt sig (dvs. vilka svar man har) måste man som ledare påvisa tydligt ledarskap när marken skakar, när man istället skjuter besluten på kommunerna kommer det innebära problem (kommunala skolreformen är ett annat bra exempel på samma fenomen). Stefan Löfvens främsta ”utmaning” (ett annat mycket trendigt ord) är alltså att vara landets ledare, en egenskap han inte riktigt verkar besitta. Förövrigt bör man fundera på hur bra det är att vanliga människor har svårt att påverka vilka politiska ledare som väljs i olika partier. Det är en nackdel att man måste vara tämligen högt upp i partier för att ens få tycka till; nepotism (dvs. att man upphöjer vänner) är tydligt i svenska partier. Här har det amerikanska systemet fördelar, tittar man på primärvalen går det uppenbarligen att ta sig fram även om man är en outsider.

”Att dölja ett fel med en lögn är att ersätta en fläck med ett hål” – Ferdinand von Schirr
När nu det kommunala bostadsbolaget ABK istället för regeringen Löfven fått denna heta potatis i sitt knä kan man sannolikt inte se någon annan lösning än att flyktingar ska ha förtur. Idag har ABK 45 000 människor i kö, samtidigt blir ca 130 lägenheter lediga varje månad. Räknar man på detta kommer det att ta nästan 29 år att köra igenom nuvarande bostadskö, om man dessutom stänger kön idag. Det säger sig självt att många människor som stått länge i kö, jobbat många år, kommer att bli otroligt missnöjda att bli nerflyttade för någon som aldrig arbetat och som inte har några köpoäng. Indirekt blir dessa människor alltså diskriminerade i sitt eget land (genom att en annan grupp får företräde), vilket passar t.ex. Sverigedemokraternas retorik som fisken i vattnet. Däremot ska man uppmuntra och hjälpa invandrare att ställa sig i kön som alla andra, jantelagen måste även på detta område omfatta alla människor; detta ligger djupt! rotat i vår svenska kultur. Det alltså direkt skadligt för invandrarna och för ABK att lägga fram förslag om att flyktingar ska ha rätten att tränga sig i kön (vilket det i folklig ton handlar om), att springa före i kön är ett grovt kulturellt etikettsbrott i Sverige. Sedan måste vi också inse den tråkiga sanningen i att vi inte klarar det höga tryck som vi fått, vilket ingen politisk ledare har karaktär nog att framföra. Hur ska man kunna lyfta t.ex. glesbygden genom att placera tusentals människor på boenden när det inte finns jobb och många dessutom saknar utbildning? Det är uppenbart att ibland måste man säga saker som är korrekta, även om det smärtar för den som lyssnar. Hade vi däremot haft ett större utbud av bostäder samt en arbetsmarknad som skrikit efter personal hade vi haft möjligheter att bedriva en expansiv flyktingpolitik, när vi inte har det måste vi vara ärliga och förklara det. Det är inte heller rimligt att Kristianstad eller t.ex. Bjurholms kommun ska försöka hitta dåliga svar som ökar missnöjet för att statsministern inte talar klarspråk.