Vi har de senaste dagarna sett ett mycket framflyttat och aggressivt språkbruk från regeringen efter att Sverigedemokraterna publicerat en artikel i Washington Post, där dessa anklagas för att förstöra Sveriges rykte. I en intervju med Aftonbladet gick Morgan Johansson så pass långt att han påstod att herrarna Åkesson och Karlsson “medvetet skadar Sverige genom att ljuga om oss internationellt”. Journalisten Anders Lindberg menade ex. i SVT Opinion att det handlade om högerextrem propaganda. I stora drag tycks artikeln (vi har inte haft tillgång) haft poänger (baserat på de refererade uppgifter vi hittat), Aftonbladet (som ideologisk motpol) menar även i samma intervju på att flera av påståendena stämmer; varav Johansson svarade att man behöver redovisa fullständig fakta.
“Den humanitära stormakten Sverige”
Har man någon gång lyssnat på avhoppare till regimen i Nordkorea finns det en röd tråd till deras slutsatser; samhällskritik. Uppenbarligen hyllar vi personer som vågat se igenom den bild regimen påtalar om det lyckliga socialistiska riket. På samma sätt har Sverige länge försökt framstå som en helig humanitär stormakt där allt fungerar fläckfritt, och tidigare har man kunnat bli både arbetslös och socialt utstött om man (som många medborgare) sett något annat. För många svenskar är det även traumatiskt när denna bild nu öppet ifrågasätts, vilket blivit tydligt när utländska kamerateam från Australien och Norge råkat illa ut i utsatta områden. Till skillnad från Nordkorea har Sverige dessutom varit tongivande i hur andra länder bör agera, därför är uppgifterna än mer pinsamma när vår förmedlade bild nu öppet ifrågasätts.
“Guld och gröna skogar”
I grund och botten har vi haft ett systemfel där politiker och journalister inte behövt ta ansvar för de problem migrationspolitiken vållat eftersom dessa bosatt sig i trevliga områden. De har dessutom inte haft någon riktig plan i hur alla dessa människor ska få arbete, istället har man skiftat fokus och pratat om akademiker som kommit hit och fått jobb; de outbildade har man inte velat diskutera. Samtidigt har problemen växt och förvärrats i våra förorter, och numera även i våra mindre orter. Därför är det inte förvånande att det brann bilar i Sjuhärad dagen innan Trumps diskussion om Sverige. Är det realistiskt att tro att nyliberalernas idéer (Centerpartiet ,“Nya” Moderaterna) om att alla invandrare ska driva företag kommer fungera? Om man inte kan läsa och skriva, än mindre behärskar språket hur ska man då kunna sköta en affärsverksamhet? Hur ska ex. invandrarungdomar få jobb i våra landsbygdsorter när våra svenska ungdomar flyttar därifrån för att det inte finns jobb? Just nu ökar Centern i opinionen (om man nu ska tro mätningarna) men samtidigt uteblir svaren, dvs. de tar inget ansvar för den politik de bedriver. Vill media återvinna förtroende måste dessa syna ex. Centerpartiets politik och tvinga dem att redovisa hur man tänkt. Det är helt okej att bedriva politik om öppna gränser, men då måste an samtidigt presentera en realistisk plan vart migranterna ska få arbete.
Orealistiska diskussionen om EU
Vi har sedan flyktingkrisen inleddes hört en rad politiker tala om att “man måste sätta press på EU:s medlemsländer”, vilket ger upphov till fundering om synen demokrati och realism. Om andra EU-länder har demokratiskt stöd för sin restriktiva migrationspolitik, ska de då tvingas att ta emot ändå för att Sverige och några andra länder fått problem och vill “dela på bördan”? Hur demokratisk är EU som institution då? När många länder inte vill bedriva den politik Sverige bedrivit, som dessutom ifrågasatt den bild som förmedlats; hur realistiskt är det då att gå till val på att försöka påverka EU? Kan man rättfärdiga att genom överstatlighet sätta sig över nationella staters självbestämmande, suveränitet och demokrati; för att man gör det i ett “humanitärt” syfte? Kanske är det istället dags att b la Miljöpartiet lämnar realistiska svar om hur de tänkt att den inhemska migrationspolitiken ska fungera?
Vi har kommit till ett skifte där de som förespråkar öppna gränser är svaret skyldiga hur uppehället ska finansieras, vilka som ska anställa, vart de ska bo, hur säkerheten ska stärkas, hur brottsligheten ska stävjas, hur den svenska välfärdsmodellen ska bibehållas och hur pensionerna inte ska påverkas negativt när fler som aldrig arbetat ska ta del av dem. Det är inte rimligt att de som för fram saklig kritik på uppenbara samhällsproblem ska anklagas för att skada landet, det är betydligt mer skadligt att förespråka en politik som är orealistisk och dessutom saknar väsentliga svar på allvarliga samhällsproblem.
Argumentum ad hominem