När vi under helgen sett flera fall av dödligt våld i Malmö, där man avrättar människor på restauranger är det mycket lätt att som Annie Lööf gå ut och kräva nationell samling (där man som vanligt när det väl kommer till kritan försöker exkludera ca 20 % av befolkningen som kritiserat de öppna gränsernas politik). När mycket av brottsligheten har utländska kopplingar, och du själv Annie Lööf suttit och tyckt att 30 miljoner migranter är en flyktingström du kan tänka dig; tåls det att fråga vilka idéer Centerpartiet kan tillföra vid bordet?
En kompromiss är aldrig starkare än dess svagaste länk
Sverige behöver precis som andra länder göra det mycket svårt att vara kriminell, och uppenbart sitter det även mycket långt in att sätta hårt mot hårt. När ni inte vill se att i praktiken helt öppna gränser skapar mycket problematik, blir det därför svårt att se hur en sådan s.k. “samling” skulle lösa de problem vi alla känner. Det blir lite som att försöka rädda ett sjunkande skepp utan möjlighet att täta läckaget, eftersom någon med avgörande inflytande inte ser att det kan vara problemet utan menar på att man är för tungt lastad eller har för svag motor. Med den typen av figurer runt bordet spelar det ingen roll om en ingenjör uppfunnit den bästa av kilar, kan man inte inse problemet pga. politiska skygglappar blir utgången tydlig; vi förliser!
Förebilden Thatcher…
Din idol är enligt utsago Margaret Thatcher, och ser man till genusidéer är det väl just genuset som må vara gemensam faktor; i övrigt är det knappast troligt att järnladyn sett det som positivt att öppna gränserna för 30 miljoner migranter. Hela hennes politikergärning syftade till att värna Storbritanniens intressen (genom exempelvis handel), din tycks handla om att sprida klimatångest och att vi ska känna köttskam; medans dina företrädare arbetade för att vi skulle äta kött. Du älskar EU, Thatcher var en av dess största kritiker; kanske skulle du läsa vad hon faktiskt stod för? Hade du förstått hennes politik är det troligt att du hade kunnat bidraga istället för att som i nuläget fokusera på motorns effektivitet på det sjunkande skeppet.
Hur många misslyckanden kan man ha i bagaget?
Vart finns egentligen självinsikten när man ger en vänsterregering som misslyckats i allt fortsatt förtroende, trots att man gått till val på att avsätta den? Vad lever man i för verklighet när man vill kalla till samling utan några som helst förslag, och de som tidigt påtalat problematiken aldrig är välkomna i dessa sammanhang. Uppenbart tycker man det är bättre att ge Stefan Löfven carte blanche än att kompromissa med Sverigedemokraterna. Svaret är att Annie Lööf bär ett av de största ansvaren för det haveri Sverige genomlever, hon och hennes parti har haft inflytande under regeringen Reinfeldt 2006-2014 och Löfven I (där man lade ner sina röster) samt Löfven II som man aktivt stödjer. Tittar man på gymnasielagen där man gett tusentals människor amnesti trots att de inte har rätt att stanna i landet är den mycket talande för hur värdegrundsanpassad politik fungerar, man vågar inte stå upp för lag och rättvisa; vilket istället skapar en massa problem.
Sverige behöver en ny kapten, en person som inser att det läcker och har civilkurage nog att informera övriga passagerare om situationen. Vi kommer aldrig kunna lösa Sveriges problem med personer likt Annie Lööf som försöker utmåla verkligheten som något den inte är, den typen är just nu en mycket stor del av problemet; eftersom vattnet stiger och de inser inte allvaret. När vi inte ens kan utvisa människor som utgör hot mot rikets säkerhet, utan dessa släpps fria och fartygslotsen Lööf fortfarande känner förtroende för Kapten Löfven; då är det något som är mycket fel. Hur många bomber ska det sprängas och hur många tonåringar måste mördas på öppen gata innan Lööf vaknar och omvärderar sitt stöd till sittande “rejering”?