Gång på gång ser vi dem, hermeliner som tar sig upp i fackföreningar eller den offentliga sektorn; där man trots sina monsterlöner skor sig på skattebetalarna eller medlemmarnas bekostnad. Hur är man egentligen funtad när man riskerar hela kungariket utav ren girighet? Är det den typen av ledare vi vill ha, vasaller som ständigt skor sig? Per Hedelin är inte unik, han var bara korkad nog att åka dit; det här är en kultur. En kultur bestående i att fel människor blir befordrade, ofta med mycket vaga ledaregenskaper och där management by fear är vardagen.
Skillnaden mellan en duktig chef och en hermelin
En duktig chef får människor med sig, de har blivit chefer för att människor velat ha dem som chefer. En hermelin är istället någon som är mycket dyr, som ser bra ut men värmer mycket dåligt. Dessa chefer har inte intellektuellt övertag, ödmjukhetens styrka utan man tvingas leda genom tvång och skrämsel. Därför är det inte ovanligt att man hittar hermeliner bland tjuvar som skor sig på skattebetalarna eller medlemmarnas pengar. Inga seriösa företag hade nämligen tagit i dem med tång, utan man söker sig till det offentliga.
Ditt är ditt och mitt är mitt
Problemet med hermelinerna är att när moralen urholkas blir gränserna för vad man kan göra obefintliga. Därför är det inte konstigt utan logiskt att ex. hermelinen Veronica Palm krävde 2.8 miljoner från tillträdet som ordförande för Rädda barnen till 2018; i hennes värld spelade det ingen roll att pengarna egentligen skulle gå till svårt sjuka barn insamlade av volontärer. Hon har sedan länge tappat insikten om både moral, annars skulle man inte gå med på att begå sanktionerad stöld från barn som har det svårt. När allmänheten reagerade drog hon tillbaka sin kandidatur och fortsatte att predika sin godhet som att ingenting hade hänt. Hur är det möjligt att någon som velat ta enorma summor insamlade för svårt sjuka eller svältande barn i tredje världen, släpps in i en enda studio och kan stå och demonisera oss som vill minska migrationen? Tjuv och tjuv det ska du heta!
Sanktionerad stöld
När olika styrelser är positiva till att tillsätta dessa individer säger det kanske mer om vilka personer som hamnat där? När man granskar löner är det tydligt att hermeliner anställer andra hermeliner, man vill nämligen inte ha kloka människor som läser denna tidskrift som kommer in och börjar ställa “jobbiga” frågor. En tjuv vill nämligen alltid agera ostört, därför är det inte konstigt att redan för 2 år sedan blev Hedelin ifrågasatt då han och fackförbundet delade ut förstahandskontrakt på lägenheter till anhöriga. Ingen borde således bli förvånad att han och hans kollegor bjudit med familjemedlemmar på semesterresor för medlemmarnas pengar, för så gör hermeliner i grupp; de stjäl – om än sanktionerat. Direktör Hermelin går inte heller lottlös utan han inkassera 4,4 miljoner när man passerar gå, fantastiskt inte sant?
Hela ledningen behöver därför gå om man ska återställa förtroendet, eftersom ordförande inte kan säga att man missbrukat medlemmarnas medel. När man istället försvarar att dessa konferenser på solkusten respektive USA för miljonbelopp har inbringat viktiga kunskaper, är det uppenbart att vi ser ännu en hermelin göra vad de gör bäst; nämligen att ljuga. Det är väl självklart att man missbrukar medlemmarnas pengar om man tar med sin anhöriga på semestrar, åker på dyra konferenser på andra sidan jordklotet, ger 4,4 miljoner till en ertappad tjuv; när man lika gärna hade kunnat hålla konferensen i närmaste scoutstuga.
Vilket mervärde får medlemmarna om man väljer bort husets konferensrum mot attraktiva resorter? Hade man däremot ägt sitt företag hade man kunnat ha sin konferens i rymden på ISS eftersom det är sina egna pengar man spenderar på transportmedlet. Här handlar det istället om att det är medlemmarna som står för pamparnas lyx, och hermelinerna försvarar sig genom att påstå att medlemmarna fått valuta för pengarna; dvs. inget annat än tjuvars retorik.