Brunsmetningar är något som blivit vanligt i Sverige senaste åren, är man för Trump, kanske tycker Orban i Ungern är okej som står upp mot EU eller förnekar att Putin är vår fiende; då anses man högerextrem. Dessa individer som rört sig inom det offentliga Sverige, oftast med kombinationen journalist, politiker och sedermera diplomat (som Wästberg) är vanliga. Tillhör man de inflytelserika i de äldre partierna blir man ofta generaldirektör, landshövding eller diplomat; även om man utgör oppositionen eftersom den inre klubben tar hand om varandra. Därför är det inte konstigt att regeringen Löfven utser Ullenhag som politisk motståndare till ambassadör, Regeringen Reinfeldt gjorde samma sak mot Socialdemokraterna. Journalister har nämligen inget vattentätt skott mellan de som de är satta att bevaka, dessa dricker man rosévin med i Almedalen och för eller senare hamnar man på valbar plats i det parti man är vän med. Därför ska man sätta Wästbergs kommentarer som diplomat i relation till att han som politiker står nära Clinton-lägret och Demokraterna, han är knappast en opartisk diplomat i frågan om vem som är högerextrem; hans parti tjänar dessutom på att brunsmeta konservativa.
Sverige liknar mer och mer en sekt
Tittar man på slutna sekter är ett ledande fenomen att andra konstant förklarar hur man ska tänka, problem som uppstår förklaras av de äldste så sektens medlemmar avfärdar den kritik som sägs. I många fall innebär det också uteslutning om man har en avvikande åsikt, vilket är samma fenomen som fått socialister att avrätta oliktänkande i många länder där de fått makten. På den här punkten har Sverige blivit mycket auktoritärt och uppträder likt en sekt mot vår omvärld, den fritt tänkande människan ska pumpas och hata oliktänkande; alltid konflikt och splittring istället för dialog och förhandling.
Auktoritära frågor i Sverige där det kan kosta att tänka annorlunda
Håller du inte med i klimatfrågan, ifrågasätter du Greta Thunberg… kan du få ett arbete i offentlig regi då på högre post? Har du någon gång skämtat på någon minoritets bekostnad, dragit ett blondinskämt; vad säger det om dig som människa? Om du är företagare, får du behålla ditt arbete? Kritiserar du någon som beter sig illa är risken stor att du är en hemsk människa om personen tillhör en minoritet, blir man som utlänning stannad av polisen är konstapeln givetvis rasist. Är man kritisk till häktningen av Asap Rocky (pga. att han framstår som att själv vara brottsoffret) så utmålas man nu av Expressen som högerextrem, eller så tycker någon vänstervirrpanna att man vill förstöra demokratin. Desto mer bisarr åsikt, desto mer spaltmeter; det slår aldrig fel. Konflikt och splittring!
Experterna är som sekternas älstebröder
När vår åsiktsfrihet övertas av experter ingen av oss har satt på pedistal (förutom av Expressen, SVT etc.) som ständigt ska förklara varför Trump eller andra ledare gör saker, så skapar man “sanningar” som ska gälla för alla svenskar. När man bjuder in människor som i sak kritiserar migrationspolitiken till SVT, och man inleder programmet med att låta Mikael Wiehe framföra sina texter; går det då att ha en saklig debatt när man hela tiden menar att människors känslor väger tyngre än människors sakliga argument? Vilken ekonomisk “solidaritet” (läs ansvar) tar Wiehe för att 1/3 av kommunerna är konkursmässiga pga. havererad migration? En minuts sång sätter prägeln på debatten, och han behöver inte ta något ansvar när sändningen är över; är det rimligt?
På Oberoende Förnuft tänker vi tvärtom, vi klistrar in tweets i sin helhet och sen får människor själva bilda sig en uppfattning. Vi tar inte in några “experter” som får sitta och demonisera, vi väljer heller inte ut delar som ska passa vårt narrativ; friheten för tolkning ligger helt hos våra läsare. Det är mer troligt att människor efterfrågar sådan frihet, i en demokrati är det nämligen åsikter som ska debatteras inte känslor. Olle Wästberg som pratar om högerextremism är säkert en fantastisk diplomat, god kamrat i Liberalerna (de som påstår sig bevaka det fria ordet) osv. men varför skulle hans åsikt väga tyngre än någon annans? Bara för att Wiehe kan sjunga, vad är det som säger att hans åsikt “släpp in mig, släpp in mig” är den rätta när han inte ekonomiskt eller administrativt behöver ta ansvar för den “godhet” han för fram i sina låttexter? Bara för att Olle Wästberg talar om att högerextremismen gynnas av Asap Rocky och Trump, vem är det som säger att han har rätt eller att hans verklighetsuppfattning måste vara den riktiga? Vet vi ens hur han som tidigare demokratiutredare definierar en högerextrem individ? När han inte ens argumenterar varför han säger som han gör, utan bara kommer med ett löst påstående och Expressen gör det till stor rubrik; innebär det att det blir sant då?
Är det inte så att den som bäst argumenterar för sin sak är den som har rätt, inte den som har bäst kontakter med Expressen? Är det inte det som är poängen med en demokrati, dvs. där David kan besegra Goliat eftersom han besitter klokheten (argumenten) istället för musklerna (tillgång till Expressens tryckmaskin)?