Det har blivit väldigt uppenbart att flera av våra största tidningar ägnar sig åt att smutskasta kungafamiljen så fort de får möjlighet. Tittar man sedan på kommentatorsfälten på aktuella artiklar är dem också igång och hatet och de nedvärderande kommentarerna får fullständigt flöda fritt. Någonstans gör riksmedia ställningstagandet att visst hat är okej. Dessutom gör statschefen det enda hedersmässiga, dvs. inte bemöta journalistkåren. En befogad fråga är dock varför många väljer att läser den smörja som skrivs? I detta fall har till och med Tidningarnas Telegrambyrå (TT) tydligt tagit täten i pöbeljournalistiken.
Förnuft som tidning är uttalat för monarkin, vi tror att det finns något positivt och en stolthet att behålla det statsskick vi haft i över 1000 år. Skulle vi avskaffa monarkin och införa republik skulle mest troligt riksdagens talman som är nummer två i riket bli statschef. Tyskland har idag ett liknande system, man kan fråga sig hur många som vet vad den tyska presidenten heter? Nu tänker de flesta att Tyskland har Förbundskansler, och hon heter Angela Merkel. Men Tyskland har en valbar president som har ungefär samma representativa roll som den svenske kungen,(även om han har några politiska befogenheter som liknar den brittiska drottningens). Således kan en befogad fråga till alla republikaner vara vem man vill ha som statschef; talmannen Urban Ahlin eller Carl XVI Gustaf? Jag hade valt Carl XVI Gustaf alla dagar i veckan. Följ gärna kungahuset i sociala medier, de är flitiga att redovisa och uppdatera dagligen med bilder från deras dagliga möten. Tyvärr finns det idag politiska krafter som driver på att kungen ska abdikera, då den politiska trenden idag handlar om att alla män över medelåldern inte är representativa. Uppenbarligen har många företrädare av dessa åsikter aldrig öppnat en historiebok, kungens farfar och den förre kungen Gustaf VI Adolf blev kung vid 68 års ålder och är enligt många den mest omtryckte kungen vi haft i modern tid. Gustav VI Adolf regerade i 22 år och blev mer och mer populär desto längre han levde, något som nuvarande kung också kommer bli. Således är det verkligen beklagligt att media väljer att ge sig på kungen genom att missförstå honom bara för att han är man och i övre medelåldern. En viktig poäng med monarkin är just tradition, något konstant som finns där. I tider av politisk instabilitet skulle jag inte vara förvånad om monarkin stärker sin ställning ordentligt. Stämmer det att Sverigedemokraterna är största parti vid nästa val skulle Björn Söder kunna avancera till statschef om vi hade haft republik; med nuvarande praxis blir han dock rikets nummer två som talman (statsministern räknas sedan som nummer tre).
Nu under helgen kunde hela Sverige läsa att ”kungen ville förbjuda badkar”, något som man endast sätter som rubrik för att förlöjliga honom. Det är uppenbart för alla att kungen skämtar, vilket också skrivs ut som ”lite skämtsamt”. När man ser kommentarerna verkar många människor på fullt allvar tro att kungen vill förbjuda badkar i Sverige och uttrycker därför sitt missnöje (för att uttrycka mig milt). Bakgrunden till HMK uttalande är hans natur- och miljöengagemang, där vi bör använda mindre vatten (vilket säkerligen borde gillas av alla miljövänner). När badkarsbadaren gör av med mer vatten än duscharen, säger därför kungen ”man skulle förbjuda alla badkar. Tänk vilken grej.” Kungen förespråkar alltså underförstått att man ska hushålla bättre med resurserna. Något som säkerligen 95 % av befolkningen skulle ställa sig bakom, istället flyttar media fokus och tar kungens skämt bokstavligt. Sedan väljer media att låta den illaluktande journalistiska snöbollen rulla. Ohederligt är bara förnamnet… dessutom gör man följande handling mot en person som vill väl och ägnar hela dagarna åt att representera Sverige (dvs. i slutändan du och jag som är medborgare).
Ett ännu bättre exempel på att media och ledande företrädare verkligen beter sig bedrövligt, är när kungen besökte Brunei och gjorde ett uttalande om deras statsskick.
Den enskilde medborgaren bör ställa sig frågan hur hederlig Laila Freivalds var när hennes departement dels gett kungen promemorian som kungen mer eller mindre har citerat ordagrant och dels senare inte tar kungen i försvar utan pratar om att hantera materialet med insikt. Avslutningsvis får man väl tillägga att hon fick möjlighet att visa sina kvalitativa ledaregenskaper inom andra områden, både som hemlig bostadsrättförespråkare och som katastrofledare under Tsunamin i Sydostasien…
(Artikeln är att betrakta som en replik på b la följande artikel)