Foto Löfven: Kremin, Berlinmuren: Wikimedia Commons

Vi har i ett flertal artiklar kallat socialismen för lögnens ideologi, dvs. en ideologi som fullständigt bygger på lögner. Lögnen tar sin grund i att om man stjäl någon annans egendom (skatt) så kommer den personen acceptera det, vilket inte är sant för hade ansatsen varit korrekt hade inte alla socialistiska länder behövt murar för att låsa in sin befolkning. I socialistens tankebubbla beror sjuksysterns låga lön på att kapitalisterna försöker betala så lite skatt som möjligt, de förnekar socialismens ineffektiva statsapparat så mycket att man skyller samhällets problem på rika människor eller privata företag (gud förbjude de sysslar med välfärden). Därför kan en person som Stefan Löfven åka till Järva och påstå att klyftorna i samhället växer, för att andra sekunden höja sin lön; i hans förljugna tankevärld förstår han inte att vår tids adel eller frälse är personer som han själv.

Är jag värd en lönehöjning?

En gyllene fråga man bör ställa sig som företagsledare i ett företag som går med förlust, är om det är rimligt att jag höjer min lön? På samma sätt borde en statsminister med förnuft ställa sig frågan, när det brinner som mest och vi har som stört problem, är det rimligt att jag höjer min egen lön? Om någon annan höjer den åt mig, bör jag acceptera det för det här är jag värd? Uppenbart tycker socialisten Löfven att så är fallet, ty kritiken har uteblivit. När man 2015 spred lögnen om att vi tjänat många miljarder på migrationspolitiken, genom att lyfta fram vänsterekonomer som räknar kostnader som tillgångar; behöver samma regering nu hitta 90 miljarder (Försvaret kostar 42 miljarder) eftersom kommunerna har problem när de ska stå för migrationskostnaderna staten (Reinfeldt och Löfven) tvingat på dem. I det läget väljer alltså Löfven att höja sin lön?

Pensionärerna Sveriges mest lurade grupp

Det finns inga som skadat Sveriges välfärd så mycket som Socialist(Demokrat)erna, eftersom deras skatter har jagat företag ut ur landet. Blickar vi tillbaka 50 år hade Sverige och Schweiz båda 20 st storföretag och valutor i balans, idag har vi kvar 1-2 storföretag och Schweiz valuta är värd 10 gånger mer än Sverige. Hade vi haft ett politiskt klimat som byggt på kapitalism, dvs. att företag hade velat etablera sig här hade skatterna rullat in eftersom många fler hade betalat dem. Istället har första majtågens stolta sossar röstat för att höja skatterna (dvs. i praktiken minskat landets skattebetalare eftersom de sökt sig till andra länder), vilket gjort att fler och fler ska dela på en sinande kassa. När migranterna nu ska ha del av samma pengar som går till skolor, omsorg och äldre (eftersom kommunerna ska betala) kan man vara bedräglig och säga att det är fel att sätta grupp mot grupp; men då samma kassa inte ökat har man därför behövt dra in på vård och extra personal till människor med förhinder. Är det konstigt att pensionerna lever under fattiggränsen? Är det troligt att mer socialism kommer lösa problemet dvs. att man klämmer åt fler kapitalister så de lämnar landet? Om vi får alla kapitalister att lämna landet, så vi alla är jämlika och har lika lite klyftor som Kuba; har vi då gjort något bra? Eller är det så att desto fler kapitalister vi har kvar, desto mer pengar får vi in?

Är socialisten eller kapitalisten mest girig?

Kapitalisten har många gånger pantsatt sitt hus, tagit studielån för att utbilda sig, och hans arbete tar inte slut kl. 16.00. Hans ansvar sträcker sig dygnet runt, oavsett om det är helgdag. Saknas varor att leverera kan han inte vänta med att betala lönen, utan han måste driva sitt företag ändå. Mot honom står socialisten som arbetar 8 till 16, och tycker att kapitalisten är en girigbuk. Han har själv inte tagit några risker, utan har istället hört från de andra socialisterna i facket att kapitalisten skor sig på deras bekostnad; därför gör dessa människor anspråk på både äganderätten och vinsten. Således kommer grundfrågan, varför ska kapitalisten sätta sitt hus i pant eller ta studielån och ansvara för verksamheten dygnet runt; om socialisterna ändå kan ta hans företag i besittning genom en omröstning? Vem är mest girig, en person som riskerat allt, investerat i utbildning och tagit risk och sedan får avkastning, eller den som gör anspråk på andras egendom (det vi normalt kallar en tjuv) trots deras uppoffringar bara för att man är anställd?

Sverige behöver fler kapitalister, dvs. personer som skapar välfärd åt folket. Socialister tar välfärden samtidigt som de tar äran av att skapa den. Välfärd skapas inte genom att dela ut det andra skapar, välfärd det skapas genom att många bidrar till samhället och att kostnaderna för den politiska adeln hålls nere. Så får man upp pensionerna. Socialismen och vänsterideologier är en tankefälla, eftersom man genom lögn beskyller andra för sina problem. De tror nämligen på lögnen att om det inte vore för de rika som försatt arbetarna där de är, klyftorna som vuxit; hade de inte haft det så tufft. Det är precis tvärtom, man har det knepigt för att man inte tagit risk och att man jagat människor med pengar ut ur landet. Varför har pensionärerna åkt till Portugal med sina tjänstepensioner, jo för att de kan plocka ut dem skattefritt där? Vad har varit finansministerns lösning? Har lösningen varit att sänka skatten här så fler vill spendera sina pensioner och pengar i Sverige, eller höja skatten för denna grupp? Uppenbart har man inhämtat inspiration från sina partivänner i DDR och byggt en Berlinmur för kapitalet, istället för att konkurrera för att fler ska spendera sina pengar i Sverige.

Socialismen skadar därför Sverige, eftersom ideologin leder till att fler ska dela på vad färre samlat ihop; vilket är mycket avslöjande när landets problem likt statsministerns lön aldrig varit så stora.

Fördjupa dig gärna i hur destruktivt socialism är:

Kapitalism jämfört med Socialism
Varför personer som Löfven och andra adelsmän höjer sina löner?
Varför högern vunnit valet i Brasilien och SVT demoniserat dem
Om Venezuela och vad som hänt där, socialism i praktiken

Av Ian Fernheden

Ian Fernheden är sedan 2015 chefredaktör för tidskriften Konservativa Förnuft. Ian har en kandidatexamen i internationell ekonomi men brinner även för nationalekonomi, utrikespolitik, demokratifrågor, yttrande- och pressfrihet, historia samt konst och sann kultur så som klassisk musik. Ian har även tjänstgjort i Amfibiekåren, är lyrisk tenor och dykare när han inte skriver artiklar. Sedan november 2022 är Ian kommunalråd för Kristianstad kommun och förste vice ordförande i kommunstyrelsen, vice ordförande för kyrkorådet i Kristianstads pastorat och är även invald som ledamot av både fullmäktige i Kristianstads kommun och Region Skåne för Sverigedemokraterna.

Kommentera utan Facebook