På senaste tiden har vi kunnat se den ena borgerliga politikern efter den andra kritisera avskaffandet av värnskatten, trots att partierna sedan länge gått till val på detsamma. Vi kan se en utveckling där man är emot saker bara för att man inte själv deltar i uppgörelsen, vilket blir bisarrt eftersom sakpolitiken sätts ur spel till förmån för maktspel. Under gårdagen i en debatt med Mikael Damberg (S) var Ebba Busch Thor (KD) kritisk mot att regeringen avskaffade värnskatten, vilket Damberg (S) försvarade som egentligen själv är kritisk mot förslaget. Vi har alltså fått en debatt som hämtad från upp och nervända världen, där även Damberg får erkännas har poänger i sin kritik av att KD egentligen stödjer borttagande av den s.k. “värn”-skatten.
Som högerpolitiker bör man förklara för väljarna varför värnskatt är fel
Att vara för borttagandet av värnskatten är inte fel, det är inte heller moraliskt förkastligt utan det är att ha en sund syn på rättvisa. Om ett företag vill ge en anställd 65 000 kr i lön eftersom denne har kvalifikationer företaget behöver, säger det sig självt att dessa pengar är individens egendom. På denna lön betalar företaget ytterligare 31,42 % till staten i form av arbetsgivaravgift dvs. företagets kostnad är egentligen ca 85 000 kr. Dessutom har vi i Sverige progressiv skatt, dvs. desto mer du tjänar ju mer tar skatteverket i %, att motsätta sig denna stegring innebär inte att man är girig utan att man vill få del av det påslag företaget är villig att betala för spetskompetens. De progressiva skatterna är först 20 % i statlig inkomstskatt på allt man tjänar över ca 38 000 kr varav värnskatten med ytterligare 5 % utgick till allt över 55 000 kr. Dessa skatter slår således hårt på alla som klarar sina mål och får några tusenlappar extra som semesterbonus, eftersom likt Sheriffen av Nottingham tar staten det mesta; dvs. det finns ingen drivkraft i att anstränga sig när någon annan skördar på det man odlar. Det är (s)taten som dessutom står för girigheten, inte individen som vill behålla den lön företaget är villigt att betala.
När Ebba Busch Thor resonerar som en socialist
Därför blir det mycket märkligt när Ebba Busch Thor lägger argumentationen på socialisternas planhalva och försöker argumentera som en vänsterpartist genom att mellan raderna påstå att de rika blir rikare och klyftorna ökar; och där sjukvårdsproblemen ska lösas med mer socialism istället för kapitalism. Så ska inte en borgerlig politiker resonera överhuvudtaget, utan man måste förklara varför den här skatten är direkt skadlig och inte försöka tala om varför skattesänkning för de med lägst löner är mer rättvist. Visserligen är det svenska folket i sig väldigt indoktrinerade i socialism, men att kapitulera för socialistisk verklighetsbeskrivning är ytterst anmärkningsvärt; Ebba Busch Thor bör tänka om här.
Vikten av att förklara varför man sänker skatten för de med lägst inkomst
Lyssnar man på Busch Thor missar hon också att motivera varför man vill sänka skatten för de som tjänar sämst, istället hamnade diskussionen i vad som är mest rättvist sett ur ett socialistiskt jämställt (alla ska ha lika dåligt utfall) istället liberalt jämlikt perspektiv (alla ska ha lika bra förutsättningar men olika utfall kan uppstå). Hela poängen med jobbskatteavdrag och skattesänkningar för de med lägst inkomst handlar om att människor ska kunna leva på sina löner, eftersom det ligger i socialisternas intresse att dessa ska vara beroende av staten ekonomiskt; därför erbjuder man bidrag samtidigt som man anser skatten ska vara hög. En person som inte behöver bidrag, utan kan försörja sig själv är friare och blir självständig; det är något positivt och det tåls att sägas. Ebba borde därför ifrågasätta vad vinningen är att människor ska vara beroende av staten, dvs. exponera Damberg för den socialist han är; få tittarna att förstå att den här sortens politik är skadlig och endast stänger in svaga väljargrupper i beroendeställning till försäkringskassan (och vänsterpartierna) för att få tillvaron och gå runt.
Borgerliga politiker måste försvara sin politik och klara av att beskriva verkligheten på ett sätt att vanliga människor förstår varför socialism inte är att föredra. Att istället legitimera dessa argument i jakt på nya väljare, det är att kompromissa bort sitt existensberättigande; borgerliga väljare vill inte ha socialistisk politik. Att klyftor växer i ett samhälle behöver inte vara ett problem om både fattig och rik tjänar mer, har man mycket pengar är det klart att man tjänar lite mer eftersom mer kapital förräntas. Därför är det helt fel att som borgerlig politiker resonera det som problematiskt om de rikare blir rikare, det är något mycket positivt eftersom det skapar arbetstillfällen i form av investeringar; det i sin tur minskar arbetslösheten. Tittar man på SVT är det alltid marxistiskt perspektivet vilken väljargrupp som tjänar mest på en budget, eftersom man vill porträttera kvinnor och fattiga som förtryckta av dessa s.k. “orättvisor”; det betyder inte att KD ska acceptera retoriken och själva argumentera på samma sätt. Istället måste man klara av att vända debatten till sin planhalva, varför kapitalism är det bästa sättet att bygga välfärd.
Kristdemokratin kan aldrig vinna debatter genom att vara bättre socialister än vad Socialdemokraterna är, tvärtom måste man börja argumentera i egen kapitalistisk sak och med förankrade borgerliga argument.