Under gårdagskvällen publicerade tidningen msn.com en artikel där Vänsterpartisten Daniel Riazat förklarade att han “hatar Jimmie Åkesson“, vilket av media summeras som en “attack”. Samma Daniel Riazat påstår sig arbeta mot näthat, och är medlem i gruppen #jagärhär; som påstår sig arbeta mot hat i samhället. Fenomenet är intressant, här har vi alltså en auktoritär socialist som är så god att han “hatar Jimmie Åkesson”. I detta hat får vederbörande uppenbart en hel artikel och hans offer (de som är utsatta för hat definieras som offer i samhället idag) får en liten kommentar. Dessutom uttrycker den hatande Riazat att Åkesson är ett “hot mot demokratin”, eftersom personer som Riazat (vi får anta att han syftar på sig själv) fått det mycket svårt i samhället?
Är Sverige omöjligt att lyckas i?
När hörde vi senast Herr Åkesson eller någon annan ledande Sverigedemokrat säga att de hatar vare sig invandrare eller meningsmotståndare? Oavsett om vi är Sverigedemokrater eller inte måste vi vara så pass uppriktiga att partiet utåt sätt argumenterar, resonerar och kritiserar utifrån de lagliga och demokratiska villkor som finns tillgängliga. Det faktum att Riazat själv har kommit som flykting, sitter i riksdagen och lyfter ca 60 000 är väl ett bevis på att det går att ta sig fram? Hur mycket rasistiska strukturer finns det i ett land där man efter 15 år sitter som ledamot i landets parlament? I någon mening blir det märkligt när framgångsrika personer som Riazat, kanaliserar på andras misslyckande (identifiera offer och peka ut exempelvis rika som orsaken för att vinna väljare), får en egen hög position och sedan hatar andra för sina egna tillkortakommanden; som uppenbart inte är tillkortakommanden (han sitter ju i riskdagen)? Vem försöker man lura?
Vems “fel” är det att vi fått en hårdare ton i samhället?
Nuförtiden hör man ofta att samhällsklimatet har förändrats sedan 2010 då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, att vara kritisk mot den förda migrationspolitiken påstås ofta vara normaliserat. Vanföreställningen att tro att det skulle vara Sverigedemokraternas fel att det blivit en hårdare ton i samhället är inte hederligt, det är dock inte förvånande att man anklagar dem. När ett flertal regeringar själva misslyckats med sin egen politik är det betydligt enklare att skylla alla problem på några som helt hållits utanför inflytande, uppenbart finns det många naiva eller politiskt indoktrinerade som med både hull och hår sväljer förklaringen utan en invändning. Är det en rimlig tanke att tro att dagens våldsvåg som vi ser beror på att Sverigedemokraterna vuxit, eller beror det på att 100-000 tals människor kommit de senaste åren? Människor som det här landet varken efterfrågat arbetsmarknadsmässigt eller för den delen välfärdsmässigt; och som aldrig kommer generera en nettointäkt? (om vi bortser från de som faktiskt kommit in och blivit en del av samhället). En viktig förklaring på varför vi fått en hårdare ton är att samhället kapitulerat för våldet, vilket är tydligt då Sverige har mord och skjutningar nästan varje natt; vilket gjort att människor i högre grad tappat förtroendet för de partier som traditionellt kunnat diktera politiken i Sverige.
Den fruktade rasiststämpeln
Sverigedemokraterna går fram för att fler och fler ser problem i den oerhört oansvariga och mycket polariserande politik de andra drivit fram, där vi tidigare haft en nolltolerans mot de som ställt sig kritiska mot den havererade migrationen. 2013 blev Billström mycket hårt kritiserad för att ha yttrat ordet “volymer”, vilket fem år senare framstår som märkligt då de flesta kan konstatera att för stora volymer lett till de enorma problem vi har idag. När det funnits en rädsla att som politiker bli kallad rasist, har många politiker istället utsatt hela landet för enorma problem för att dessa inte haft civilkurage nog att påtala problemen. Om det nu finns en ökad rasism i samhället, beror det på att människor slagits ut / inte kommit in (av fri / mot sin vilja) / inte haft förutsättningar och att människor som Riazat förnekat utanförskapets problem med växande kriminalitet; Sverigedemokraternas växande siffror är en konsekvens av det -inget annat. Sambandet handlar om att desto mer problem ett samhälle får, desto mer blir motiverade till förändring blir medborgarna; och desto fler röstar på de som erbjuder lösningar istället för de som förnekar dem. Det är inte rasismen som skapat motsättningarna, det är politiken.
Skillnad på intellektuell och auktoritär vänster
Vrider vi klockan tillbaka fanns det för 30-40 år sedan många akademiker och kulturarbetare som såg en tacksamhet i att staten erbjudit dem utbildning och försörjning och därför förespråkade en större statsapparat. Dessa personer ägnade sig inte åt att hata sina meningsmotståndare, utan de argumenterade för sin sak; och ser idag med förfäran de höga ideal de försvarat kidnappas av hatspridande individer som Daniel Riazat. På Oberoende Förnuft har vi noterat att vi har läsare som tillhör den intellektuella vänstern, vilka ofta ger både bra och balanserade svar på olika problem som diskuteras med hedern i behåll. Vi som redaktion ser det som mycket positivt att vi samlar människor från både höger och vänster och att våra kommentatorsfält oftast har kanske Sveriges högsta nivå på bra diskussioner. Personer som använder obegåvad retorik likt Riazat ser vi lyckligtvis mycket sällan, eftersom dessa inte kan argumentera intellektuellt i sak när deras retorik utmanas. Istället förlorar de sin heder när de går på personangrepp, vilket är den grad av kvalifikation som finns tillgängligt när intellektet är mycket begränsat. Det kanske vanligaste anti-intellektuella beteendet är att kalla någon för “rasist” som har en restriktiv uppfattning kring migration, vilket är både demokratiskt tillåtet; och dessutom makroekonomiskt försvarbart med tanke på de enorma problem vi ser.
Om nu #Jagärhär är en seriös organisation som motarbetar hatet i samhället borde man agera rationellt och utesluta Daniel Riazat, eftersom hat inte kan legitimeras oavsett om man är en “god” auktoritär socialist. Dessutom är det klart anmärkningsvärt från MSN.com att publicera en glad bild på den hatande Riazat och en arg bild på hans offer Jimmie Åkesson, rimligen borde ett civiliserat land som Sverige fördöma och kritisera allt hat; oavsett vem som sprider det. När det även i veckan visade sig att Socialdemokraterna bedriver hatkonton på Twitter, är det direkt felaktigt att påstå att Sverigedemokraterna står för det ökade hatet på nätet; istället borde vi fördöma alla som sysslar med den typen av stenåldersbeteenden.
Förövrigt bör alla valberättigade fundera två gånger över vem man kryssar i valet, vill vi verkligen ha personer i vårt parlament som inte klarar av att argumentera intellektuellt utan föredrar kloakretorik?