Det var i veckan som företaget Guldfynd publicerade en reklambild på en kokt kräfta med en ring, något som fick vänstern och djurrättsaktivisterna att gå i taket; då kräftsäsongen i deras ögon är förenat med massmord. Istället för att stå upp för yttrandefriheten och sin egen satir valde företaget att be om ursäkt och plocka bort bilden, något som blivit väldigt vanligt i det här landet. Vi måste därför fråga vilken vettig människa som vill handla guld hos ett företag som dels inte står upp för yttrandefriheten och dels pudlar för att pubertala aktivister både saknar humor och framför kritik… i sociala medier? Ynkligt är förnamnet.
Hylla företag som vågar stå upp för humor och tradition
Varför ska man handla av företag som låter sig kuvas av minsta kritiska tanke, när det är uppenbart att yttrande- och pressfriheterna är hotade i vårt land? Varför inte välja företag som vågar stå för högre demokratiska värden och belöna de man tycker gör rätt genom att handla av dem? Vad finns tjusningen att använda företag som avbokar musiker för att de röstar fel, eller företag som inte kan tänka sig boka musiker som framträtt med fel parti? Är det verkligen de företagen vi vill handla av, dvs. företag som tar politisk ställning eller inte vågar stå upp för vad man själv skrivit i sociala medier?
Vem vill betala för tidningar som gör nyheter av aktivism?
Det faktum att företagen fruktar kvällstidningarna är tydligt, minsta lilla kritiska inlägg skrivs om i ordalag som “skarp kritik” och kablas ut i hela Sverige. När pressen lyfter fram dessa icke-händelser och aktivister ger det incitament att fortsätta respektive kamper, vilket gör att företag efter företag tvingas pudla när dessa kritiserar dem. För några månader sedan skämtade Dollar Stores VD om feminism i ett nyhetsbrev, vilket gjorde att public service startade ett drev; vilket säger en del om vänstervridningen. Till skillnad mot Guldfynd som offrade yttrandefriheten på vänsteraktivisternas altare inför hela Sverige, valde Dollar Store att tvärtom stå upp för sina ord och t.o.m. håna SVT och ETC att skicka “genussäkrade” tårtor till dem; VD:n passade även på att tacka för ett “gott samarbete”.
Aktivisternas köpkraft
Tittar man på aktivister av olika slag är mönstret tydligt, de är inte personer som är kända för sina pärlhalsband eller guldklockor; eftersom man till stor del lever på samhällets bekostnad om man har så mycket ledighet. När samma gruppering ville bojkotta Grand Hôtel i Stockholm efter Sverigedemokraternas gala tåls det att fråga om det är dessa individer som normalt sett tar in på detta anrika och lyxiga hotell? Kanske är den enkla lösningen för företagen att stänga ner sin rating-funktion i sociala medier, vilka till syvende och sist är ointressant då de flesta kunder ser priset som avgörande idag.
Som konsument besitter man idag makten, den ligger inte hos tidningarna även om dessa vill få oss att tro det. Därför är det upp till dig som läsare att betala för de tjänster du tycker om, ogillar du kvällspressens journalistik; köp inte tidningarna eller deras annonsörers prylar och förmå dina vänner att göra likadant. Det är annonsörerna som drar runt en tidning, att således handla eller inte handla är ytterst avgörande; dessutom tåls det att fråga hur många företag som vill bli associerade med dåliga varumärken? Gillar du värden som yttrandefrihet och motsätter dig vänsteraktivism till förmån för demokrati, gå till en guldsmed med ryggrad istället för ett företag som pudlar för minsta lilla kritik från extremister. Världen styrs av konsumtion, och det är köparen som besitter makten oavsett om det är politik eller handel.