Häromdagen lyckades aktivisten Elin Ersson ta sig ombord på ett plan där en utvisning skulle ske, för att sedan ställa sig upp och livesända på Facebook att hon vägrade sätta sig ner och att kaptenen skulle begära att den utvisade mannen skulle stiga av. Hon lyckades även förmå människor ombord på planet att resa sig upp i stöd för sin aktion, vilket ledde till att både hon och den utvisade mannen fick lämna planet. Genom att stoppa denna utvisning har hon hyllats av “Liberala” Ungdomsförbundet LUF, sångerskan Malena Ernman samt Advokatssamfundets Generalsekreterare Ann Ramberg. Om vi bortser från Ernman har vi har alltså ett ungdomsförbund som sätter sig över Sveriges lagar och regler, samt en generalsekreterare som också genom sitt stöd hyllar människor som trotsar lag, rättssäkerhet och samhällsordning?
Elin du är en hjälte.
Vissa kallar det civil olydnad, vi kallar det civilkurage. https://t.co/lJxL0hPTfo— LUF (@LUFswe) 24 juli 2018
Migrationsprocessen är nog svår som den är
Det faktum att människor idag kan överklaga sina asylbeslut gör att processerna och kostnaderna både drar ut på tid och skattepengar. Syftet med denna möjlighet är att besluten ska grunda sig på så rättssäkra beslut som möjligt, därför har man bland annat infört åldersbestämningar för att ytterligare minska felmarginalerna. När svenska välfärdsstaten omöjligen kan finansiera alla dessa människor som kommer måste vi därför utvisa de som inte uppfyller kraven för asyl, eftersom personer som medborgare likt Ersson ska ha en dräglig sjuk- eller åldringsvård när hon blir äldre. Det faktum att hon inte förstår vilka värden som står på spel, utan tar sig rätten att avbryta en avvisning eftersom hon ogillar den; strider mot både demokrati och våra lagar. Hon kan gråta hur mycket hon vill, det betyder inte att hon har rätt eller att hon ska respekteras; tvärtom bör hon istället skriva insändare och använda andra demokratiska tillvägagångssätt för vad hon tror på. Vad får vi för ett samhälle om alla kan bete sig likt denna fröken bara för att man ogillar ett politiskt beslut? Om man är miljöaktivist likt många miljöpartister, är man per LUF:s definition “hjälte” om man vägrar att gå av ett flygplan eftersom man politiskt tycker passagerarna ska cykla istället för att flyga; hur går den logiken ihop?
I en rättsstat ska staten respektera mänskliga rättigheter. I en rättsstat råder yttrandefrihet. I en rättsstat vågar människor reagera mot ”demokratiskt” fattade beslut. En demokratisk rättsstat ställer nämligen krav på kvalitén i lagstiftningen och på en god rättstillämpning. https://t.co/AuuQdIoADm
— Anne Ramberg (@anneramberg) 25 juli 2018
Vikten av att lagföra aktivister för sitt handlande
I Erssons fall får nu svenska staten ytterligare kostnader för uppehälle och personal, samtidigt som en ny flygbiljett behöver inhandlas; för att inte tala om flygbolagets förseningar. Därför är det viktigt att rättsväsendet nu prövar huruvida Ersson brutit mot någon lag, och vad hennes aktivism kostat både samhället och flygbolaget; där hon rimligen tilldöms betala dessa kostnader själv. Det är även tydligt att vi behöver stärka lagrummet kring hur man avlägsnar aktivister, förslagsvis lyfter man av dessa omgående och transporterar dem till en jourdomstol som snabbt kan utdöma ett lämpligt straff. Vi bör därför utreda om att införa straff med fängelse i straffskalan för de som på eget initiativ stoppar eller försöker förhindra utvisningar som är rättssäkert prövade, i dessa tider måste samhället hålla ihop.
Fler borde stå upp för det de tror på. https://t.co/YwC07YVch6
— Anne Ramberg (@anneramberg) 25 juli 2018
Lex LUF och Ramberg
Vad sänder det för signaler när pubertala potentiella lagstiftare i LUF hyllar en aktivist som “hjälte” när hon sätter sig över samhället och lagen, eller hur tänker Ann Ramberg som jobbat en stor del av sitt liv med juridik när denne utmanar den lagstiftning hon rimligen försvarar? Det gör inte saken bättre att Ersson gråter, livesänder på facebook eller för den delen är kvinna (ett ny-marxistiskt argument som ständigt hörs), hela tanken om jämlikhet handlar om att vi är alla lika inför lagen. När myndigheter inte menar på att det föreligger dödsrisk, och hon menar att utvisningen är en dödsdom gör hon sin egen verklighetsuppfattning till sanning, så fungerar det inte utan det är myndigheterna som fattar besluten. Det här är inte civilkurage, det är lagtrots och att sätta sig över rättssäkerheten. På samma sätt är det inte civilkurage när Janne Olsson som senare kom att bli känd som “Normalmstorgsrånaren” försökte få ur Clark Olofsson ur fängelset genom ett misslyckat fritagningsförsök två veckor innan Norrmalmstorgsdramat. Det blir inte mer civilkurage för att olika kulturpersonligheter ger sitt stöd, tvärtom sänder bara farliga signaler om att aktivism kan legitimeras på kostnad av demokrati.
Vad har vi för en rättssäkerhet när aktivister på egen hand kan utmana rättsapparaten utan konsekvenser? När advokater runt om i landet tycks låta Rambergs uttalande passera, måste vi fråga huruvida Ramberg talar för hela samfundet eller i egen sak? På samma sätt som Centerpartiet fått hantera att man har radikala islamister som företrädare som ex. dömer enligt sharia-lagstiftning (något Jimmie Åkesson för övrigt påpekade när han kritiserade Olofsson kring den aktuella kvinnans make och blev bemött med rasistanklagelser), behöver advokatsamfundet rimligen ge svar på hur de ser på aktivism; är det här något man stödjer? Det är av största vikt att samhället återupprättar förtroendet för rättsapparaten och att man markerar mot aktivister som utmanar myndighetsbeslut; därför bör den unge Ersson åtalas för att sända signalen till andra som har liknande idéer att samhället inte erkänner dessa aktioner; utan tvärtom står upp för värden som demokrati – rättssäkerhet och en fungerande statsapparat. Vi behöver dessutom föra dialog varför Erssons beteende inte hör hemma i en rättsstat, utan endast ytterligare kraftigt försvårar och fördyrar den redan svåra migrationssituationen.
SVT och liknande bör inte heller upprätthålla aktivister med egna TV-program eftersom dessa inte förtjänat den typen av plattform, vilket var fallet med kvinnan som kastade en tårta på Åkesson för något år sedan; tvärtom bör man i den mån det är möjligt referera sakligt kring aktivismens konsekvenser.