Under fredagskvällen stod det klart att Kristdemokraterna utesluter sin gruppledare i Danderyds kommun Joachim Gahm, efter att han kritiserat islam och uttryckt sig kritiskt om abort. Uteslutningen aktualiserar frågan hur högt i tak det egentligen är i Kristdemokraterna? Måste man som politiker idag anse att islam är en fantastisk livsåskådning, eller hur mycket kritik får man ha? När en graviditet handlar om ett nytt liv, är man en fruktansvärd människa om man tycker det är fel att avsluta detta liv? Finns det ämnen som inte innefattas av yttrandefriheten, uppfattningar som är så giftiga att man inte kan vara medlem i exempelvis Kristdemokraterna om man inte har samma uppfattning som partiledningen?
Hur fungerar religionsfriheten?
Tittar vi på religionsfriheten handlar den om att du och jag ska ha rätt att praktisera våra religioner, det innebär inte att man ska ha en massa särrättigheter. Lagen innebär att ingen har rätt att sätta sig över någon annans tro. Religionsfriheten innebär inte att man måste servera ritualslaktat kött, utan handlar mer om att du har rätt att äta den om du så vill (försatt att du i så fall köpt den själv). Religionsfriheten innebär inte att din arbetsgivare måste betala dig när du är i kyrkan eller annan helgedom, utan religionsfriheten säger att du har rätt att gå i kyrkan på din fritid.
Är det okej att kritisera andra religioner?
Enligt Socialdemokraternas tidning Aktuellt i Politiken ska Gahm ha påstått att islam är en totalitär religion, något som b.la. ska ha legat till grund för hans uteslutning. Således tåls det att fråga, är det fel att kritisera islam om man inte är muslim? På samma sätt tåls det att vända på frågan om det är okej för en muslim att kritisera kristendomen? Sanningen är att i ett land med yttrandefrihet måste man kunna tåla kritik, hade en muslim inte haft en enda kritisk hållning mot kristendomen eller vice versa; varför konverterar man inte då? När många muslimska länder är mycket totalitära, innebär det att alla muslimer är totalitära; eller är det mer troligt att det finns lika många tolkningar som det finns människor? Lyssnar man på Imam Tawhidi från Australien som vill reformera islam, är det tydligt att han har en mycket avvikande syn (dvs. betraktar världen som du och jag) jämfört med exempelvis regimen i Teheran. Hade han fått vara med i Kristdemokraterna, eller är hans reformagenda för problematisk (läs rasistisk) i dagens Sverige?
Hatar man kvinnor om man värnar livet?
Idag är det mycket känsligt att vara kritisk till aborter (om man exempelvis värnar liv), eftersom en massa vänstermänniskor försöker få det till att man “hatar kvinnor”. Är man dessutom vit man, då är man en mycket hemsk människa som inte förtjänar att leva. När ett barn till 50 % chans är en kvinna, vem hatar kvinnor mest; den som vill rädda henne eller den som vill döda henne? För man in logiken här blir det snabbt mycket ologiskt, eftersom kvinnohat har ingenting med synen på abort att göra. Lika mycket som de amerikanska demokraterna idag tycker man ska kunna abortera nyfödda barn (en uppfattning som många tycker är horribel) måste man kunna tåla att andra ser abort öht som horribel. Nu vet inte Oberoende Förnuft vad Gahms position är i abortfrågan, vi kan bara läsa vad tidningarna skriver; vilket handlar om att utmåla honom som en hemsk människa eftersom han också kritiserat radikal genusmarxism (mer känt som feminism), genusrasism (vad det nu ens innebär?), islamism (IS ideologi) och annat ont.
När landet och våra partier blir allt mer auktoritära, och demokrati inte längre är något människor känner finns i Sverige; tåls det att fråga hur ett parti borde hantera personer som Joachim Gahm? Det hela är mycket enkelt, man röstar. Hur många inom Kristdemokraterna vill gå på Gahms linje och hur många tycker nuvarande lagstiftning är okej? Istället väljer man smutskastning, och kastar ut sin gruppledare till vargarna genom att utesluta vederbörande. Hur respektingivande är det? Kan det finnas något fegare tillvägagångssätt än att bemöta en partivän med andra uppfattningar än att utesluta vederbörande?
Är det så Moderaterna ska hantera de bråkiga skåningarna som inte följer hurtiga Ulf Kristersson i löpspåret? Eller är det mer rimligt att i en demokrati är man tolerant för att människor tycker olika, om det så även gäller synen på abort eller kritik av andra religioner? Om vi stryper det fria ordet, vad har vi då? Kan vi säga att vi lever i en demokrati om vi inte kan kritisera saker vi tycker är fel eller inte dela tidningar som ObF eller annan fri media (vilket också var problematiskt) ?