Ort efter ort faller offer för våldet, Värnamo och Ronneby som varit fridfulla orter är nu områden där vapen och skjutningar är det nya normala. För varje år som går hör vi nya politiker som sitter i Stockholm och finner utvecklingen “oacceptabel”, men då man är fullständigt indoktrinerad av “socioekonomiska” orsaker och andra politiska termer saknar man skarpa lösningar. Då kan man som inrikesminister diskutera åtgärder som 1000 kr mer i plånboken per månad per polis, uppenbart begriper man inte att det finns väldigt många systemfel som skapat brottsligheten. När landet på många ställen påminner om en krigssituation, är det direkt oansvarigt att ge inrikesministerposten till ännu en SSU:are som aldrig sysslat med säkerhetsfrågor; istället för någon med bred erfarenhet i brottsbekämpning.
Permanent närvaro
För det första behöver myndigheterna ta tillbaka den mark som inte längre är suverän ur statlig mening, områden där kriminella styr och där polisen inte går in. När ligister idag ringer till räddningstjänsten för att sedan attackera utryckningsfordon behövs tyngre personal, som ständigt är närvarande; och där man helt enkelt omhändertar de som stör ordningen. Förslagsvis slår man ring om området och både omhändertar vapen, stulna bilar och de som står skrivna på målvakter. Ska man lämna dessa områden är det visitering som gäller, där man lagförs om man har droger eller vapen på sig. Nolltolerans är nyckelordet. Utvisning är norm, har man rent mjöl i påsen har man inget att frukta.
Domstolar som inser allvaret
Nästa problem är att många domstolar inte driver utvisning och ger låga straff till våldsförbrytare, dessutom döms man endast för det som ger längst straffvärde; inför därför konsekutiva straff. Domstolarna måste därför göra en helomvändning och utdöma hårdare straff, eftersom det finns ingen mening med att ta tillbaka områden om gärningsmännen är tillbaka efter några månader; det skapar bara frustration hos den redan överarbetade polisen. Poängen är att kriminella måste bort från gatan.
Inför jourdomstolar och juridiska förändringar
En person som ertappats på bar gärning med vapen, droger, stulen bil, dubbla identiteter behöver inte utredas utan bör lagföras i jourdomstolar inom 48 timmar. Systemet bör omfatta utländska medborgare som bott i Sverige en kort tid, samt de som inte haft svenskt medborgarskap en längre tid (exempelvis 15 år och mer). Sverige behöver likt Finland titta på hur vi upphäver medborgarskap som blivit utfärdade på olaglig grund, exempelvis bedrägerier. Gränsmyndigheterna behöver dessutom få långtgående möjligheter att inspektera alla fordon som kan tänkas ha stöldgods, det är inte rimligt att släppa igenom bilar med misstänkt stöldgods för att de kan missa färjan.
Framförallt behöver Sverige en militärpolis, ett s.k. gendarmeri som kan stättas in på alla orter som har problem. Det vill säga militärt utbildad personal som tillsammans med polis tar tillbaka områden som inte längre kontrolleras av svenska staten. Vi behöver också ha utgångsförbud i grupp på alla platser man har problem, förutsatt att man inte sparkar fotboll eller deltar i andra trevliga aktiviteter; det är inte rimligt att unga män i grupp samlas i diverse parkeringshus nattetid. Ställer man dessa reformer mot tidigare SSU-ordförande Dambergs förslag om bättre villkor om 1000 kr förstår nog alla hur fel denne man är på sin post. Visst måste vi rekrytera mer poliser, men som all sossepolitik tror man att man kan lösa problem med “ökade resurser” dvs. ökad kostnad för de redan högt beskattade medborgarna. Vi behöver ett systemskifte där samhället sätter hårt mot hårt mot kriminalitet.