I
veckan vältes flera statyer av confederade soldater som slogs för Confederate States of America, i folkmun kallat Sydstaterna. Något som väckte reaktioner världen över, på Expressens redaktion blev man uppenbart så pass begeistrad och inspirerad att man undrade om ingen vågar välta statyn av Karl XII Kungsträdgården. För det första kan man fråga sig vad man har för syn om man vill förstöra historiska symboler som stått i sekler, något man legitimerar genom stöd i radikala strömningar i världen? För det andra kan man fråga sig vad man vill uppnå genom att bli ett land som förnekar sin historia? För det tredje borde vi ha lärt oss mer än att ta efter de metoder som nazismen använde. För det fjärde bör Expressen byta ut sin biträdande kulturschef om denne så tydligt vill rasera det som funnits över generationerna.
Lex Amerikanska inbördeskriget
Beträffande detta krig tycks det finnas många människor idag som tror att alla dessa soldater gick i krig för att man ville behålla den svarta befolkningen som slavar, eller att man var förespråkare för vit makt. Denna beskrivning är inte helt korrekt, först och främst gick man inte i krig för sydstaterna som helhet, utan man gick i krig för sin delstat Virginia, South Carolina osv. Sydstaternas befälhavare Robert E. Lee fick t.o.m. ett erbjudande om att leda nordstaternas armé, men denne tackade nej med motiveringen att han inte kunde strida mot sitt älskade Virginia. Samme man ägde för övrigt ett stort gods i Arlington något som konfiskerades under kriget och gjordes om till den enorma kyrkogård det är idag, ex. Presidenten John Kennedy ligger begravd här. Kriget handlade b la om delstaternas rätt till både självbestämmande och att behålla sina slavar då söderns ekonomi med sina plantager till stor del var byggt på denna arbetskraft. Således blir det fel om man som dagens aktivister ser alla som slogs för södern som rasister, eftersom att långt ifrån alla var plantage- eller slavägare; däremot stod många upp för sin delstat. Precis som med allt annat fanns det säkert de plantager där slavar led något fruktansvärt, och andra plantager där slavarna hade det betydligt bättre. Efter kriget dömdes varken Robert E. Lee eller sydpresidenten Jefferson Davis till döden.
Lex Karl XII
Krigarkungen Karl XII som föddes in i en blodig tid är en av våra skickligaste militära regenter som vi haft. Ofta hör man idag obildade människor som påstår att vi förlorade landområden i Baltikum, men dessa missar att Karl XII inte startade något av dessa krig. Stora nordiska kriget startades år 1700 av att August den Starke av Polen anföll Riga efter att ha slutit en militär allians med Tsar Peter av Ryssland (ofta kallad Peter den store) samt Fredrik IV av Danmark. Karl XII besegrade under de första åren Polen, och vann även slaget vid Narva mot Tsar Peter; ett av de mest obalanserade slagen i krigshistorien (Sverige var kraftigt underbemannade). Sedermera fortsatte man kriget österut och led sedermera nederlag vid Poltava 1709. Statyn i Kungsträdgården är gjuten för att hylla alla de svenskar som dog under nederlaget vid Poltava, och det är folket som på eget initiativ stått för insamlingen av kapital; 150 år efter regentens död.
Lex Carl Goerdeler (utalas Gördeler)
Under mellankrigsåren var Carl Goerdeler överborgmästare i Leipzig. Vid denna tidpunkt började nazisterna (likt Expressen 2017) att protestera över historiska statyer. Framför konserthuset i Leipzig fanns vid tidpunkten en staty av tonsättaren Felix Mendelssohn Bartholdy, som var av judisk börd men hade sedermera konverterat och blivit kristen och lagt till det kristna efternamnet Bartholdy. Efter både garantier från Hitler och Josef Goebbels (propagandaminister) att statyn inte skulle skadas besökte Goerdeler Finland tillsammans med tyska handelskammaren, varav statyn demolerades till grus. När Goerdeler kom hem avgick han som överborgmästare och engagerade sig istället i Robert Boschs bolag. Han var sedermera tilltänkt som kansler i den regeringen som skulle tillträda om Claus Schenk Graf von Stauffenberg hade lyckats med sitt attentat 1944 (mer känd som Operation Valkyria). Goerdeler kom sedermera att avrättas efter en summarisk rättegång hos den fruktade Roland Freislers “folkdomstol” (Volksgerichthof).
Statyer är en del av sin tid, och uppenbart har biträdande kulturchefen Jens Liljestrand en mycket onyanserad syn kring både sitt lands historia samt att människor tycker olika. Hur kan en av landets största tidningar tillåta att en biträdande kulturchef uppmuntrar till rasering över monument, i Karl XII:s fall rest över de tusentals svenskar som dog i kriget mot Ryssland… för att nazister under de senaste årtionden tycks hylla samme kung? Nazsimen var inte uppfunnen varken under Karl XII:s tid eller när statyn restes 150 år senare. Visserligen finns det poänger i bitr. kulturchef Liljestrands resonemang om att bilden av Gustav Vasa är väldigt romantiserad, ska man hitta någon modern motsvarighet får man nog titta på exempelvis Josef Stalin och människor med liknande renommé. Däremot finns det poänger att minnas vår historia, då många av våra kungar gjort betydande insatser för Sverige; inte minst Vasa som gjorde oss självständiga från dansken (Kristian II var kung av Kalmarunionen vid denna tidpunkt). Det finns således poänger att även bevara Gustav Vasas staty framför Riddarhuset, trots att han med dagens mått mätt var en högst instabil karaktär (sinnessjuk är nog mer korrekt term). Således gör den biträdande kulturchefen det väldigt lätt för sig när han tycks se vandaliseringen av Robert E. Lee som rättfärdig i kampen mot högerextremismen. Lee är en del av USA:s historia i lika hög utsträckning som Ulysses S Grant (USA:s 18:e President och Nordstaternas befälhavare) eller Abraham Lincoln (USA:s 16:e president); han åtnjöt förövrigt stor respekt av sin samtid från både nord och syd.
Är det verkligen förenligt med att vara kulturchef på en av landets största medieplattformar, och där ställa frågan till svenska folket vem som vågar välta Karl XII?