Varje gång det börjar närma sig val är det tydligt att vi fått en utveckling där man i alla lägen ska skrämmas om politiska motståndare. Idag vimlar det av vänsterpolitiker som retoriskt likställer alla som vill minska invandringen som arvtagare till Hitler-regimen och Nazisttyskland. Den ena efter den andre gör groteska utspel där alla som har en kritisk tanke är att betrakta som bruna, först var det Sverigedemokraterna sedan blev det Moderaterna och Kristdemokraterna där man till och med nu går så långt att kalla Liberalerna för bruna. Man sätter sig alltså över det demokratiska ordet, där man istället attackerar andra politikers person. Är det inte så världens mest auktoritära regimer agerar? Eller var har vi sett fenomenet tidigare?
Vem är det egentligen som är fascist idag?
Precis som vi idag ofta ser vänsterpolitiker kalla högern för nazister och tillskriver dem färgen brun är ordet ”fascist” heller inte ovanligt i (v)okabulären. Det tragiska är att många som idag kallar andra för fascister saknar ideologisk förståelse för vad fascism handlar om. Fascism tar sin utgångspunkt i att en elit ska styra samhället, där eliten ser sig som mer värda än andra människor. Jämför man fascister emellan, exempelvis Hitler och Mussolini finns det ganska tydliga skillnader. Antisemitismen var exempelvis inte lika påtaglig i Italien som den var i Nazityskland. Ideologin är dessutom mycket auktoritär, där individen är underställd staten och vänder sig mot både valfrihet och fri marknad. Lyssnar man på Sverigedemokraterna idag är man mycket tydlig med att man söker kompromisser, och att man i mycket hög grad driver frågor som yttrandefrihet i sociala medier, pressfrihet och inte minst vikten av demokrati. Man är också vän av både valfrihet och fri marknad. Istället är det tydligt att de som kallar andra för fascister betraktar sig själva som en elit med finare åsikter än andra, man är också tydlig med att man inte kan prata med de man avhumaniserat politiskt; samtidigt som man inte tvekar på att stänga ner mediekanaler som för fram andra uppfattningar.
Varje generation måste vinna sin demokrati
Idag finns det många människor som tagit demokratin förgiven, man har nämligen glömt bort tidigare generationers svenskars kamp för demokrati. Då var överheten en kung med absolut makt, idag har vi istället en politisk elit. Samma funktion, eftersom den som opponerar sig då som nu framställs som alltifrån hatisk revolutionär till brun fascist. På samma sätt som människor idag hamnar i fängelse för att ha framfört fel åsikter, hamnade Hjalmar Branting på Långholmens fängelse i Stockholm; Socialdemokraterna var nämligen då vad Sverigedemokraterna blivit idag – en folkrörelse i opposition. På samma sätt utmanade Lars Johan Hierta och hans tidning Aftonbladet den starka kungamakten under kung Karl XIV Johan; Aftonbladet började alltså sin bana som alternativ media. Folkets hus runt om i Sverige byggdes för att Socialdemokraterna inte fick ha möten, hur behandlar man idag Sverigedemokraterna när dessa behöver låna en lokal?
Att förbli demokrat – utan att bli korrumperad av just makt
Ett politiskt sundhetstecken handlar om att vara ödmjuk inför ämbeten i demokratins tjänst, politiker som eftersträvar makt blir ofta förgiftade av den; de saknar nämligen bärande politiska idéer utan makten är drivkraften. De beter sig egentligen inte konstigare än Gollum och hans härskarring. Att Sverigedemokraterna därför pratar om inflytande och att man söker kompromisser i en mängd sakfrågor, är i hög grad garantier för sakliga och demokratiska debatter; eftersom man genom just kompromisser respekterar andra uppfattningar (oppositionen). När vi därför har en utveckling där politiker efter politiker inte kan säga var man står i olika frågor, tåls det att fråga hur den demokratiska förankringen ser ut; varför är dessa personer politiker? Svaret är enkelt – dessa söker makt.
Respekten för oliktänkande är nämligen den absoluta definitionen av demokrati, finns inte den fria rätten till fritt tänkande kan man inte uppnå demokrati. Därför är inte demokrati något som är lätt, utan det är mycket högt ställda krav på att vara en demokrati; Voltaire drar det så långt som att dö för andras rätt att framföra sina åsikter. Hur många brunsmetande vänsterpolitiker har du hört försvara Sverigedemokraternas rätt att framföra sina åsikter, hur många är beredda att dö för att dessa ska få uttrycka sina åsikter; och hur många av dessa hade tryckt på grön knapp för att förbjuda detta parti om de kunde? Under Decemberöverenskommelsen valde till och med de sju ”tjusiga” partierna att lägga ner sina röster om Sverigedemokraterna kunde påverka utgången, den mest antidemokratiska skrivelse vårt land haft sedan den fria rösträtten infördes.
Sverige behöver därför politiker som drivs av politiska idéer, där man tillsammans med andra hittar kompromisser som skapar majoriteter. Istället för som idag där minoriteter utifrån känsloargument ska bestämma, där alla som tänker annorlunda utmålas som hatiska individer; det är nämligen inte demokrati eftersom i en demokrati bestämmer majoriteten. Fascister och dagens elitister använder istället auktoritära maktmedel som påhopp, eftersom dessa befinner sig i minoritet istället för majoritet. Demokraten tänker tvärtom. Vem vill du vara?