När man studerar flygkrascher är det vanligt att man diskuterar olika kritiska händelser i haverirapporten, händelser som kunnat motverka eller åtminstone försena katastrofen. På samma sätt fungerar en valrörelse, vi minns alla Reinfeldts uttalande om “öppna era hjärtan”; en händelse som kostade mycket i opinionen. När Kristdemokraterna (1,5-4,x%) höjer sin flagga till stöd för ett uttalande om att SD är ett homofobiskt parti, som man inte tänker samarbeta med efter valrörelsen tåls det att fråga hur både otaktiskt och ohederlig man är? Här hade det funnits en jättemöjlighet, kanske den sista möjligheten att vända kommande valnederlag till en valframgång; men det är tydligt att man likt Bruce Ismay på Titanic beordrar full gas timmarna innan lyxångaren skulle kollidera med ett isberg. Så här skulle Ebba Busch Thor hanterat frågan, om hon haft kloka och oberoende medarbetare.
Konsten att vara ohederlig
Kristdemokraterna är kanske det parti som har flest konservativa uppfattningar, man har därför mycket mer gemensamt med Sverigedemokraterna i värdefrågor än övriga partier. Liberalismen som på många sätt är mer vänster än höger har inte sträckt sig in i Kristdemokraterna, som de gjort med de övriga borgerliga partierna. Leker vi med tanken att Sverigedemokraterna skulle få 47 % eftersom många som inte velat svara opinionsinstituten om sina sympatier (ex. 20% i senaste Yougov) varit SD-sympatisörer i smyg, och och Kristdemokraterna skulle få 4 % tåls det att fråga om KD tackat nej till ett antal ministerposter? Om nu mycket talar för att hon hade tackat ja, varför låsa sig och vifta med en pride-flagga på ett vänsterjippo; klipp som endast kommer användas i framtiden för att ifrågasätta partiets trovärdighet?
Konsten att vara otaktisk
Det faktum att Pride-rörelsen är en vänsterrörelse byggd på den marxistiska idéen om att stämpla olika grupper som offer (HBTQIA+) för att vinna dessa som väljare, istället för att hylla frihetsvärdet att man i Sverige kan älska vem man vill och det är både odramatiskt och okej; gör att man som värdekonservativ politiker har en möjlighet att föra fram dessa tankar på denna typ av debatt. På vilket sätt skulle SD vara homofobiskt för att partiet hyllar kärnfamiljen, något som mänskligheten värderat i tusentalsår och som även förekommer inom djurriket? Fram tills för någon månad sedan var SD motståndare till homoadoptioner, vilket är en okej åsikt att ha i en demokrati; det gör knappast någon till odemokrat eller för den delen homofob. Hade Ebba Busch Thor haft modet att säga att hon inte betraktade Sverigedemokraterna som homofober (dvs. att de ej ingår i den vänster värdegemenskap Pride representerar), utan istället omnämnt dem som värdekonservativa hade nog många borgerliga väljare sett en kristdemokrati med pondus. Istället lyfte hon sin flagga på ett tveksamt sätt, när hon istället hade haft ett ypperligt tillfälle att på bästa sändningstid förklara varför individens frihet är bättre än marxistisk offermentalitet.
Konsten om att sammanföra frihetliga och biologiska värden
Det faktum att människor blir kränkta när man påtalar att kärnfamiljen består av en man och kvinna beror på att identitetspolitikens offermentalitet är djupt rotad i det svenska samhället; dessa individer är indoktrinerade i marxistisk HBTQ att känna sig som kränkta offer. Homosexuella som inte bekänner sig vid marxistisk HBTQ lyfter istället fram att de är vanliga människor, och inte någon kränkt grupp i samhället, eftersom de har fulla medborgerliga rättigheter. Därför bör man fråga de politiker som skriker högst om HBTQ-frågor vilken rättighet dessa skulle sakna? Det finns f.ö. ingen konservativ företrädare som säger att en familj av samkönade par skulle vara mindre värd, däremot så härstammar mänskligheten biologiskt sett från en man och en kvinna; vilket därför gör den relationen till ett normalläge. Ett sådant uttalande står inte strid med att samkönade par inte är normala, tvärtom det säger bara något om att kärnfamiljen är en normal konstellation. Därför blir det märkligt när man skriver att transsexualism är det nya normala på SVT, eftersom ett sådant uttalande tar strid mot övriga normaliteter. En bättre rubrik hade varit att man som transsexuell också kan vara normal och som folk är mest. Det finns ingenting som säger att homosexuella skulle vara sämre föräldrar, eller att dessa inte skulle kunna utgöra en familj; men begreppet kärnfamilj är mellan en man och en kvinna eftersom det är en biologisk konstruktion för fortplantning.
Varför ska man som konservativ rörelse ställa upp på ett jippo som arrangeras av människor som sympatiserar med Marxism? Varför inte ordna en egen festival som istället lyfter kärleken oavsett kön utan offermentalitet? Varför behöver det vara ett politiskt jippo där politiker ska visa upp sig som tjusiga, och där alla ska ingå i samma värdegrund för att bli accepterade? Pride är en totalitär organisation eftersom man sätter sig över demokratin genom att till och med göra narr av en person man inte välkomnar (ej ger yttranderätt), eftersom personen har en annan åsikt än deras värdegemenskap. Att Busch-Thor och Kristdemokraterna inte ser igenom det, eller inte vågar gå i polemik när det faktiskt kan tjäna dem att ta plats som det tydliga konservativa partiet inom borgerligheten; är mycket dåligt ledarskap. Många borgerliga väljare har inte blivit Sverigedemokrater ideologiskt, utan de har istället stått kvar i sina konservativa idéer när borgerligheten istället rört sig vänsterut genom att acceptera den marxistiska läran och postmodernismen. Därför är det sorgligt att Kristdemokratin inte gör sig fri, utan istället underkastar sig denna lära genom att lyfta med pride-flaggan och genom det kalla Sverigedemokraterna homofober; något som lär straffa sig i höstens val.