Häromdagen kunde vi läsa en debattartikel i Aftonbladet författad av “Tobias Lagerfeldt” om att asylsökande och papperslösa bör ges rösträtt. Säkerligen finns det många politiskt korrekta personer som saknar all form av kritiskt tänkande och tycker detta förslag är spännande, kanon och nytänkande. Det är därför viktigt att stanna upp och reflektera över symbolik och konsekvenser av denna typ tokiga idéer. I grund och botten handlar det om vilken syn man har på demokrati och parlamentarism, dvs. att största majoritet bildar regering. Redan idag kan man ha synpunkter på hur väl demokratin fungerar, när grupper ges rösträtt som inte behärskar svenska språket.
Lex Socialdemokratins röstskolor
I Sverige har vi en tendens att sätta oss på höga hästar och kritisera andra länders demokrati och synsätt. Korruption är något som finns i andra länder och inte hos oss, är en vanlig uppfattning i Sverige. Därför händer något i folksjälen när t.ex. Sahlin avslöjas med att skriva falska intyg, den typen av korruption händer inte här. Hade samma sak hänt i Grekland där korruptionen är vanligare, är det troligt att man ryckt på axlarna; då man enda sedan Ottomanernas styre varit kritisk mot överheten. När Putins hantlangare bussade folk till vallokaler var det många som var kritiska i Sverige, det rapporterades även i senaste valet att vissa röstade flera gånger. I Sverige har Socialdemokraterna haft röstskolor där nya medborgare fått en introduktion i hur man röstar och vad socialdemokraterna tycker, därefter har man sedan “hjälpt” de valberättigade i utsatta områden till vallokalen. Kanske ska man kratta rent framför sin egen port innan man kritiserar andras renhållning?
Rimligt att förstå svenska om man ska ha rösträtt
I Sverige har språktester varit förknippat med främlingsfientliga idéer, och det har ansetts som ett kontroversiellt utspel om man föreslagit det. Om vi istället ser på det sakligt kan man fråga sig om det inte är en mer extrem hållning att ge rösträtt till personer som inte vet något om landet, våra partier eller vad de står för? Är det verkligen för mycket begärt eller simmar man i grumliga vatten om man uttrycker vikten av att kunna språket i ett land man vill bli medborgare i?
Ett politiskt val borde handla om att politiska idéer ställs mot varandra, och att folket sedan bestämmer vilken idé som skall vara den bärande för samhället. När man ger personer rösträtt som inte behärskar språket, och samtidigt “hjälper” dessa att fatta beslut för att sedan transportera dem till vallokalen har man inte mycket högre demokratiska ideal än Vladimir Putin. Det är dessutom viktigt att man förstår vad man röstar på, speciellt när man kan se att röda partier har kvalificerad majoritet i många utsatta områden. Nu kan man diskutera varför deras siffror är högre, en mer generös bidragspolitik är säkerligen en viktig faktor. Hur förklarar man för någon som sitter fast i bidragsberoende att vi behöver fler företagare istället för bidragstagare i Rosengård om vi ska vända utvecklingen i området? Ur ett parlamentariskt och demokratiskt perspektiv är det dessutom problematiskt att man kan vinna fler väljare genom att misslyckas med integration, där dessa nya medborgare hamnar i utanförskap och bidragsberoende. Hur många kommer att rösta för att få sänkta bidrag? Fenomenet skulle kunna beskrivas som en demokratisk paradox, där man kan gynnas politiskt genom att misslyckas. Därför måste röda som blå diskutera idéer som bygger på att fler människor arbetar, detta är helt centralt. Dessutom måste vi se till att medborgarskapet förutsätter att man förstår språket och vårt politiska system. Med det sagt kommer det även att finnas infödda svenskar som inte vill sätta sig in i olika partier, än mindre vad de röstar på; detta är systemfel som är svårt att komma runt vilket vi kommer behöva tolerera. Det är dock ett helt orimligt argument att anse att vi ska tillåta andra länders medborgare rösta endast för att det finns svenskar som inte vet något om det samhället de lever i.
Varför ska man bli svensk medborgare om det inte är värt något?
Det är uppenbart att det finns politiska krafter som tycker att vi har råd till allt och att man som asylsökande, papperslös ska ha fri tillgång till hela välfärden. Vad man tycks missa är att vi redan idag lever över våra tillgångar och att den välfärd vi nu åtnjuter sker på delvis lånade pengar. Ger man dessutom denna grupp fullständig rösträtt enligt “Lagerfeldts” förslag kan man fråga sig varför man ska bli svensk medborgare öht om man både kan rösta och samtidigt kan åtnjuta full välfärd? Vi röstar dessutom var fjärde år, därför är det knappast troligt att integrationen skulle bli bättre genom att ge papperslösa denna frihet, vilket föreslås i artikeln. Snarare kan man istället fråga sig om inte “Lagerfeldts” idé innebär att ännu en morot för att anstränga sig försvinner?
Det är rimligt att tro att partier som är för ökade bidrag till utsatta grupper skulle få många nya väljare som också skulle fastna i bidragsberoende om “Lagerfeldts” förslag skulle bli verklighet. Således behöver man kanske förändra systemet så att medborgarskap med rösträtt ges till de som förstår språket och kan sätta sig in i aktuella frågor. Tanken på att utländska medborgare ska kunna påverka och införa lagar i Sverige är visserligen inget nytt, redan idag står EU för ca 30 % av de lagar som årligen stiftas där våra svenska mandat räcker till strax över 2 % inflytande av totala antalet mandat i parlamentet. Hur Stefan Löfven kan tala om att han vill bygga “ett folkets EU” förblir ett frågetecken när de demokratiska grundförutsättningarna inom EU ser ut som de gör.
Sedan denna artikel skrivits har det visat sig att Aftonbladet publicerat artikeln under falskt namn då det inte finns någon Tobias Lagerfeldt folkbokförd i Sverige. Oberoende Förnuft väljer dock att publicera repliken då många av Aftonbladets läsare läst artikeln, och idén som framförs tåls att diskuteras. Det är dessutom väldigt anmärkningsvärt att man i egenskap av stor tidning publicerar kontroversiella debattartiklar utan att veta vilka krafter som står bakom den.