Under de senaste veckorna har Skånemoderaterna varit under hård press, eftersom man på lokal nivå förhandlat aktivt med Sverigedemokraterna. Under senaste dagen kallade tidigare utrikesminister Carl Bildt dessa moderater för “konstiga”, ständigt ska meningsmotståndares person demoniseras? Det faktum att Bildts egna siffror aldrig varit över 23 % och den moderate partikamraten Sonesson han sågar har nästan 43 % gör att man på god grund kan ställa frågan, vad gör Skånemoderaterna rätt? Varför ökar Moderaterna i Staffanstorp?
En mycket rolig valkampanj
Efter att ha fått sina valaffischer nedrivna satte man kvickt upp nya där man i närmast snapphane-anda körde ett koncept där man hämtade inspiration från olika filmer. Valkampanjer som bygger på humor och finess är ofta något som människor uppfattar som mycket positivt; och det självförtroendeingivande plakaten gick uppenbart hem. Tittar man på partiets övriga marknadsföring har det varit mycket negative campainig i sociala medier om andra partier; observera därför att Staffanstorp valde att inte demonisera sina motståndare. Istället byggde dessa sin valkampanj på att ingjuta självförtroende i de egna väljarna och invånarna.
Christian Sonessons svar på @ungvanster förstörelse är briljant. Spana in dessa fräcka valaffischer. Gjorda med glimten i ögat men en rak höger mot odemokratiska @ungvanster. #moderaterna #staffanstorp pic.twitter.com/3HwxSyeNdT
— Alexandra Hedborg 🇸🇪🇵🇹🇦🇽 (@AlexandraHedbo1) 10 augusti 2018
De “hemska” sakfrågorna
Moderaterna i Staffanstorp har kommit överens om något så “extremt” som att ha gemensamma badtider för män och kvinnor, man har alltså inte valt den mer “nytänkande” och “moderna” (genus-nymarxistiska) Saudiarabiska modellen där män och kvinnor har olika badtider. Dessutom har man kommit överens om att inte servera religiöst slaktat kött (ex. Halal) i kommunens skolor, en mycket “extrem” politik som inte hade välkomnats i civiliserade länder bygda på en mycket välpolerad politisk korrekt värde(av)grund. Dessutom har man problem med “människosynen”, man gick till val på att förbjuda tiggeriet; dvs. man fann det inte otänkbart att internationella tiggarligor inte kunde opererade fritt inom kommunens gränser. Dessa mycket “radikala” idéer gick hem hos det “hemska” folket i Staffanstorp, nästan 43 % höll med. Sverigedemokraterna som gått till val på liknande “extrema” förslag fick 11,1 %.
Den “konstige” demokraten Sonesson bildar majoritet istället för minoritet
Christian Sonesson (M) är därför unik, han har gjort upp med ett parti där man är överens på ett helt okontroversiellt sätt; dessutom har man bildat en trygg majoritet där båda partier känner sig tillfreds med innehållet… hur tänker man egentligen? Ska folket verkligen få genomslag för hur man röstat i Staffanstorp? Tittar man på Sveriges riksdag (dvs. den “normala” svenska proceduren… “de som står upp för demokratin”… och inte tvekar att utesluta Sonesson från partiet eftersom han kommit på kant med deras värde(av)grund) är logiken mer naturlig att man förhandlar vänsterut och då inför vissa badtider enligt saudisk föregång, halal på måndagar och att tiggare endast får tigga systematiskt när butikerna är öppna. Den andra modellen hade varit Ulf Kristersson-varianten, man slänger fram ett förslag som helt enkelt röstas ner av människor med samma uppfattning; eftersom det riskerar att få stöd av ett parti man inte kan prata med. För att få till ännu en Titanic-parallell kan man tänka på Kapten Smith som valde att gå ner med sitt skepp utan att ens försöka rädda sig, om vi nu leker med tanken att det fanns livbåtar; men där han som kapten inte ville dela den med exempelvis människor ur 3:e klass. Tåls att fråga vem som egentligen är demokraten runt bordet?
Faktum är att Moderaterna i Staffanstorp tänker rätt, en kompromiss är aldrig starkare än sin svagaste länk; och bygger på att alla runt bordet är överens. I Staffanstorps fall är det hela mycket enkelt eftersom man är överens, ändå tycker partiledningen att man i det läget ska förhandla vänsterut? Vem är det egentligen som kan se sina väljare i ögonen, och vem har sannolikt folket med sig? Sonesson var dessutom öppen med hur han tänkte inför valet, och han gick dessutom kraftigt framåt i valet; ändå utmålas han och hans väljare som “konstiga” av tidigare elevrådsordförande Bildt. Vilka tror man att man är?
Tittar man på dagens förfarande där Lööf (C) och Björklund (L) röstar ner Kristersson (M) hade dessa två haft lika mycket utpressningsmakt som Jimmie Åkesson (SD) eftersom alla hade behövt nå en kompromiss; och alla hade dessutom delat livbåt tillsammans. När man då inte erkänner Åkessons existens i riksdagen då spelar det ingen roll att man i sak är överens i mycket, C och L tycker det är bättre att i det läget förhandla fram politik färre vill ha; vill dom göra politisk harakiri bör konservativa krafter självklart inte stå i vägen.