Numera är det vanligt att den som försöker ha den största glorian, lyser så pass mycket att man passerar gränsen på vad som är demokrati. Senast ut i raden av politruka potentater är handbollsspelaren Linnea Claesson som initialt gjort sig känd genom att bemöta mäns ytterst märkliga meddelanden offentligt. I dagarna publicerade Claesson en artikel där hon lyfte fram praktiskt taget varje minoritet man kan tänka sig till ledande positioner, vilket gör att det tåls att ställa sig frågan om Claesson förstår vitsen med demokrati? Bortsett från att artikeln är plagierad (se klipp nedan), så finns det en del rätt saftiga övertramp som rimmar mycket dåligt med den som värnar demokrati; om man nu ska tolka hennes text seriöst vilket vi får göra.
Att reducera en människa till sin hudfärg eller etnicitet
Claesson beskriver b.la. att hon “vill ha en svart kvinna som statsminister, Flator i Regeringen. Romska kvinnor i Riksdagen. En muslimsk polischef i slöja, djurrättsaktivister i departementen och en kvinna från Balkan som försvarsminister”. Den demokratiska synen är att vi röstar på de politiker eller partier vi sympatiserar med, inte pga. vilken hudfärg de har. Vi tillsätter inte heller regeringsposter pga. vilken läggning de har. Vill man ta sig till riksdagen kandiderar man som andra kandidater och söker förtroendeuppdrag, vi kvoterar inte på etnicitet i vår riksdag; dock förekom det i länder som exempelvis Zimbabwe mellan 1980-1987 där den vita minoriteten hade 20 stolar i parlamentet. Vi borde dessutom utse polischefer på meriter istället för partibok, eller som Claessons förslag kön och religiös bok. Vi utser inte heller försvarsministrar varken pga. härkomst eller kön, eftersom positionen är en av de viktigaste uppdragen i vårt land; således är det viktigt att personen åtnjuter försvarsmaktens respekt.
Att behandla andra som man själv vill bli behandlad
Det faktum att Claesson skriver att hon önskar ha “en drottning som demonstrerat mot nazism” tåls att fundera på vad hon faktiskt menar? Drottning Silvia har hela sitt liv arbetat för utsatta barn globalt genom sitt initiativ Childhood, veterligen har hon aldrig överhuvudtaget varken förminskat eller förespråkat nazism. Tvärtom! Att således ens antyda att hon skulle förespråka något annat är inget annat än djupt skamligt för att inte tala om retoriskt ohederligt. Det faktum att drottningens far bytte till sig en fabrik i Tyskland mot del i en brasiliansk kaffefarm och aktieposter i ett brasilianskt markföretag från en judisk affärsman, har ingenting med Drottningen att göra; det är knappast en rimlig tanke att man ska behöva stå till svars för sina föräldrar t.o.m. efter deras död? Det finns nog ingen vettig människa som anser att Claessons föräldrars politiska hemvist bör kartläggas, för att deras dotter krafsar ner kolumner i Aftonbladet? En av rättsstatens principer är att vi ansvarar för våra egna handlingar, den kommunistiska modellen där hela familjer får problem om någon familjemedlem yttrat något, ur regimens syn “olämpligt”; rimmar extremt dåligt med demokrati.
Vikten av att bilda en majoritet, själva grundfundamentet för en demokrati
Sedan 2014 manipulerar våra riksdagspartier demokratins spelregler genom att låta en minoritet regera genom att man från oppositionen inte försöker ta makten. Istället har vi fått ett system där minsta högljudda minoritet sätter agendan vilket blivit väldigt tydligt i exempelvis frågan om de ensamkommande där miljöpartiet 6% får gehör för sin politik (trots att M+S+SD+KD är emot, där S nu svängt). Det faktum att uppskattat 70% av väljarkåren är emot förslaget innebär att sociala media fullständigt översvämmat med kritiska röster. Tidningen ETC:s ledarredaktion tyckte häpnadsväckande att de ensamkommande talesperson Fatemeh Khavari skulle göras till statsminister; eventuellt mandat tycktes vara ovidkommande. Hela tanken med en demokrati och folklig representation innebär att man har stöd från en majoritet, således finns det fog att ifrågasätta tidningen ETC:s demokratiska värdegrund.
Att som i Claessons fall påstå att alla tänkbara minoriteter utifrån etnicitet, religion, hudfärg och läggning eller som i ETC:s fall Khavari som gjort sig känd som ensamkommandeaktivist skulle utgöra folklig representation är feltänkt och inte en demokratisk uppfattning. I en demokrati speglar våra ledande politiker den folkliga uppfattningen (dvs. majoriteten), inte olika minoriteters om inte dessa tillsammans kan formera en majoritet. Majoriteten bör dock försöka bejaka olika minoriteters intressen för att få deras röster, dock kanske inte till vilket pris som helst; balansgång är sannolikt nyckelordet. Däremot är det troligt att det sedan många år ingår i ett flertal partiers strategier att lyfta fram kränkta minoriteter, istället för att omsätta dessa som positiva krafter tycks man konstant prata särbehandling. Vilket blir smått motsägelsefullt då dessa personer utifrån minoriteter själva sitter i riksdagen och således är ett lysande bevis på att man faktiskt kan ta sig fram oavsett bakgrund i Sverige.
För övrigt så anser redaktionen att Fatemeh Khavari ska ha en stor eloge för hur väl hon lärt sig vårt språk så snabbt, det tåls att sägas; på detta område borde hon vara en större inspirationskälla än vad hon blivit.
För övrigt så anser även redaktionen att det är synd att en så uppenbart begåvad tjej som Linnea Claesson låtit sig påverkas av vänsterretorisk plakatpolitik, stå upp för kampen mot hatet men prata om “vi”, “kärlek” och “sammanhållning”; istället för “dom”, “hatet” och “könsmaktsordning”… and leave the Queen alone. Du är bättre än så!