Det var bara en tidsfråga innan någon skulle spela ut könskortet som förklaringsmodell om Romsons och Fridolins vara eller icke vara. Tyvärr har den politiska debatten på många sätt spårat ur i Sverige, och liknas mer och mer av en sandlåda. Istället för att man baserar sina förslag från fakta (dvs. verkligheten), fastnar man i sin ideologi och bortser istället från fakta.
Kompetens framför kön
Man kan sammanfatta det som att “tyckandet” tyvärr ersatt sin framlidna kusin “vetandet”, vilket gör att många felaktiga beslut har fattats. Således är det inte speciellt förvånande att Veronica Palm (uttalad feminist) går in och diskuterar att Romson är kvinna, och således hittar sin förklaring att hennes plats hänger mer löst än Fridolins. Dessutom har det uppstått en skadlig kultur där det sociala priset är högt att som man kritisera denna typ av artiklar, för att man då skulle vara motståndare till kvinnor?!? Tyckandet på denna punkt har också felaktigt upphöjts till kunskap, vilket gör att man ofta blir rekommenderad att läsa någon bok på ämnet för att ens få lov uttala sig. Uppenbarligen finns det personer som tycker yttrandefriheten kan inskränkas av “goda ideologiska” skäl. Palm är i sammanhanget helt oförmögen att tänka utanför den begränsande ideologiska boxen, tyvärr är hon inte ensam utan denna typ av politiska ledare är sorgligt nog ur Sveriges perspektiv; ganska vanliga. Det man som demokrat och väljare bör göra är att betala det sociala priset för sin yttrandefrihet och ifrågasätta direkt nonsens när man får det presenterat som kunskap.
De verkliga orsakerna till att Romsons sitter löst handlar alltså inte om hennes kön utan om hennes politiska grodor och sannolikt bristande ledarskap. Först jämförde hon de flera tusen döda på Medelhavet med nazisternas systematiserade förintelseläger Auschwitz (som hon inte ens kunde uttala korrekt) där över 1 miljon människor bragtes om livet. När hon sedan skulle be om ursäkt använde hon det föråldrade ordet “zigenare” två gånger, när hon beskrev de romska offren som också blev mördade där. Tyvärr tog det inte slut där utan hon trodde samma läger låg i Tyskland (det ligger utanför Krakow i Polen). Som vice statsminister satte hon nyligen dessutom Sverige på världskartan när hon påstod att terroristattackerna i USA den 11:e september 2001 var “olyckor”, vissa dagar får vi skämmas som svenskar (det var en av de dagarna). Dessutom kan man fråga sig hur miljömedveten och trovärdig man är om man “står upp för miljön” men samtidigt målar om sin egen fritidsbåt med giftig färg? Dessutom verkar ledarskapet vara ganska darrigt när paritet uppenbarligen har problem med extrema krafter som ingen tycks vilja erkänna. Med detta på bordet (dvs. fakta) är förtroendet för Romson förmodligen så pass dåligt att det blir svårt att vinna val. Det handlar alltså inte om några “patriarkala strukturer” (män som styr) motsv. i detta fallet (i dubbel bemärkelse) utan ett personligt misslyckande.
Gustaf Fridolins fall ser lite annorlunda ut
Även om inte Palm diskuterar Fridolin direkt i sin artikel är Förnuft öppet att diskutera jämställdhet, således vore det ju fel att lämna det manliga språkröret oberörd. Någonstans måste vi som medborgare kunna förvänta oss mer seriösare politiker än de som ger orealistiska löften för att vinna röster. Detta är något som blivit väldigt uppenbart när de rödgröna tvingats bryta väldigt många av sina viktigaste vallöften, redan någon månad in på sina fyra år. När andra partier som likt MP också är grundande inom samma årtionde (1981-1991) gjort samma sak har man omnämnt dem som “populister”. Om man är utbildad lärare, aspirerar till skolministerposten och på fullaste allvar tror och försöker övertyga andra att man är kapabel att vända den svenska skolan på endast hundra dagar, är man väl en populist? Sannolikt är man också mycket naiv om man tror på det man säger, om man inte ägnar sig åt direkt vilseledning av väljarkåren. Om man aspirerar att bli statsråd är det svårt att som väljare ha en uppfattning vad som är värst. Skolan har monumentala problem som är olika men också komplexa, inser man inte det; kanske man inte bör vara skolminister? Detsamma gäller om man medtager en kolbit som man gärna viftar med, till en tv-sänd partiledardebatt. Man kan då fråga sig varför man inte är klimatsmart och ägnar sig åt den enorma kapitalförstöring man lovat väljarna? Fridolin tyckte innan valet att Vattenfall skulle avveckla sina gruvor i Tyskland istället för att sälja dem. Uppenbarligen är det väldigt lätt och stå och vifta och skrika saker när man inte själv står vid rodret och styr skutan. Dessutom är det kanske inte förenligt att ha medarbetare som bjuder in bin Ladens mentor, om man ska vara trovärdig i jämställdhet och HBTQ-frågor?
Abraham Lincoln förstod Miljöpartiets problem redan 1860
Replik på:
http://www.expressen.se/debatt/kvinnor-maste-vara-sa-mycket-battre-an-man/