Ka
nske är feminismen Sveriges mest hycklande rörelse, man talar om jämställdhet och alla människors lika värde; men när kvinnliga meningsmotståndare skymfas med rasism av t.o.m. skattefinansierade pengar då är det fullständigt knäpptyst i fågelholken. Om vi istället leker med tanken att det varit en färgad person som ex. tidigare partiledaren Kawesa som figurerade som någon form av slav; hade samma grupp varit tyst då? Hade pjäsen ens fått sättas upp, om vi alla är lika inför lagen; vad är då skillnaden? Kan man egentligen säga att det finns någon skillnad med att avhumanisera Teodorescu (född i Rumäninen) som vampyr och att utrusta Kawesa (född i regnskogstäta Uganda) med djungeltrumma eller som slav i en pjäs finansierat med skattemedel? Är något av det egentligen bra satir? Hade exempelvis en skolscen där den plagiatanklagade Kawesa tjuvtittat på bänkkamratens prov kunnat genomföras med skattefinansierade medel, en händelse som i allra högsta grad haft satiriska förtecken med verkligheten?
Lex Grönköpings veckoblad
Det kanske mest anrika satirinslaget i Sveriges kulturliv är Grönköpings veckoblad, där omvärldens händelser utspelar sig i lilla Grönköping. När det var tal om att stänga Öresundsbron pga. flyktingströmmen, stängde Grönköpings bro till Knislinge eftersom man inte ville att fler människor från Tranås skulle invandra till kommunen. Oavsett vad man stod i flyktingfrågan var artikeln ett kul inslag som fick läsaren att skratta. Ibland är man dock rätt på det utan att veta om det i förväg, för något år sedan oroade sig invånarna i Grönköping om att den berömda operetten “Zigenarbaronen” kunde verka stötande så man försökte hitta ett bättre namn i en initierad tävling exempelvis (“Romdirektören)”. Kanske var det någon som tog artikeln på allvar när vi nu ser samma mönster kring fotbollslaget “Brommapojkarna” som uppenbart blivit en het politisk potatis att reda ut under jämställdhetens rosa fana. I det politiskt korrekta Sverige är det kanske ett politiskt problem för tjejer att spela i ett så anrikt lag som “Brommapojkarna”. Kanske finns det de som gått så långt i sin “kamp” att de är villiga att döpa om historiska namn som “Göingeflickorna” eftersom det inte klingar i neutrum?
Satir kopplat till finess
Lyckad satir som verkligen driver med olika företeelser bygger ofta på både intelligens, briljans och framförallt finess. Det är en konstart att kunna skriva bra satir. Tar man en bok som Hamlet kritiserar den egentligen det brittiska kungahuset, även om den utspelar sig i det danska hovet för att inte bli censurerad. Jonathan Swift kritiserar också samhället i sin bok “Gullivers resor”, men eftersom som de aktuella händelserna utspelar sig i b. la. landet Lilleputt så kunde ingen komma åt honom. Jämför man exempelvis Grönköping, Shakespeare och Swift med “dramatikern” Gertrud Larssons vampyrkreation förstår nog alla att hon saknar samtliga dessa faktorer. Vad finns det roliga, briljanta eller intelligenta att spöka ut en av Sveriges mest uppmärksammade debattörer som vampyr, endast för att hon kommer från Greve Draculas hemland?
Teodorescu vs. Kawesa i grenen hederlighet
I dagarna stod det klart att Kawesa nu åtalas för plagiat, vilket gör att man bör ifrågasätta hennes hederlighet. När hon tidigare talat om att hon som nyanländ till Sverige blivit utsatt för en oerhört strukturerad rasism av sina små klasskamrater, tåls det att ifrågasätta hur sanna dessa historier är eftersom hon dessutom har haft politiska incitament (morötter) att föra fram dessa historier (som dessutom inte kan motargumenteras då ingen av oss var där). Om man är kapabel att vara ohederlig i sitt akademiska arbete, kan man verkligen dra slutsatsen av att dessa brister av karaktär saknas i vad man säger i en debatt? Uppenbart är man beredd att gå över lik för att göra sin röst hörd, således bör man vid en fallande dom ifrågasätta alla de uttalanden som tycks framstå som tveksamma; bedrägliga beteenden uppstår inte över en natt – de sitter i ryggraden. Jämför man Teodorescu så finns det många vänstersympatisörer som säkert ogillar henne, men har hon någonsin blivit ertappad att ljuga eller sprida osanningar?
När Alice Teodorescu och Hanif Bali (M) hånas som “husblattar” och t.o.m. “rasförädare” i public service tåls det att fundera på om det inte är dags att lägga ner public service när ledningen sitter kvar och dessa får fortsätta sända i etern? När Feministiskt initiativ annars är högljudda så fort det handlar om rasism eller kvinnohat, kan man rimligen fråga sig om man har någon legitimitet i sitt arbete i jämställdhetsfrågor när man är tyst när motståndare hånas? Yttrandefriheten testas inte i lugna vatten, den testas endast när det stormar ordentligt och människors karaktär flyter upp till ytan, således måste vi alla stå upp för den oavsett om vi gillar personens åsikter eller inte. En demokrat måste kunna tillåta en anti-demokrat eller någon obekväm person att uttrycka sin åsikt, även om man inte instämmer. Ur ett logiskt perspektiv kan man således ställa sig frågan om man kan backa både värdegrund och yttrandefrihet då dessa kan stå i strid med varandra, darrar eller tvekar man i sitt svar är man högst troligt inte demokrat. Dessutom måste vi fråga oss vart finessen finns kring att avhumanisera svenska debattörer födda i Rumänien, som husblattar eller blodtörstande vampyrer i något som är skattefinansierat? Sverige behöver en ny kulturpolitik, förslagsvis med “oberoende” förtecken.