Sverige har senaste åren gjort sig kända som ett av världens mest radikala länder när det kommer till vad man får skämta om och inte. Skämtar man exempelvis om invandrare så är man rasist, bögskämt så är man homofob och kommer det till sexskämt ja då är risken stor att man kan bli inlåst. Frågan är dock vilka politiker vi vill ha? Vill vi ha politiker som aldrig dragit ett skämt, aldrig tagit ställning för något kontroversiellt eller aldrig gjort bort sig? Tittar vi på många människor som förändrat världen i positiv riktning har de varit personer som varit annorlunda, personer som inte fallit in i ledet utan snarare gått sin egen väg; är det rätt att hänga ut en politiker som Emelie Pilthammar (M) inför hela svenska folket i “public service” för att hon skämtat om sex? Själv har undertecknad redaktör drivit om allt man inte får skoja om hela sitt liv, just eftersom humor får andra att skratta; satir är dessutom demokratins vitalaste del. Finns ingen satir i ett samhälle, kan man omöjligt ha demokrati, känn dig därför fri att i demokratins namn driva med dig själv eller olika minoriteter i samhället; men välj dina tillfällen och vänner.
SVT som politisk domstol
Pilthammar har på senare år gjort sig känd som Moderaten som inledde aktivt samarbete med Sverigedemokraterna i Sölvesborg i västra Blekinge, något som ogillats från Stockholm. Därför attackerade exempelvis SVT henne när hon 2015 (innan valet) var på fest hemma hos paret Åkesson / Erixon eftersom Sverigedemokrater är människor man inte ska umgås med om man är Moderat; när det gamla nationalistiska bandet Ultima Thule dessutom hade en spelning där var det än mer problematiskt. Om man nu har vänner i andra partier, är det SVT:s mening att man då ska tacka nej om musiken på deras fester är i linje med yttrandefriheten men aldrig skulle få framföras på Nalen eller Mosebacke? Samtidigt upphöjer SVT den vänsterradikala tidningen ETC till sanningssägare, där man associerar bandet med Bevara Sverige Svenskt eftersom de på 80-talet ska ha mottagit sponsring. SVT:s artikel från 2015 knyter alltså ihop Pilthammar med en fest hon gick på, där ett band spelade som 30 år innan mottog pengar från en ifrågasatt organisation som inte finns kvar? Vem vet vart bandets medlemmar står politiskt idag? Är det rimligt att ifrågasätta människors hederlighet, pga. de politiska uttalanden de gjorde på 80-talet när de var ungdomar? Precis som med tidningen ETC måste man förstå att när de utgör “sanningsvittne” i SVT försöker de i allra högsta mån det är möjligt skada sina politiska motståndare; eftersom alla vet att de är mycket vänsterradikala trots att SVT upphöjer dem till neutrala (hade SVT exempelvis valt Nyheter Idag tåls det att fråga om vittnesmålet varit detsamma?).
Häpnadsväckande uttalande om sexuella trakasserier från Pilthammar i Sölvesborg. Ett uttalande som helt enkelt inte hör hemma inom Moderaterna.
— Elisabeth Svantesson (@ElisabethSvan) 22 maj 2019
Vem är exempelvis kritikern Elisabeth Svantesson (M)?
När Peter Lundgren (SD) hamnade i blåsväder efter att två år innan tagit en kvinna på bröstet under en fest, var en av de få som ryckte in till hans försvar Emelie Pilthammar (M); som menade att det hela var överspelat eftersom kvinnan förlåtit Lundgren när det begav sig. Det kunde inte Svantesson i Stockholm acceptera, eftersom valmaskinerna i ett flertal partier försökte förstora upp denna hand till ett övergrepp. Således fick Pilthammar kritik att hon inte tog dessa “sexuella trakasserier” på allvar, en retorik som endast syftar till att svärta ner en motståndare med vind i seglen. Även om det varit tyst sedan den skämtsamma sexbilden på Svantessons twitter, tåls det att vända blickarna till Svantesson och fråga vem hon är? Svantesson är född till en pastor i missionsförbundet, har varit medlem i Livets ord (en radikal kristen rörelse) samt varit känd som en debattör mot abort (då hon förespråkat liv). Vad gör henne till ett sanningsvittne kring vad man får säga eller inte? Vad säger det om Svantesson när hon hoppar på sin kollega, för att hon tar en meningsmotståndare i försvar i grenen rättvisa?
Distriktsordföranden och partisekreteraren tar avstånd pga. dåligt ledarskap
Efter den skämtsamma sexbildens publicering tog det därför inte lång tid innan SVT inhämtat kommenterar från både partisekreterare Strömmer och distriktsordföranden Fredriksson; som båda snabbt tog avstånd att det här är inte var något Moderaterna stod bakom. Vad som sker här är att Pilthammars humoristiska bild tillsammans med en moderat och en sverigedemokrat tolkas bokstavligt; eftersom i ett politiskt korrekt samhälle finns ingen humor. Det naturliga sättet att hantera det här hade varit att säga att yttrandefriheten och humorn är tillåtet i Sverige, det skiljer diktatur från demokrati; istället för att försvara att partiet inte står bakom det här. Som om någon nu trodde det? Istället för att kritisera media som vill skada, väljer man att fälla sina egna istället för att försvara att satir och ironi (vilket Pilthammar skriver ut i klartext) är grundläggande för demokrati; det krävs dock pondus för att göra det.
I en demokrati kan vi som väljare välja om vi vill ha någon med en referensram på radikal kristen värdegrund som Svantesson, som utmålar sina politiska motståndare som förövare om man tjänar på det; och som attackerar partivänner om de utifrån deras syn på rättvisa visar rättspatos och inte stämmer in i lynchningen som Pilthammar. Eller så kan man välja Pilthammar som både kan prata med politiska motståndare, inleda vänskap med Jimmie Åkesson och hans sambo Louise (för att de säkerligen är trevliga att umgås med), ta ansvar politiskt för sin kommun tillsammans med Sd och känna sig så pass fri att skämta med satir om sex i syfte att förlöjliga kritiken mot Lundgren; tillsammans med personer från olika partier? Är Pilthammar en sämre politisk ledare för att partisekreterare Strömmer har en mycket smal bild vad han roas av, eller handlar politiskt ledarskap i lokala Sölvesborg om vad väljarna i Sölvesborg tycker? Är det rätt att lyncha en lokalpolitiker socialt över hela landet, när människor inte står utanför kommunhuset och kräver hennes avgång; för att hon skämtat om ett av de ämnen med högst tabu som finns… nämligen sex?
Förövrigt tåls det att fråga om det verkligen finns 0,8 % feminister i landet, när en kvinna uppenbart attackeras för att ha uttryckt ett skämt kring sex och det är fullständigt knäpptyst från landets s.k. feminister? Om man på F!:s valvaka tagit motsvarande bild där kvinnor ätit sin egen mens, hade det då varit “konst”, humor eller hade samma parti då använt public service för att misskreditera denna lokalpolitiker nationellt?