När undertecknad träffade och intervjuade Juholt 2015 diskuterade vi ämnena demokrati, teknokrati och diktatur i 30 minuter innan vi väl började med själva intervjun dvs. precis dessa saker som gjort att han idag hamnat i något som kan liknas vid en bris i ett vattenglas. Fram tills igår trodde jag skulle ta med mig samtalet i graven, eftersom det var mellan honom och mig men eftersom han nu presenterat sin analys betraktar jag det som fritt fram. Således är undertecknad kanske enda personen i Sverige som inte är överraskad, då precis som nu, finns det klara poänger i hans uttalande. Skillnaden i våra analyser är att vi till stor del avvecklat demokratin, idag har vi dock istället för dugliga teknokrater personer som saknar erfarenhet på respektive ansvarsområde. En tidigare sjukvårdsminister utan medicinpoäng, näringslivsminister som aldrig haft ett jobb, försvarsminister (om än omtyckt) som inte gjort lumpen osv. listan kan göras lång.
“The Putin way”
Hur mycket demokrati har partier som inte har formella motkandidater som alla kan rösta på, där endast en kandidat i praktiken har en chans och dessutom väljs utan motkandidat? Varför kritiserar vi Putin i grenen demokrati när endast han kandiderar till partiledarposten och alla inom samma parti tycker samma sak? Hur mycket principiellt skiljer de demokratiska interna processerna till partiledarskapet i Putins parti “Enade Ryssland” och svenska Socialdemokraterna respektive Moderaterna? När dessa dessutom väljs med ombud (en partiförening utser några ombud med rösträtt och skickar dessa till partistämman), är risken stor för vänskapskorruption, dvs. att medlemmarnas syn på övriga kandidater åsidosätts. Inom Moderaterna handlar det om personen med nästa nummerlapp, något vi diskuterat i ett flertal artiklar. När partiledningar fokuserar mer på “bad campaigning” om motståndaren än vad man själv vill göra, är det personer vi vill ha i en regering? Är det rätt personer att utse till partiledning? Om vi gräsrötter tycker annorlunda, kan vi överhuvudtaget påverka dessa strömlinjeformade partier? När det går dåligt eller bra kan man inte hålla sig från att således svänga sig i termer om när “vi” eller “ni” hade makten, att man har en mycket liten del i att påverka konjunkturen förtäljer inte historien. När det går bra gottar man sig och tar credit, när det går dåligt anklagar man sittande regering; kan det bli mer ointellektuellt eller ohederligt? Vart är alla politiker som har egna drömmar om vad man vill skapa, där man är villig att kompromissa?
När det fria ordet tystnar
Hur mycket demokrati har vi när en ambassadör inte kan göra ett uttalande om sin oro kring demokrati utan att det uppstår förtäckta hot? Vad är det egentligen kritikerna inom Moderaterna och Utrikesministern säger mellan raderna, “han lär sig snart”? Hur många Moderater vågar idag vara mot ett NATO-medlemskap? Hur många Moderater vågar idag kritisera realismen i bilden av att Ryssland är ett direkt hot mot vårt land? (Vi gör alltså en annan bedömning) Är man mer moderat idag desto mer man är kritisk mot Ryssland?
Ideologi vs. Teknokrati
Vi valde att intervjua Håkan Juholt för att han är en intressant ideolog, dvs. inte en politisk räv; vilket sedermera skulle bli hans fall. Juholts bidrag till den svenska politiken var att han försökte göra socialdemokratin intressant som idé, dvs. han började prata “core-values” och back to basics; vad innebär “Social-Demokrati”?. Tillskillnad från andra var Juholt primärt ingen maktsökande individ, han var istället en politiker som sökte inflytande för sina idéer. Uppenbart oror det honom att människor överger ideologierna, dock gör vi olika analyser om orsaken. Det handlar inte om att människor överger Ideologierna, utan att ideologierna gjort sig irrelevanta för folket i en högre utsträckning eftersom man för fram okunnigt folk med rätt partibok. Idag kvoteras det helt på partibok, dvs. en kunnig människa får träda tillbaka för någon lojal och mindre kunnig. Dan Eliasson är ett praktexempel på någon som verkligen skadat socialdemokratin på det ideologiska planet, han har inte fått jobbet för att han är bäst utan för att han är socialdemokrat. Bodström var väldigt nära att bli landshövding för vår huvudstad även om han suttit i ett skurkföretag där hans medarbetare nu sitter häktade, låt säga att han inte varit politiskt engagerad; hur attraktiv hade han då varit för denna post?
Spelfältet blir därför mer intressant för oss som kallar oss oberoende/independent eftersom mycket av vår kritik handlar om att belysa problem (ej att förknippa med tramsandet “utmaningar”), något vi då försöker påverka på demokratiskt vis genom att bilda opinion. Kanske är det folkrörelser likt Oberoende Förnuft som är de som borde erhålla presstöd, rörelser med konstruktiv agenda och hederliga avsikter som argumenterar för sin sak? När vi då blir bemötta som antidemokrater, gnällande, levererar enkla lösningar, troll, hatspridare endast för att vi argumenterar mot EU, byråkrati och rena dumheter osv. istället för att vi plockar bra grejer från olika sidor och hyllar pragmatiken; hur mår egentligen då det fria ordet och demokratin? Vi måste alla understryka vikten i att argumentera, man behöver inte alltid hålla med varandra; det viktiga är att inte olika åsikter inom en grupp tystnar. När oliktänkande raderas i våra partier eller i våra vänskapskretsar, hur bra är egentligen det?
“Jaha du är Sverigedemokrat, själv är jag vänsterpartist; vad sägs om en lunch och lite diskussion?”
När maktkorruption faller inom demokratins ideologiska resonemang, vad är det då för människor som styr? Det faktum att folk letar oberoende teknokrater beror helt på den ökande skaran problem i kombination med nepotism som idag finns bland folkvalda där kvalificerat folk inte avancerar.
För övrigt tror vi Håkan Juholt kommer bli en man som blir mycket omtyckt som länk mellan Sverige och Island. Den dagen han vill skriva en gästkrönika för Oberoende Förnuft är han välkommen. 🙂
Håkan Juholt – Etablissemanget: 1-0