Idag kan man läsa på Aftonbladets hemsida “Därför är vi otrogna”, en artikel som knappast varit möjlig för tjugo år sedan. Under rubriken kan man läsa om någon som tänder på otrohet, och en “expert” som påstår att man inte ska kasta ut sin partner för snabbt. Först och främst kan man ju fråga sig varför man skriver en sådan artikel öht? Vill man förstöra kärnfamiljer genom att uppmuntra till otrohet? En skilsmässa (vilket i många fall är resultaten av en otrogen partner) är inget annat än ett misslyckande, visserligen kanske det i många fall också var ett misstag att gifta sig (i de sammanhangen kan skilsmässan vara en frihet, men i de flesta fall är det ett personligt misslyckande). Uppenbarligen driver tidningarna en agenda där man lyfter fram misslyckade människor som något positivt, det kan handla om dokusåpadeltagare, krönikörer eller tom bloggare. Man kan fråga sig varför man inte ger spaltmeter till intelligenta personer som faktiskt har något att säga?
Vad hade Lars Johan Hierta tyckt om dagens upplaga av Aftonbladet?
Man kan ju fråga sig om Lars Johan Hierta (uttalas hjärta), grundare av Aftonbladet hade tyckt om sin skapelse 2016? Hans idé var att han ville förändra samhället till något “bättre” som han såg det, och utmanade som liberal monarkin. Oavsett inställningen till monarki ville han uträtta något i rollen som publicist. Aftonbladet 2016 har nog lyckats med att radera alla kopplingar med dess skapare, istället har man blivit en tidnings som fokuserar på skvaller, bloggosfär, samt lite nyhetsrapportering. Man kan misstänka att Lars Johan Hierta hade haft svårt att sova i sin grav om han kommit över ett nytryckt exemplar av sin tidning.
Varför kan man inte lyfta fram trevliga artiklar?
Tänk om man istället hade skrivit en artikel om “Därför är vi trogna”? Eller en artikel om tips hur man håller ihop sitt äktenskap efter 50 år som gifta? Varför ska vi istället ständigt matas med artiklar om en massa misslyckande och oärliga människor? Varför inte tala mer om vikten av kärnfamilj (dvs. två gifta personer med barn), kanske ska man sätta barnen i fokus eftersom de får betala det hösta priset vid skilsmässor? Sannolikt är många av Aftonbladets läsare bortom moralisk räddning, eftersom man matats med demoraliserande artiklar under lång tid. Således hade man sannolikt fått gå försiktigt fram genom att långsamt fasa ut paradisturister, diverse bloggare och direkt skadliga relationstips.
Vilka håller egentligen liv i våra tidningar?
Idag är Aftonbladet och Expressens stora problem att färre och färre läsare inte vill betala för deras innehåll. Tittar man på tidningsupplagan 2012 har man alltså tappat nästan hälften av sin upplaga på 4 år. Till skillnad från SvD och DN som kostar på nätet, och som drivs av prenumeranter är Aftonbladet och Expressen till stor del gratis. Istället får man mest troligt in sina pengar via annonsintäkter. Funderar man på upplägget bär alltså externa företag tidningarnas intäkter då deras läsare i mindre och mindre antal vill köpa tidningen. Man kan ju fråga vad som hade hänt om företagen istället ställt sig bakom någon eller några med en vettig publicistisk idé, som kanske fokuserat på att lyfta fram positiva saker i samhället? En dagstidning med en mindre upplaga men som faktiskt folk hade kunnat tänka sig att betala för? Kanske skulle man hitta någon som kan saker om amerikanska presidenter och val om man nu ska vara ansvarig för det? Kanske hade man då kunnat stärka allmänbildningen hos fler svenskar, som uppenbarligen blir mer och mer av ett problem…
Replik på Aftonbladets artikel
http://www.aftonbladet.se/relationer/article22676297.ab