Hur många gånger har vi inte hört politiker som använder löfvenska argument om att kriminella handlingar är “oacceptabla”. Ju fler bomber desto mer floskler, och ju fler som gnäller över det samhälle som de skapat. Senast i raden är Olov Holst från Moderaterna som är “heligt förbannad” över att någon skjutit en kula in i deras “Trygghetscenter” samt kastat en brandbomb eller Molotovcocktail på kommunhuset; fenomen som vi normalt sett ser i länder med mycket låg BNP/capita.
Sigtuna kommuns Trygghetscenter är new public management när den är som “bäst”
Tittar man på vad Sigtunas kommuns s.k. Trygghetscenter ägnar sig åt, är det tydligt att man helt missförstår det människor i de flesta kommuner idag känner; nämligen att våldet blivit en del av vardagen. Istället verkar man ha anställt en massa människor som ska svara på frågor om s.k. “förebyggande arbete”, totalförsvarsfrågor, ordningsvakter, tobaks och alkoholfrågor samt skuldrådgivning och räddningstjänst. Man spenderar alltså pengar på mer byråkrati och har döpt om vad man normalt sett kallar en kundtjänst eller mässhall till ett Trygghetscenter.
Vad personer som Olov Holst (M) inte begriper
Ett krig vinnes inte av att man har duktiga personer på kommunikationsavdelningen, det vet man i Irak efter att Bagdad-Bob gjorde ett fullständigt lysande arbete under den amerikanska invasionen; sannolikt är han den bästa kommunikatör Irak haft. Därför har han också gått till historien. På samma sätt spelar det ingen roll hur många trygghetsvärdar (kommunikatörer) Olov Holst placerar i sitt Trygghetscenter; gatorna kommer inte bli tryggare för det. På samma sätt som Bagdad-Bob saknade irakiska tanks och soldater i Saddams revolutionsgarde, saknar Olov Holst polisbilar och konstaplar med pistoler som kan skapa trygghet på stadens gator. Det finns nämligen bara ett svar, och det är personer på gator och torg “boots on the ground”; dvs. inte bakom skrivbord eller besöksmontrar.
Olov Holsts känsloliv gäckar inte kriminella
När moderatledaren Holst och hans kommunikatörer hamnar under beskjutning eller hans högkvarter får en brandbomb blir han heligt förbannad, som om någon skulle bry sig om hans känsloliv? För de kriminella är det snarare troligt att de tycker det här är ganska kul, så fungerar det nämligen på en skolgård när någon piper över att en klasskompis är elak; pipet får sällan bråkstakarna att sluta. Vill man få ordning handlar det istället om att både punktmarkera och få ut ordningsmän gå gator och torg. Ingen kommunikatör har någonsin vunnit vad som framstår vara ett krig.
Sverige behöver titta på lösningar som beväpnar ordningsvakter samt ger dem mer polisiära befogenheter, det är sannolikt det snabbaste sättet att få ut uniformerad personal på gatorna. Att tro att man kan vända alla mord och rån med fler poliser inom en snart framtid är mycket naivt eftersom vi både har höga kullar av poliser inför pension samt trånga sektorer kring polishögskolan; det kommer alltså ta för lång tid att utbilda på traditionellt vis. Staten behöver därför göra lättnader och uppgradera ordningsvakterna till fjärdingsmän (dvs. enklare lokalpoliser), det gör nämligen skillnad jämfört med Olov Holsts kommunikatörer på “Trygghetscentret”. Sverige behöver dessutom hitta militära lösningar för att komma till bukt med problemen i de mest utsatta områdena, alltså de som idag behöver konstant närvaro för att upprätthålla lag och ordning. De kriminella kommer inte sluta bara för att Olov Holst (M) gråter ut i TV eller för att man ber dem, de är kriminella för att personer som Holst inte satt hårt mot hårt; utan istället hittat på politiska svar som att det handlar om socio-ekonomiska faktorer. Inget kunde vara mer fel, det handlar endast om att man tappat kontrollen över civilsamhället. Tiden är kommen för att ta tillbaka det.
Replik på:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/jag-ar-heligt-forbannad